Våga prata om sorg och psykisk ohälsa

Hur ska arbetsplatsen hantera att någon går igenom en kris? Våga fråga hur personen själv vill ha det, råder psykiatern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg. FOTO: Ann Patmalnieks

PORTRÄTT Skapa ett klimat som gör att det går att prata också om det svåra i livet. Det rådet ger psykiatern, suicidforskaren och radiorösten Ullakarin Nyberg till arbetsplatser. Att berätta kan skapa ordning i kaos.

Adressen är Vårdvägen och ingången ligger mittemot den psykiatriska akutmottagningen. Här på Norra Stockholms psykiatri har Ullakarin Nyberg en av sina arbetsplatser. Hon är överläkare och suicidforskare, författare, föreläsare, poddmakare och programledare för radioprogrammet Livet med Ullakarin Nyberg.

Hon tar emot i sitt lilla arbetsrum, stilfullt klädd i helsvart. Hon klär sig med omsorg, som ett sätt att visa respekt för dem hon möter, men också för att det kan ge något att småprata om.

Det är fredag och det har varit en hektisk vecka. Ullakarin Nyberg får plocka fram sin agenda för att komma ihåg allt hon gjort.

– Jag har föreläst för lite olika grupper, varit med i Fråga doktorn och pratat om sorg och tröst, spelat in två avsnitt till Livet, handlett vårt akutteam, haft min mottagning på Bröstcentrum, träffat två familjer som mist ett barn i självmord, spelat in en film som ska gå på UR, gjort en lång intervju med en seniortidning,varit med i Hjärnpodden, pratat med en personalgrupp inom vården efter ett självmord, varit expert i en grupp om telefonrådgivning vid psykologisk ohälsa och pratat på Veterinärkongressen om självmord. Utöver det har jag träffat några patienter.

Stöttar personal
Hon arbetar mycket med att ge stöd till personal. Om man ska hjälpa någon annan måste man ta hand om sig själv. De slarvas med det, inte minst i vården, menar hon.

– Det gör att stressjukdomar och etisk stress ökar. Man har svårt att förena egna behov och andras behov.

Region Stockholm har infört ett obligatoriskt stöd till personal som mister en patient i självmord, en retrospektiv genomgång där man försöker lära sig av det som hänt.

– Det är oerhört svårt att förutse suicid. Vi är helt beroende av att människor vill berätta. Det vi kan göra är att skapa förutsättningar för dem att berätta sin historia.

Just svårigheten att förutse återkommer ofta i samband med självmord. Anhöriga undrar om de kunde ha gjort mer.

– Den som dör försvinner med alla svar. Men om man bearbetar det kan man komma fram till att ”jag gjorde så gott jag kunde, men om jag hade vetat vad som skulle hända hade jag gjort en massa andra saker”.

Den som arbetar med att ge stöd till andra behöver ta hand om sig själv, säger Ullakarin Nyberg. Foto: Ann Patmalnieks

Vårdpersonal behöver ofta hjälp med att formulera sig kring sådant som inte är medicinskt, säger hon. Inte minst har det märkts under pandemin. Många kände sig otillräckliga när det inte fanns mer medicinsk hjälp att ge.

– Jag handledde personal som tagit hand om patienter med covid och när vi började prata visade det sig att de ju gjort storslagna insatser. Man kan inte bara se till konkreta åtgärder, läkekonsten omfattar också det mellanmänskliga mötet.

Den som arbetar med att ge stöd till andra behöver ta hand om sig själv, säger Ullakarin Nyberg. Foto: Ann Patmalnieks

Arbetsgivare behöver rutiner
Ullakarin Nyberg började sin läkarbana som cancerläkare och arbetade länge på Radiumhemmet. I ett skede fick hon en fråga om att ta över en kollegas extrajobb på en stiftelse som arbetade med sorgebearbetning.

– Jag var väldigt intresserad av sorgens konsekvenser och dessutom levde jag själv med mina tre barn och var i behov av pengar. Så det var också av pragmatiska skäl som jag tackade ja.

På mottagningen märkte hon att de som mist anhöriga i suicid hade det allra svårast. Det blev början på hennes yrkesliv som suicidforskare.

Även arbetsplatser utanför vården har en viktig roll att spela när det handlar om psykisk ohälsa, menar hon. Som arbetsgivare behöver man skapa ett klimat som visar att man ser frågan som viktig. Det ska finnas en tydlig rutin som gäller för alla, så att man vet vad man ska göra när någon mår dåligt.

På arbetsplatsträffar går det att prata även om annat än själva verksamheten.

– Tänk om chefen skulle säga att ”nu vill jag att ni berättar hur ni egentligen mår, själv känner jag mig stressad på grund av det här”. Alla vill kanske inte spilla ut hela sitt liv, men något går att säga och det ger ett mer öppet samtalsklimat.

Hur upptäcker man att en kollega inte mår bra?

– Man ska reagera på förändringar, om någon börjar bete sig annorlunda, är ledsen, okoncentrerad, inte klarar sina arbetsuppgifter eller luktar alkohol. Utgå från din egen oro, säg ”jag märker att du är förändrad, jag är orolig”.

Det är inte säkert att personen vill prata, kanske slår hen ifrån sig frågorna. Då får man fråga igen efter ett tag. Det gäller att vara ihärdig.

Det är viktigt att aldrig gå bakom ryggen på någon, säger hon. Det får inte bli så att det bara pratas bland kollegorna. Men finns det någon som känner personen bättre kan man be hen att ta samtalet.

Vad ska man tänka på om någon mist en närstående?

– Använd den drabbade själv som expert och var inte rädd för att fråga. Säg till exempel ”vi är så glada att du är tillbaka och vi vill att det ska bli så bra som möjligt för dig. Vill du prata om det som hänt, är det okej att vi frågar?” Eller säg bara att du inte vet vad du ska säga men att du vill hjälpa till.

Det viktiga här är att säga något, och inte tro att det är okänsligt att prata. Det är snarare tvärtom,det är tystnaden som kan verka okänslig, säger Ullakarin Nyberg. Men om någon faktiskt inte vill prata ska man respektera även det.

– En del använder arbetsplatsen för att vila från sorgen. Men fråga igen längre fram. Sorg tar tid.

Hon menar nu inte att alla kollegor måste engagera sig fullt ut. Var och en får lägga engagemanget på den nivå som man själv mäktar med. Att vara lite extra vänlig räcker långt. Det vet Ullakarin Nyberg av egen erfarenhet. När hon drabbades av bröstcancer för ett par år sedan märkte hon hur viktigt det var just med de små gesterna.

Vad behöver den som själv mår dåligt tänka på?

– På en arbetsplats behöver man fullgöra sina arbetsuppgifter. Går inte det får man komma till en överenskommelse med sin chef. Jag som går igenom något kan inte heller förvänta mig att alla ska delta i och förstå vad jag går igenom, utan får acceptera att människor är olika och ofta gör så gott de kan.

Ullakarin Nyberg har många gånger hjälpt till att formulera meddelanden till arbetskamraterna. Någon kanske vill få fram att allt kan vara som vanligt, men att kollegorna gärna får ställa frågor. En annan vill berätta att hjälp inte behövs, för det finns på annat håll. Ytterligare någon kan vilja berätta att det just nu är svårt att ta initiativ och att kollegorna gärna får knuffa på.

Ullakarin Nyberg jobbar mycket och intensivt, men är också noga med återhämtningen. Foto: Ann Patmalnieks

Det är stora skillnader mellan hur olika branscher hanterar psykisk ohälsa, säger Ullakarin Nyberg.

– Generellt pratar mansdominerade arbetsplatser mindre om psykisk ohälsa och stress. Det är ett hårdare slag mot den manliga självbilden att må dåligt. Samtidigt begås 70 procent av alla självmord av män, trots att kvinnor gör fler suicidförsök och har högre andel psykisk ohälsa.

Psykisk ohälsa borde särskilt lyftas på mansdominerade arbetsplatser, anser hon.

Kanske går det att få med sig någon på aktiviteter utanför arbetsplatsen och inleda ett samtal då.

– Man måste få vara sig själv även när man sörjer eller mår dåligt.

Sätter ord på känslor
Det var i höstas som P1-programmet Livet med Ullakarin Nyberg ersatte Radiopsykologen.

Varje vecka berättar en lyssnare om något som skaver i livet. Sorgen efter att en närstående tagit sig liv, att bli utförsäkrad eller att känna självhat. Inför samtalet får hon på plats en kort sammanfattning av sin producent, som har pratat med personen på förhand. En timmes inspelat material klipps sedan ner till en halvtimme.

Ullakarin Nyberg lyssnar och sätter ord på känslor.

– Jag har aldrig tänkt att jag ska lösa problemen, men det spelar stor roll att jag tål att höra och är rakt på sak. Vid det här laget kan jag skapa ett samtalsklimat som gör att man vill berätta.

Människor är hjälpta av att få berätta för någon, säger hon.

– Det finns ett värde i att skapa begriplighet. Det är svårt att förhålla sig till kaos. Det händer viktiga saker bara genom att återberätta något.

Förmågan att sätta ord på känslor är något som Ullakarin Nyberg har utvecklat, inte något som hon hade med sig hemifrån. Hennes mamma var under flera år deprimerad – det talades det inte om.

– Jag växte upp i norr och kan inte minnas att vi någonsin pratade om hur vi mådde psykiskt. Det vände när jag började utbilda mig till läkare.

Noga med gränser
Ullakarin Nyberg skulle gärna se att vård och arbetsgivare erbjöd människor i kris möjligheten till stöttande samtal. Många erbjuder främst kognitiv beteendeterapi, KBT, som inte fungerar i alla lägen.

– Man behöver möta behov på olika sätt och allt går inte att evidensbasera, som ett gott bemötande till exempel.

I boken Konsten att mötas,som hon har skrivit tillsammans med Kattis Ahlström och Stefan Einhorn,berättar hon om hur hon under en period fick frågan när hon skulle gå in i väggen. Alltså inte om, utan när. Det har fortfarande inte hänt. Förklaringen är att hon är mycket noga med sina gränser, säger hon.

– Jag vet när jag närmar mig gränsen och då vilar jag. Jag jobbar på jobbet – och då jobbar jag ju väldigt intensivt. När jag är ledig är jag ledig. Jag är väldigt klar över mina prioriteringar, att mina barn, barnbarn och man är viktigast.

Hon har också sina fritidsintressen.

– Jag prioriterar alltid min kör, jag har vant mig vid att säga att ”då kan jag inte, för då sjunger jag”. Jag tränar också mycket, högintensiva pass, och går 15 000 steg om dagen. Det är extra viktigt nu när jag får efterbehandling efter cancern, som ger ledvärk om jag inte rör mig mycket.

Återhämtningen är viktig även i yrkesrollen.

– Jag är mitt eget viktigaste verktyg. Jag kan inte gå på rutin, det fungerar inte att träffa en familj som mist sitt barn utan att vara närvarande. Men jag har tur som har ett jobb som är så meningsfullt – jag älskar mitt jobb.

//ANN PATMALNIEKS

Namn: Ullakarin Nyberg.
Yrke: Psykiater och forskare.
Familj: Man, tre söner, en bonusdotter, ett barnbarn.
Kommande forskning: En studie där personer som överlevt ett självmordsförsök ska erbjudas den psykologiska behandlingen ACT, fysisk aktivitet och insatser som skapar existentiell hälsa.
Lyssna på Ullakarin: Inferno podcast, Livet med Ullakarin Nyberg i P1, Sommar i P1.
Läs: Konsten att mötas, från mingelångest till allvarliga samtal (Natur&kultur).
Tänk på: Lyssna, fråga den som drabbats av något om hen vill prata, visa omtanke, var sparsam med att ge råd.