Nätkoll av arbetssökande kan leda fel

Att kolla upp arbetssökande på nätet är ett vanligt inslag vid rekrytering. Men vad är det för information som kommer fram vid en snabb googling? Risken finns att kandidater sållas bort eller väljs på fel grunder.

Vad du gör på nätet kan påverka när du söker nytt jobb. Foto: Christine Hume/Unsplash.

En öppen Googlesökning på någon som söker jobb går lätt och snabbt. Men ska det göras seriöst blir det inte längre lika smidigt. Det säger Anna Hedenus, forskare vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, som har studerat fenomenet nätgranskning i samband med rekrytering. 

Granskningarna görs ofta osystematiskt och utan koppling till kravprofilen. Detta trots att sökningarna motiveras med att de kan ge information om relevanta kvalifikationer. Det visar den studie som Anna Hedenus och Christel Backman gjort.

Undersökningar har tidigare visat att nätgranskningarna ökar. Nu finns vissa tecken på att de minskar, troligen av integritetsskäl och på grund av bristande tillförlitlighet. Men många gör fortfarande kontroller på nätet, säger Anna Hedenus.
– En del letar efter professionell information, då går de kanske till LinkedIn eller olika yrkesforum. Andra vill få en känsla för personen och då är Facebook intressantare.

Anna Hedenus.

Intervjupersonerna pratar också om att göra en ”säkerhetskoll”, för att försäkra sig om att det inte finns något som kan skapa problem, som till exempel att någon figurerat i media på ett negativt sätt eller har ett väldigt aktivt festande.

Personen själv kanske inte uppfattar sina nätaktiviteter som problematiska, och låter därför sin profil vara öppen. Men det finns även sätt att komma åt privata Facebookprofiler.
– I våra studier har vi hört om dem som ber en kollega som redan känner personen gå in på profilen och så tittar de över axeln. Det blir som en indirekt referenstagning.

De som vittjar nätet inför en anställningsintervju är inte alltid så öppna med det.
– Då försöker de kanske ställa lite implicita frågor för att få personen själv att berätta vad som finns i det förflutna.

Men hur ser då den ideala nätpersonligheten ut?
– Framför allt ska personen gå att hitta på nätet, annars uppfattas det som skumt. Sedan vill arbetsgivaren att det ska finnas en tydlig nätprofil som är rätt för jobbet. Något som kan bli problem om man som sökande riktar sig åt olika håll. Vidare en god uttrycksförmåga och att man inte verkar omdömeslös på något sätt. Vilka som ingår i ens nätverk är viktigt för vissa tjänster.

Det finns klara risker med att leta information på det här sättet, säger Anna Hedenus. Man kan bedöma information helt fel, eller få fram information om någon med samma namn.
En annan nackdel är att många gör en mer positiv bedömning av personer som liknar dem själva, så att det blir en allt för homogen organisation. Skulle någon väljas bort för att det till exempel synts att personen lever med någon med samma kön, är småbarnsförälder eller har psykisk ohälsa så handlar det om diskriminering. 
– Man riskerar att sålla bort och förlora kompetens. Samtidigt kan metoden invagga rekryteraren i falsk trygghet. Det kan finnas information som inte kommer fram.

Det går inte att förbjuda någon att söka information nätvägen vid rekrytering, men det bör ske med en plan, betonar Anna Hedenus.
– Det främsta skälet till att folk söker på nätet är att det är lätt och snabbt. Men om man ska jobba systematiskt och källkritiskt så går det inte lika snabbt. Det gäller också att vara medveten om att den som rekryterar befinner sig i en maktposition. Man bör fråga sig två gånger om det som personen delat privat verkligen är relevant information.

//ANN PATMALNIEKS

Tänk på det här om du ska nätgranska:
Vilken information är relevant och hur ska den värderas i bedömningen? 
Hur kan man vara källkritisk när resultaten ska tolkas?
Hur gammal kan informationen vara och ändå vara relevant?
Hur ska känsliga personuppgifter hanteras?

En längre checklista finns i studien som går att läsa här: ”Nätgranskning i samband med rekrytering: hur, vad och varför (inte)?”, Anna Hedenus och Christel Backman, Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs universitet.