Pia Ahlström, Lindesberg

Arbetsmiljö är så himla roligt! Det händer saker hela tiden och man blir aldrig fullärd. Det säger Pia Ahlström, månadens skyddsombud och en av finalisterna i Du&jobbets tävling om Stora skyddsombudspriset 2010.

”En mycket duktig tjej som lever och andas arbetsmiljö. Hon behöver verkligen uppskattas. Hon är enorm!”

Så motiverar Annelie Elfström att hon nominerat sin kollega, Pia Ahlström, till Du&jobbets tävling Stora Skyddsombudspriset 2010.

Pia Ahlström är huvudskyddsombud på Nammo Liab i Lindesberg, regionalt skyddsombud för IF Metall i Örebro län, leder utbildningar och vidareutbildningar för skyddsombuden. Arbetsmiljö är en stor del av Pia Ahlströms liv.

Första gången hennes intresse väcktes var för snart 30 år sedan, när hon arbetade på en pyroteknisk fabrik.
– En arbetskamrat blev med barn och eftersom vi höll på mycket med kemikalier, så kom vi fram till att det inte var så bra att jobba med sånt om man var gravid. Vi ordnade så att hon fick andra arbetsuppgifter och slapp arbeta med kemikalierna, berättar Pia Ahlström.

Hon valdes till skyddsombud på Nammo Liab för ungefär 15 år sedan och några år senare till huvudskyddsombud.
– Arbetsmiljö och fackliga frågor engagerar mig. Det är så himla roligt! Mycket nya saker hela tiden, nya föreskrifter och lagar. Det står aldrig stilla. Man blir aldrig fullärd.

Mycket av informationen för att kunna hänga med i utvecklingen får hon via nätet. Hennes favoritsida är Arbetsmiljöverket, www.av.se
– Jag kollar lagar och arbetsrätt, vad som är på gång i föreskriftsarbetet och följer uppdateringar.

Webben och material från förbundet gör att hon kan hålla sig ajour med utvecklingen på arbetsmiljöområdet.
– Två gånger per år samlar vi alla våra etthundrafemtio skyddsombud i länet och utbildar dem i aktuella ämnen. Vi har också riktade utbildningar, till exempel krishantering och stress.

Viktigast just nu i uppdraget som skyddsombud är det systematiska arbetsmiljöarbetet. Och framför allt hur få företagen att förstå att de måste arbeta systematiskt.
– Hos oss på Nammo Liab fungerar det bra, vi har bra styrning och regler. Jag  tycker det blir bättre och bättre överlag. Viljan finns hos många företag. Det märker jag när jag träffar småföretagare. Vi har en öppen dialog, företagen vill ha hjälp.

Nammo Liab har 115 anställda som tillverkar och återvinner ammunition och sjösäkerhetsprodukter, t ex räddningsraketer om man hamnar i sjönöd. Tidigare var kemikalierna och de farliga ämnena ett stort arbetsmiljöproblem på fabriken. Det har man fått bukt med nu genom bättre utsug och skyddsutrustning. Före nya arbetsmoment så gör man riskanalyser, där eventuella kemikalier ingår.
– Mycket av jobbet är monotont så belastningsbesvär är den stora frågan nuförtiden.

Det svåraste hon varit med om som skyddsombud på Nammo Liab är den dödsolycka som inträffade för tio år sedan. En kvinna omkom vid en explosion när hon arbetade med att förstöra gammal ammunition.
– Det var min sista semesterdag och jag åkte direkt in till arbetet. Jag bistod Arbetsmiljöverket, Sprängämnesinspektionen och Polisen med utredningen. Det var en jobbig situation som berörde mig djupt.

Företaget fick kritik på flera punkter för olyckan. Bristande rutiner och ofullständiga riskanalyser var en del av misstagen som orsakade dödsfallet. Pia Ahlström menar att man lärde sig mycket av händelsen, bl a nya rutiner för krisstöd och riskanalyser.

Som ett av åtta regionala skyddsombud för IF Metall i Örebro län har Pia Ahlström mycket att göra. Med 288 företag innebär det 35-40 företag per skyddsombud, där målet är att alla ska få besök åtminstone en gång per år.

Systematiskt arbetsmiljöarbete, fungerande rutiner för rehabilitering och förebyggande arbete kring alkohol- och drogfrågor, är de områden hon brinner för. Hon är inte rädd för att hantera slitningar på jobbet heller – även om hon säger att hon inte tycker om konflikter.
–  Jag försöker lösa dem, så gott det går. Man måste höra båda sidor först och föra en öppen dialog. Försöka få båda parter att samsas och gå vidare. Men visst, det är knepigt.

Ibland kan hon känna lite dåligt samvete för att uppgiften som regionalt skyddsombud innebär att hon inte alltid är på plats på Nammo Liab. Å andra sidan riskerar hon inte att bli hemmablind och hon saknar inte omväxling i jobbet.
– Att det skulle bli för mycket att göra har jag inte upplevt än. Jag har lärt mig säga nej.

Skyddsombudsuppgiften ger henne mycket, som när hon ser att det hon gör har effekt.
– Ett exempel är ett företag i Hallsberg vars klubbordförande ville att jag skulle komma på besök. Jag åkte dit ett antal gånger. Nu är de igång och jobbar med riskbedömningar och gör det man ska.

Facket säger att de brukar hota med att ”vi tar hit Pia igen om det inte funkar”.
Att kunna stoppa arbetet är ett bra redskap för skyddsombuden, men hon tycker inte att möjligheten ska missbrukas. Själv har hon inte behövt ta till det, men hon tvekar inte om det skulle krävas.

Hon har gjort några anmälningar enligt paragraf 6, 6 A i arbetsmiljölagen, men inte så ofta  – bara när hon inte kommer någonstans på annat sätt.
– Jag tror på samverkan och samarbete i stället för konflikter.