Framtida arbete på distans leder till nytt pussel

I framtiden kommer arbete att bli mindre beroende av att vara på plats – i alla fall för de grupper som överhuvudtaget har möjlighet att arbeta hemifrån. Det spås i rapporten Flyttmönster i ett förändrat arbetsliv, framtagen av The Remote Lab, på uppdrag av TCO:s tankesmedja Futurion. 

För dem som kan arbeta på distans kommer utvecklingen att innebära en större frihet, säger Ann-Therése Enarsson, vd för Futurion.
– Man kan fråga sig om det är en ny grön våg. Vi ser att många har en önskan om att jobba någon annanstans under lite längre perioder. Kanske från sommarstället eller närmare släkt och vänner. I stället för en vecka kan det bli tre månader. En rörlig arbetskraft skulle betyda mycket för turistorterna.

Men ett arbetsliv med många på distans kommer att leda till huvudbry för chefer och arbetsplatser, påpekar hon.
– Det kommer att bli ett arbetsplatspussel. Hur ska vi ha det nu, bestämma vilka dagar folk ska vara på kontoret? Varje arbetsplats behöver ta fram sin egen modell, säger Ann-Therése Enarsson.

Fackligt arbete kan också bli svårare. 
– Fackförbunden har tränat länge på att organisera på en fysisk plats med fast arbetskraft. Det ställer andra krav om man ska kunna bygga ett starkt kollektiv när alla inte är på samma ställe.

Rapporten handlar om tjänstemän, som har betydligt större möjlighet än arbetare att jobba på distans. Men även en del tjänstemän måste vara på arbetsplatsen.
– På sikt kanske vi får en utveckling där platsbundna yrken får en bättre löneutveckling än de som kan välja var de jobbar. Så har till exempel Facebook gjort. Våra löner är ju också satta i förhållande till omkostnader.

En grupp som kan få problem när arbetslivet blir mer oberoende av plats är de yngre, säger Ann-Therése Enarsson.
– Bilden av ungdomar som tar surfbrädan och åker iväg i sin folkabuss är nog inte så realistisk. Det kanske snarare passar de äldre och erfarna som vill jobba från Spanien till exempel. Unga har inte hunnit få professionellt nätverk och behöver arbetsgruppen för att bli trygga och komma in i arbetet och förstå kulturen.

I rapporten beskrivs tre huvudtrender, som syns såväl i Sverige som internationellt:

Digitala nomader – arbetar helt på distans. Kan resa runt i världen och bo på co-livingställen, vandrarhem eller i husbilar. Co-living innebär delat kök och vardagsrum men eget rum.

Flera länder vill locka till sig nomaderna. Både Bahamas och Estland har gjort det enklare att söka visum för att arbeta i landet ett år. ”90 day Finn” är en kampanj för att få techtalanger att prova på att bo i Finland. Även Sverige har tagit emot personer som vill fly undan en hårdare nedstängning av samhället. 

Communities – mindre städer och byar lanserar sig som alternativ till trånga storstäder. På så sätt kan de säkra sin framtid och rädda kvar skolor och service. I till exempel projektet Sollefteå bredbandsbullerbyar bildar två-tre hushåll en lokal gemenskap, med god bredbandsuppkoppling som gör det möjligt att arbeta på distans. 

Permanent flytt – pandemi och höga bostadspriser gör det lockande att lämna de större städerna eller stadskärnorna för gott. Längtan efter att komma närmare naturen eller tillbaka till sin hemort är andra drivkrafter. Inflyttare från storstäder kan dock driva upp huspriserna.

Enligt flera studier vill många fortsätta att arbeta åtminstone delvis på distans. Detta kan leda till att de skapas fler lokala ställen som man kan jobba från. Minskar behovet av att vara på plats kan också fler minska sina kontorsytor. Affärsdistrikt blir mer öde. Arbetsgivare som inte erbjuder någon form av distansarbete blir mindre attraktiva.