”Vi gör för lite av det som får oss att må bra”

Du har skrivit boken Depphjärnan. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Ja, varför gör vi det?

– För att ta sig an den frågan måste vi först förstå varför vi överhuvudtaget har känslor. Man måste förstå att kroppen och hjärnan inte är utvecklad för hälsa och välbefinnande utan för överlevnad och reproduktion. För det andra gör vi för lite av det som får oss att må bra. Framförallt två saker. Den ena är fysisk aktivitet och den andra är att vi inte träffas på samma sätt, vi är ensamma.  

Du har tidigare sagt att vår hjärna är i osynk med vår tid vad menar du med det?

– Vår hjärna är fortfarande anpassade till ett jägar-samlar liv. Vi glömmer alltför ofta våra biologiska grundförutsättningar. Vi är vad vi är, det kommer vi aldrig ifrån. Mycket sjukdomar, särskilt psykiska kan man se ur det perspektivet. Det är väldigt förlåtande. Man blir snällare mot sig själv om man förstår att ångest inte betyder att något är trasigt utan att man fungerar normalt. Jag tror uttjatade råd får en annan mening när man förstår varför kroppen fungerar som den gör.

Vad ska vi göra för att må bättre?

– Man måste se på lycka annorlunda. Vi har en bild av att lycka är att gå runt och ha positiva upplevelser hela tiden men hjärnan är inte utvecklad för att låsa sig i ett känsloläge, vi ska må både dåligt och bra. Problemet är att vi har en djupt orealistisk bild av att lycka är kontinuerliga lustupplevelser, en bild som vi matas med genom media. Folk förväntar sig att livet ska vara så, framförallt tror jag unga gör det. När man känner att något skaver i en så tror man att det är sjukligt fastän det är helt normalt.  

Hur kan arbetsplatsen förbättra hjärnhälsan?

– Undvik till varje pris oförutsägbar stress. Att ha folk som kan bli inringda lite när som helst så att de inte kan koppla av. Och ha inte mobilen i samma rum som du ska arbeta fokuserat eller sova. Förstå hur lättdistraherade vi människor är. Att sitta i öppna kontorslandskap tror jag fungerar jättedåligt för de allra flesta. Något som kan skapa förståelse för hur vi slits mellan olika stimuli är att testa meditation. De flesta sitter i 10 till 15 sekunder och koncentrerar sig på sin andning och sedan dyker tankarna iväg på något annat. Och då tänker de flesta att meditation var värdelöst men det är tvärtom, du upplever hur detta extremt aktiva organ poppar upp saker och sliter i vår uppmärksamhet. Du kan inte ens fokusera på din egen andning.