Vad gäller för distansarbete?

FRÅGA 1: Jag har fått stora problem med min rygg under distansarbetet och känt mig mycket ensam utan kollegorna. Nu vill bolaget tvinga mig att fortsätta på distans för att få ned lokalkostnaderna. Måste jag arbeta hemifrån framöver? /Conny

FRÅGA 2: Jag jobbar inom media och har under covid-19 jobbat hemifrån, vilket passat mig utmärkt. Nu kräver min chef att jag ska tillbaka till kontoret – får arbetsgivaren verkligen kräva det? Jag är särskilt orolig eftersom jag har MS vars medicinering gör mig särskilt mottaglig för infektioner./Anna

SVAR: För att besvara frågorna behöver vi göra avstamp i de rättsliga utgångspunkter som bland annat styr vem som gör vad och hur arbetet organiseras – om inte något annat framgår av avtal eller kollektivavtal för arbetsplatsen.

Arbetsgivaren har genom sin så kallade arbetsledningsrätt rätt att leda och fördela arbetet inom ramen för det som kallas för arbetstagarens arbetsskyldighet. Arbetsledningsrätten utgör en allmän rättsgrundsats, det vill säga en rättsprincip som gäller även om den inte uttryckligen framgår av lag eller avtal. Den innebär förenklat att det är arbetsgivaren som bestämmer vilket arbete som ska utföras och när, var, hur och av vem.

Om en arbetstagare före covid-19 huvudsakligen arbetat på ett kontor ingår det i arbetsskyldigheten att jobba på kontor och arbetsgivaren kan alltså kräva att arbetstagarna återgår dit.

Även ifall distansarbete var vanligt förekommande före pandemin så följer det av Arbetsdomstolens rättspraxis att arbetsgivaren kan kräva återgång till kontoret. Av praxis följer nämligen att arbetstagaren normalt är skyldig att utföra arbete vid den kontorslokal som arbetsgivaren anvisar (se till exempel AD 1995 nr 101 med hänvisningar).

Om situationen är det omvända – distansjobb förekom inte före pandemin och arbetsgivaren nu kräver att arbetstagaren mot sin vilja jobbar permanent i hemmet – är beslutet långtgående och ses som betungande för arbetstagaren. Ett sådant beslut kräver i regel ömsesidig frivillighet.

Arbetsmiljölagen gäller enligt 1 kap. 2 § varje verksamhet där en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning och distansarbete utgör inget undantag. Enligt 3 kap. 2 § samma lag ska arbetsgivare vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall.

Av förarbetena till lagen framgår att arbetsmiljökraven inte kan sänkas på grund av att en arbetsgivare till exempel skulle ha fått dålig ekonomi. De är lika högt ställda oavsett ekonomiskt läge eller var jobbet utförs. Argumentet att kostnaderna behöver sänkas räcker inte för att kräva att de anställda ska övergå till jobb i hemmet. Problem med onda ryggar vid hemarbete, eller dåligt psykiskt mående, är också frågor för arbetsgivaren.

Sammanfattningsvis kan en arbetsgivare i regel kräva återgång till kontoret efter pandemin. Om arbetstagaren vägrar att inställa sig riskerar det att jämställas med olovlig frånvaro eller arbetsvägran, något som utgör allvarliga brott mot anställningsavtalet. Arbetsgivaren är dock skyldig att utforma arbetsplatsen på så sätt att risken för smitta eller olycksfall minimeras. Det faktum att en arbetstagare lider av en sjukdom förändrar inte läget vad gäller återgång, men ställer större krav på arbetsgivaren när det gäller hur arbetsplatsen utformas. Anna måste alltså återgå till kontoret, men rekommenderas ta upp hur sjukdomen påverkar henne ifall hon inte gjort det tidigare.

Krav på ständigt hemarbete kräver frivillighet. Arbetsgivaren kan inte ensidigt bestämma att en arbetstagare ska utforma sitt privata hem till en arbetsplats. Conny har alltså rätt att tacka nej till ständigt distansarbete.

//BJÖRN ALQUIST,
arbetsrättsjurist

Här kan du också ställa en fråga till någon av Du&jobbets experter. Vi publicerar ett urval av frågorna.