Vem har ansvaret om man skadas i hemmet?

Coronaviruset har medfört att många arbetar hemifrån. Det som tidigare avhandlades i möten gör man nu med hjälp av videomöten och tekniska hjälpmedel. De flesta upplever att det här fungerar förvånansvärt bra.

En följd av den här tiden blir en ny syn på hemmakontoret som arbetsplats. Användandet av digitala kommunikationslösningar är inget nytt, men situationen som Coronaviruset skapat innebär ett perspektivskifte. Distansarbetet går från att vara en nödlösning till att bli ett helt normalt sätt att arbeta.

Enligt Arbetsmiljölagen har arbetsgivaren ansvaret för de anställdas arbetsmiljö. Det innebär att arbetsgivaren ska förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. I arbetsgivarens ansvar ingår även att se till att maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar fungerar. Enkelt uttryckt, arbetsgivaren ska se till att de anställda inte råkar illa ut på jobbet.

Merparten av de som idag arbetar hemifrån har någon form av kontorsarbete. Det innebär att de kan sköta sina arbetsuppgifter via datorn och digitala nätverk.

Ur arbetsmiljösynpunkt räcker det emellertid inte med att ha tekniska möjligheter, det krävs även att det fungerar på ett sätt som inte leder till ohälsa eller olycksfall.

När människor i allt större utsträckning har hemmet som sin arbetsplats blir ansvaret minst sagt komplicerat. Olycksfall inträffar ibland i hemmiljön. Vem har då ansvaret för de skador som uppstår? Är det arbetsgivaren eller den anställde själv?

Vi kan ta några exempel:

• Den anställde får svår rygg- eller nacksmärtor, orsakade av att sitta och skriva på en liten laptop vid sitt köksbord hemma.
• Den anställde drabbas av cirkulationsproblem i benen av att sitta länge på en hård köksstol.
• Efter flera timmars arbete i hemmet känner medarbetaren trötthet och börjar vicka på köksstolen. Stolen rasar och medarbetaren slår i bakhuvudet.

Går vi enligt lagen har arbetsgivaren ett tydligt ansvar här. Lagen gäller överallt där den anställde utför arbete för arbetsgivarens räkning. Ska arbetsgivaren då bli skyldig att inspektera arbetsmiljön i den anställdes bostad? För att kunna uppfylla det måste arbetsgivaren göra intrång i det som uppfattas som en privatsfär. En sådan modell vill nog få ha.

Samtidigt är det olyckligt om den digitala utvecklingen och uppsvinget för distansarbetet innebär att arbetsmiljölagen inte efterlevs. Lagen fyller en viktig funktion eftersom en god arbetsmiljö har stor betydelse.

Slutsatsen är att vi måste öka medvetandet om arbetsgivarens ansvar vid hemarbete. Alla de som under Coronatiden fått prova på att arbeta hemifrån och som även fortsättningsvis kan komma att göra så, måste ha fungerande och säkra arbetsplatser.

Som arbetsgivare handlar det om att ta ansvar för att de som jobbar hemifrån har en trygg arbetsmiljö, möbler som förebygger skador och verktyg som gör att arbetet kan utföras smidigt.

Coronatiden kan bli en revolution för distansarbetet. Men vi får inte glömma att arbetsmiljön också måste hänga med i denna förändring.

Peter Johansson, VD och grundare DPJ

Tips på utbildning:

Webbaserad utbildning: Arbetsmiljöarbetet på distans