Kunniga har lättare att maska

Nyligen avslöjades hur gruvarbetare på LKAB maskat genom att låta en person stämpla in för alla andra, som stannade hemma.

Ett annat omskrivet exempel på maskning är den tyske kommuntjänsteman som ifjol skrev ett mejl till sina kollegor och berättade att han inte gjort något på jobbet i över tio år. Tjänstemannen hävdade själv att det berodde på att hans avdelning omorganiserats och växt så mycket att han inte längre behövdes.

Roland Paulsen, sociolog vid Uppsala universitet, menar att en märklig detalj med LKAB-affären och många andra fall av maskning är att verksamheten tycks ha rullat på. Det är först när man jämför inloggningsdata eller tittat på den anställdes internettrafik som maskningen avslöjats.

I sin doktorsavhandling har Roland Paulsen intervjuat ett 40-tal anställda som ägnat omkring hälften av sin tid på jobbet åt annat än att arbeta. Han kallar det för ”tomt arbete”, d v s privata aktiviteter under arbetstid. Enligt Paulsen visar internationella enkäter att omkring två timmar per dag och anställd ägnas åt sådant.

Skälen till maskning varierade stort bland de Roland Paulsen intervjuade. Vissa gjorde det för att hämnas på företaget eller chefen, andra för att jobbet var meningslöst. Ytterligare några hade mer ideologiska skäl.

För att du ska kunna maska krävs gott om tid och ett kunskapsövertag –  det är svårt för en utomstående, t ex chefen, att förstå vad arbetet består i.  Man talar ibland om ”boreout”, för anställda som har extremt tråkigt på jobbet.

– Det kan börja med att man får längre tid på sig för att utföra en viss arbetsuppgift än vad som egentligen behövs vilket först upplevs som något positivt men med tiden blir alltmer tråkigt. Ju längre tiden går desto svårare blir det att ta sig ur det, säger Roland Paulsen i ett pressmeddelande.