Språkbekymmer skapar splittring i äldreomsorgen

Majoriteten av skyddsombuden inom vård och omsorg tycker att otillräcklig svenska innebär risker för både patientsäkerheten och arbetsmiljön. Arbetsgivarna måste nu ta större ansvar för språkkunskaperna hos de anställda, menar Kommunal.

Äldreomsorgen är ofta en välkommen väg in på arbetsmarknaden för människor som kommit till Sverige i vuxen ålder, framförallt kvinnor. Exempelvis är 28 procent av dem som arbetar på särskilda boenden födda i andra länder. I Stockholms län är det hela 55 procent. Men de ofta otillräckliga svenskkunskaperna skapar problem.

I en enkät med 826 skyddsombud inom äldreomsorgen som fackförbundet Kommunal genomfört uppger 73 procent att språkproblem leder till risker för brukarna och patienterna. Det kan handla om risken för felmedicinering, att dokumentation blir svår att förstå eller att personer med demens blir mer oroliga. Enkäten ingår i Kommunals rapport ”Svenska språket – a och o inom äldreomsorgen”

Mari Huupponen.

– Att så många tyckte att språkproblem leder till problem i omsorgen tycker jag är alarmerade, säger Mari Huupponen, rapportförfattare och utredare på Kommunal.

62 procent av skyddsombuden i enkäten ansåg att arbetsmiljön påverkades av språksituationen på jobbet. Sämre sammanhållning och stressigare miljö där det lättare blir konflikter är de vanligaste konsekvenserna.

– Det är ganska lätt att förstå. Det är en situation som leder till frustration och missnöje. Bland annat blir det en sned arbetsfördelning i en arbetsgrupp när bara vissa kan sköta dokumentationen, säger Mari Huupponen.

Hon pekar också på att språkproblemen är ett bekymmer för den enskilde. Många med dålig svenska känner sig utanför arbetsgemenskapen, och hamnar i en ganska utsatt situation.

–Det bidrar också till stress att man inte kan göra sitt jobb på det sätt man önskar.

Enkäten visar också att arbetsgivarna ofta anställer personer som inte hade tillräckliga kunskaper i svenska. 59 procent av de svarande uppgav att det ”ibland” eller ”ofta” anställs ordinarie personal som inte tillräckliga språkkunskaper.

Bara åtta procent av de svarande uppgav att arbetsplatserna erbjuder någon form av språkträning eller kurser för den som är i behov av det. Mari Huupponen anser att arbetsgivarna här måste ta ett större ansvar.

– Verksamhetens kvalitet är alltid chefens ansvar. Och om språkbrister påverkar kvaliteten på omsorgen måste man göra något åt det på arbetsplatsen.

Samtidigt påpekar Mari Huupponen att felet även står att finna i dagens utbildningssystem för undersköterskor.

– Det finns ingen nationell standard för utbildningen, och tyvärr ganska många oseriösa aktörer bland dem som utbildar, säger hon.

Mari Huupponen föreslår främst tre åtgärder för att komma till rätta med språkproblematiken inom omsorgen.

  • Att utbildningens kvalitet måste bli bättre. Undersköterske-utbildningarna måste hålla så pass hög nivå att de inte går att klara utan tillräckliga svensk-kunskaper
  • Att arbetsgivarna tar ett större ansvar för språkkunskaperna. Det kan exempelvis handla om kurser och att det finns språkombud på arbetsplatsen. Om man måste anställa någon utan tillräckliga kunskaper ska det finnas en handlingsplan för hur personens språkkunskaper ska förbättras.
  • Mer resurser till äldreomsorgen. Tidigare undersökningar från Kommunal har visat att mer än hälften av undersköterskorna upplever att det är underbemannat i princip varje dag.

Mari Huupponen hoppas också att vi ska lämna mantrat om att det ”behövs fler händer i vården” bakom oss.

– Vad som behövs är hela människor, människor som har hela kompetensen för att jobba inom äldreomsorgen. Inte bara händer.

//OSCAR MAGNUSSON

Fotnot: Kommunals enkät skickades ut till 3457 skyddsombud, regionala skyddsombud och huvudskyddsombud. Svarsgraden var dock bara 24 procent. Kommunal anser dock att resultatet är trovärdiga med tanke på att liknande undersökningar visat ungefär samma sak, samt att skyddsombuden svarar i rollen som ombud, inte enskild person.

Här kan du läsa rapporten i sin helhet.