Våga se rasismen på jobbet

Även det som inte är diskriminering enligt lagen kan påverka klimatet på jobbet. ILLUSTRATION: Sarah Katarina Hirani

Sämre arbetsvillkor, lägre löner och mikroaggressioner. Så kan rasism på jobbet se ut, enligt en ny rapport. Våga ta reda på hur det ser ut på er egen arbetsplats, uppmanar projektledaren Nazanin Sepehri.

Hur kan arbetsplatsen främja antirasism? Den frågan vill organisationen IM, Individuell människohjälp, ge svar på i sin rapport Rasism i arbetslivet. Rapporten är en kunskapssammanställning som finansierats av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

– Vår önskan är att så många arbetsgivare som möjligt ska få upp ett intresse för att arbeta med frågorna. Fler än i dag skulle behöva göra det, säger projektledaren Nazanin Sepehri, en av författarna till rapporten.

Nazanin Sepehri, projektledare. Foto: Privat

Rapporten lyfter fram hur människor som rasifieras som icke-vita diskrimineras redan på väg in i arbetslivet. Att rasifieras innebär att människor kategoriseras utifrån sitt utseende, och tillskrivs vissa egenskaper.

Synliga minoriteter har svårare att få ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer. Hudfärg spelar roll vid rekrytering. Personer med svenskklingande namn har lättare att komma på intervju.

Väl på arbetsplatsen har de som rasifierats som icke-vita ofta sämre anställningsvillkor och lägre löner.

– När vi tittar på enskilda fall försöker arbetsgivare hitta andra förklaringar än rasism, men när vi zoomar ut och ser att det finns tusentals sådana ”enskilda fall”, ser vi att diskrimineringen är systematisk, säger Nazanin Sepehri.

Det som också förekommer på arbetsplatserna är mikroaggressioner, vardagliga kränkningar som kan vara mycket kännbara för den som utsätts. Det kan handla om avsiktliga påhopp, men också om mer subtila förolämpningar, ibland skenbart positiva generaliseringar, som ”ni asiater är så smarta”.

Det finns även något som kallas mikroinvalideringar. Det handlar om när känslor eller erfarenheter som kommer sig av att tillhöra en rasifierad grupp sägs emot eller förminskas.

I rapporten intervjuas Hannah Bradby som forskar om rasism inom svensk sjukvård. Ett av de exempel hon ger på mikroaggressioner är när en tandläkare som rasifierats som icke-vit får svara på frågor som gör att hens auktoritet undermineras. Patienten frågar ofta ”Är du utbildad tandläkare?”, utan hänsyn till att tandläkaren rimligen inte skulle vara på mottagningen annars.

– Diskriminering är enklare på det sättet att det regleras i lagen. Mikroaggressioner är inte diskriminering enligt lagen, samtidigt som det kan ge stora konsekvenser för arbetsplatsen. De som utsätts kan välja att sluta.

Rapportförfattarna uppmanar alla arbetsgivare att kartlägga villkoren på arbetsplatsen – något de måste enligt diskrimineringslagen.

– De arbetsplatser som vill kan dessutom använda sig av jämlikhetsdata, som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation. I så fall är det bra att ta in en extern part för att säkerställa anonymiteten. Men man kan också kartlägga på andra sätt om man vill det.

Skillnaderna i hur man uppfattar klimatet på arbetsplatsen har visat sig vara stora när IM gjort pilotundersökningar.

­– Det har blivit helt olika resultat beroende på om man själv riskerar att bli utsatt eller inte. Ena gruppen kan tycka att det inte finns några problem överhuvudtaget, medan den andra gruppen ser stora problem. Det är som att det är två olika arbetsplatser de talar om.

För att komma vidare kan arbetsplatsen bland annat behöva utbilda i vad vardagsrasism och mikroaggressioner innebär.

– Det är svårt att förändra om en stor grupp inte erkänner problemen. Ledningen behöver visa att den tar detta på allvar. Man ska inte vara rädd utan våga ta tag i frågan. I framtiden kommer alla svenska arbetsplatser behöva göra det, så det är lika bra att hoppa på tåget nu.

Men frågan om mikroaggressioner är känslig, säger Nazanin Sepehri.

 – Många har en självbild av att inte utsätta andra. Därför gäller det att inte komma i försvarsställning utan att vara lite ödmjuk. Och ledningen ska betona att ansvaret ligger hos den som utför mikroaggressioner. Annars är det vanligt att ansvaret läggs på den som blir utsatt att uppmärksamma och utbilda.

IM håller på att ta fram en certifieringsprocess, utifrån DO:s rekommendationer, som arbetsplatser ska kunna använda sig av för att bli mer inkluderande.

 //ANN PATMALNIEKS

VAD BETYDER ORDEN?
Att rasifieras innebär att människor kategoriseras utifrån sitt utseende, och tillskrivs vissa egenskaper. Vita människor uppfattas som neutrala, ”bara människor”, medan övriga uppfattas som personer med en specifik hudfärg.
Mikroaggressioner är vardagliga kränkningar som kan vara medvetna eller omedvetna.
Mikroinvalideringar är när känslor eller erfarenheter som kommer sig av att tillhöra en rasifierad grupp förminskas eller sägs emot.

LÄS RAPPORTEN Rasism i arbetslivet

Personer födda utanför Sverige har större risk att utsättas för rovjaktsmobbning, läs tidigare Du&jobbet artikel här