Värmlands tingsrätt: Arbetsmiljöverkets krav på oss är fel

Arbetsmiljöverket krävde bättre koll på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på Värmlands tingsrätt i ett föreläggande i slutet av november 2021.

Förhållanden i osa-miljön som kan ge upphov till konflikter och kränkande särbehandling liksom arbetsrutiner och kännedom om arbetstagarnas egna befogenheter skulle bland annat undersökas. Hur risker för ohälsa och olycksfall såg ut i verksamheten behövde Värmlands tingsrätt också ta reda på.

Arbetsmiljöverket krävde åtgärder senast den 29 april i år – vid ett vite på 300 000 kronor.

Beslutet fattades efter en anmälan till verket och en digital inspektion av osa-miljön. Enligt Arbetsmiljöverket uppgav arbetstagare i en medarbetarundersökning att de utsatts för kränkande särbehandling och att en psykosocial skyddsrond som genomfördes under våren 2021 inte var anonym. Den besvarades endast av 7 av 55 tillfrågade.

Arbetsmiljöverket kom fram till att det fanns arbetstagare som upplevde ohälsa, de som upplevde att de stod utanför den sociala gemenskapen och de som blev motarbetade av ledningen. Det framkom också att det uppstod situationer när arbetstagare inte var överens om rutiner och att det då var oklart vem de skulle vända sig till. Verket ansåg att det var positivt att tingsrätten avsåg att vidta åtgärder men att det som hittills gjort inte gett resultat.

Värmlands tingsrätt höll inte med och överklagade Arbetsmiljöverkets beslut till förvaltningsrätten. Åtgärder hade redan kommit i gång och fler var på väg. Verkets krav var inte korrekta. En handlingsplan fanns på plats efter medarbetarundersökningen och den hade även följts upp.

Skyddsrond genomförs varje år med syftet att utreda arbetsmiljöförhållanden, dock inte med syftet att specifikt utreda förhållanden som kan leda till konflikt och kränkande särbehandling. Företagshälsovården har anlitats för att upptäcka, förebygga och minimera arbetsmiljörisker och samtliga chefer har genomgått utbildningar i arbetsmiljö.

Tingsrätten ansåg att Arbetsmiljöverket missförstått hur handläggarna arbetar. Arbetsrutinerna vid en tingsrätt är författningsreglerade och handböcker och rutiner som ger svar på allt är omöjliga att ta fram.

Vitesföreläggandet var dessutom för otydligt formulerat för att kunna kombineras med vite, påpekade tingsrätten.

Arbetsmiljöverket tillade att fackligt förtroendevalda och skyddsombud hade lämnat uppgifter om att arbetstagare kände osäkerhet kring arbetsrutinerna. Med tanke på att arbetstagarnas representanter och arbetsgivaren hade olika uppfattning borde tingsrätten undersöka läget. Verket påpekade att man inte fått information om vilken kunskap som tingsrättens chefer fått sedan inspektionen. Inte heller vad de hade för möjligheter att omsätta dessa i praktiken.

Förvaltningsrätten höll inte med Värmlands tingsrätt. Kraven, lästa tillsammans med skälen för beslutet, var tillräckligt tydliga och precisa för att tingsrätten skulle förstå vad de skulle göra. Förvaltningsrätten fann inte skäl att ifrågasätta de brister som Arbetsmiljöverket fann. Tingsrätten hade inte heller lämnat några uppgifter som visade att det inte fanns skäl att fatta beslutet om föreläggandet. Förvaltningsrätten ändrade verkets beslut endast genom att Värmlands tingsrätt fick mer tid på sig att göra det som krävdes.

Värmland tingsrätt överklagade till kammarrätten. Tingsrätten krävde muntlig förhandling och ville hålla vittnesförhör. Vittnena, enhetschefen för hr-avdelningen på arbetsgivarenheten inom Domstolsverket och ordföranden för ST inom Sveriges domstolar, skulle styrka att tingsrätten uppfyllde flera av kraven när de ställdes och att problemen med kränkningar var kopplade till en enskild medarbetare. Förvaltningsrätten hade sagt nej till en sådan begäran eftersom rätten ansåg att vittnesförhör inte skulle tillföra något av betydelse.

Tingsrätten ställde sig också frågande till att förvaltningsrätten sa att den saknade anledning att ifrågasätta Arbetsmiljöverkets uppgifter. Tingsrätten menade att det är fel att i en ord-mot ord-situation utgå från Arbetsmiljöverkets uppfattning utan att fördjupa sig i frågan.

Kammarrätten anser att begäran att få höra vittnena är befogad. Den muntliga förhandlingen bör hållas i förvaltningsrätten. Kammarrätten upphäver därför förvaltningsrättens dom och skickar tillbaka målet till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.

Beslutet kan inte överklagas.

TEXT KARIN NILSSON

DOMEN: Kammarrätten i Göteborg, mål 2695-22