Hembiträde – Nygammalt yrke som kommer åter?

GRANSKNING Rut-avdrag och rätt till personlig assistans har lett till en snabb ökning av jobb där arbetsplatsen är andras hem. Anställningsskyddet är ofta osäkert och arbetsvillkoren är ibland dåliga. Håller vi på att få forna tiders hembiträden åter? Vi granskar en nygammal bransch.

På 1930-talet fanns det cirka 50 000 hembiträden i Sverige. Och då var inte lantbrukets tiotusentals pigor inräknade. De arbetade fortfarande under ålderdomliga regler som till exempel tjänstehjonsstadgan. Först 1944 lagstiftades det om elementära rättigheter. Hembiträdena skulle normalt inte arbeta längre än till kl 19 och de fick ledigt var tredje söndag . Det var då det. Eller?

Efter flera decennier när det blev allt ovanligare att städa andras hem och passa andras barn har utvecklingen vänt. Redan på 1990-talet startade flera företag som specialiserade sig på hemstädning. När rätten att göra skatteavdrag för hushållsnära tjänster – Rut-avdrag- infördes 2006 var det startskottet för en snabb expansion av marknaden.

Parallellt hade en helt ny yrkesgrupp skapats, genom LSS-reformen 1994 då personer med svårare funktionshinder garanterades rätten till personlig assistans. Fler och fler au pairer har kommit till Sverige för att arbeta. Och forna dagar s barnflickor har börjat få en renässans – nu under namnet nannies. Andras hem har alltså återigen blivit en vanlig arbetsplats.

Terese Anving

Terese Anving, sociolog och biträdande lektor i genusvetenskap vid Lunds universitet, har tillsammans med Sara Eldén, docent vid Lunds universitet, forskat om bl a just nannies och au pairers situation i Sverige. Hon säger:

– Jag tror att historien återupprepar sig. Nu växer städning och barnpassning samman. När vi studerar platsannonser tycker vi oss se en förskjutning. Marknaden erbjuder i allt större utsträckning vad som kan sägas vara hembiträden.

Varken Terese Anving eller någon annan som studerat branschen tror att vi får forna tiders helt rättslösa hembiträden och barnflickor åter. Men arbetsvillkoren för dem som arbetar i andras hem är ofta osäkra. Deltidsarbete, visstidsanställningar, svagt anställningsskydd och ensamarbete är vanliga förutsättningar för jobbet. Många vågar inte säga ifrån, av rädsla för att bli ovänner med kunderna och i slutändan förlora jobbet. Svartarbete är omfattande.

Växande marknad

Hur många arbetar egentligen i andras hem? Ingen vet. Mycket av arbetet är osynligt och har inte fastnat i den offentliga statistiken. Papperslösa barnflickor och städare, au pairer från andra EU-länder och svartarbetare är några exempel på grupper som inte syns i statistiken. Men det går att göra uppskattningar.

Almega beräknade 2017 att 31 000 personer sysselsattes i de företag som tillhandahåller hushållsnära tjänster med Rut-avdrag. 23 000 arbetade med hemstädning. Cirka 90 procent är kvinnor och åtminstone en tredjedel är utrikes födda (andelen är växande och överstiger 50 procent i storstäderna). Uppgifterna bygger dock på statistik från Skatteverket, vilket innebär att svarta tjänster inte ingår. Det totala antalet torde enligt många bedömare uppgå till minst 40 000.

Expansionen av Rut-tjänsterna har gått snabbt. 2008 var det färre än 100 000 kunder som fick Rut-avdrag. 2017 var det 892 852 kunder som drog av 4,6 miljarder kronor från skatten. Det finns stora företag inom branschen, men de flesta är små. Enligt Skatteverket fanns det år 2016 mer än 17 000 företag som utförde hushållstjänster. Enligt Almega har 90 procent färre än 10 anställda. Cirka hälften tros drivas som enskilda firmor utan anställda.

Det är alltså hemstädning som dominerar, men även flytthjälp och trädgårdsskötsel står för en stor del av omsättningen. På senare år har barnpassning blivit vanligare. En rad företag som t ex Nannyakuten har startat. Vi vet inte hur många som arbetar som nannies, men Terese Anving bedömer utifrån sin forskning att det handlar om åtminstone 3000-4000 personer, men betonar att det är en grov gissning.

Jobbet marknadsfördes i början som ett bra extraknäck för studerande, men när Du&jobbet går igenom platsannonser syns många uppdrag på 20-25 timmar i veckan. Heltid förekommer, liksom barnpassning i kombination med andra uppgifter. Terese Anving säger:

– Föreställningen om nannyarbetet är att man outsourcar de enkla delarna av omsorgen, medan man behåller den kvalitativa delen. Man ska som förälder slippa stressen på eftermiddagen, men behålla den fria tiden med barnen. Men frågan är om det går att dela upp omsorgen om ett barn på det sättet? Det bidrar dessutom till yrkets låga status.

Den största gruppen med arbetsplatsen helt förlagd till andras hem är relativt ny. Det finns drygt 100 000 personliga assistenter som arbetar hos de cirka 20 000 brukare som får assistansersättning från antingen Försäkringskassan eller kommunen. 72 procent är kvinnor. De stora assistansföretagen dominerar. 40 procent av ersättningen går till företag eller kooperativ med fler än 500 anställda. Ytterligare 40 procent går till företag med 100-500 anställda. Bara drygt 500 brukare är själva arbetsgivare åt assistenterna.

Osäkra arbeten

En måndag efter jobbet träffar jag Maria och Anna (som egentligen har andra namn) på ett förortscafé i Stockholm. De kommer från samma latinamerikanska land, men bor sedan några år i Sverige. De har uppehållstillstånd och tänker sig en framtid här. De arbetar med hemstädning, på samma företag.

– I början var det trevligt, säger Anna. Arbetsledningen stödde och hjälpte till. Men nu har det blivit sämre. Man får inte längre lika mycket betalt för restid mellan kunderna och företaget håller inne ob-ersättningen, säger att den ska komma mot slutet av året. De nya arbetsledarna gör inget när vi klagar. Och på företaget säger de att vi ska göra det som kunderna kräver.

Kunderna är olika, säger de. En del är trevliga. Det finns äldre som älskar att prata, och man blir som ett sällskap åt dem.

– Men andra behandlar dig som luft, säger Maria. Och en del begär att du ska göra en massa extraarbeten som inte ingår i kontraktet. Och så finns de som har kameraövervakning inne i bostaden. Det är obehagligt.

De känner sig handikappade av att prata dålig svenska. Båda två har högre utbildning från hemlandet, och de tänker sig inte att stanna i städjobbet. Anna säger:

– Men det är svårt att hinna plugga. Jag har små barn och behöver jobba så mycket som möjligt. Företaget erbjuder svenskalektioner. Men det är på fasta tider, och har man kund då mister man pengar. Alla är i samma situation, egentligen. Jag tror att 98 procent av dem som jobbar hos oss skulle behöva bättre svenska.

För personlige assistenten Felix Finnveden är inte språket något problem, och som fackligt förtroendevald i Kommunal vet han mycket om sina rättigheter. Men för en assistent är ett visst mått av osäkerhet inbyggt i själva jobbet.

Han började som assistent efter några år som vårdbiträde på ett äldreboende. Det var ett lyft, tyckte han.

– Där var det bara vikariat. Vi brukade vara två personal på åtta boende. Det var rätt deppigt. Som personlig assistent arbetar jag hela tiden med en och samma brukare. Jag kan maxa mina insatser. Själva jobbet trivs jag superbra med.

Han arbetar med en brukare han trivs utmärkt med. Enda problemet är nog att han ibland gör för mycket.

– Det finns mycket samvetsstress i det här arbetet. Man jobbar fast man är sjuk, tar extrapass, ställer inte krav på övertidsersättning, för annars riskerar brukaren att bli lidande.

Andra personliga assistenter Felix Finnveden kommer i kontakt med råkar värre ut. Anställningsformen är i regel visstid så länge uppdraget varar. Om brukaren blir missnöjd kan hen avbryta uppdraget, och det företag som är arbetsgivare behöver inte omplacera assistenten. Det leder till att många drar sig för att påtala missförhållanden, som t ex trakasserier eller att brukarens anhöriga ställer krav på att man även ska serva familjemedlemmar.

– Det viktiga är att företagen tar ansvar för sin personal och inte överlåter allt till brukarens familj. Och det skulle vara bra om fler var tillsvidareanställda, med rätt till omplacering om kemin inte fungerar med en enskild assistansmottagare. Om du funkar dåligt även hos nästa brukare kanske du inte passar för jobbet och i så fall kan det finnas saklig grund för uppsägning.

Filosofin bakom personlig assistans är att assistenten ska vara ”brukarens armar och ben”. Det är den funktionshindrade som avgör vad som ska göras.

– Egentligen tycker jag att den filosofin är bra. Men ibland går det överstyr. Om man ska vara som en ”fluga på väggen”, som det också heter ibland, tappar man i människovärde. Det händer ju att assistenter inte får prata med varandra när de är flera samtidigt hos en brukare.

Arbetsrätten i hemmet

De vanliga arbetsrättsliga lagarna gäller för en del hemarbetare men inte för alla. Bilden är splittrad, ibland rentav komplicerad. Den som är anställd av kommunen eller av ett privat tjänsteföretag omfattas av de vanliga arbetsrättsliga lagarna. Avtalen för personlig assistans ger dock ett svagt anställningsskydd. Normen har blivit att man är anställd så länge uppdraget hos brukaren varar.

För de som är anställda i ett företag som utför hushållsnära tjänster gäller arbetsrätten, oavsett om företaget har kollektivavtal eller ej. Men i praktiken är bilden mer otydlig. Arbetsvillkoren i de avtalslösa företagen är ibland undermåliga. Många anställda talar dålig eller ingen svenska och kan vara i beroendeställning till sina arbetsgivare, till exempel genom att de har arbetstillstånd som kan riskeras om de mister jobbet.

Det är som påtalats vanligt att den som arbetar med hushållsnära tjänster gör det som egenföretagare. Då gäller arbetsrätten överhuvudtaget inte (förutom vissa skyddsregler i arbetsmiljölagen, se nedan). Kunden och den enskilde företagaren anses vara två jämbördiga parter som kan avtala om vilka arbetsvillkor som helst.

Just beroendeförhållandet till kunden är ett genomgående problem för hemarbetare. Det är känsligt att klaga hos arbetsgivaren. Vad händer om det blir kontrovers med den man städar åt eller den man är personlig assistent för? I slutändan riskerar man helt enkelt jobbet. Alla vi talar med säger samma sak: det är väldigt vanligt att man helt enkelt håller tyst.

Catharina Calleman

Catharina Calleman, seniorprofessor vid Örebro universitet, har i många år forskat om arbetsvillkoren för dem som arbetar i andras hem och om hur branscherna vuxit fram och utvecklats. För ett par år sedan skrev hon kunskapssammanställningen ”Arbetsmiljö i hushållstjänster och personlig assistans” åt Arbetsmiljöverket. Hon säger:

– Ett grundläggande problem är att den fackliga organisationsgraden är väldigt låg. De anställda är rädda att säga ifrån, har inget kollektiv i ryggen och har ofta dåliga kunskaper om sina rättigheter. Det här är ett gammalt problem. Det var svårt att organisera hembiträden redan på 1920- och 1930-talen, bland annat av samma skäl.

Som om inte bilden är splittrad nog, finns det ytterligare ett regelverk för arbete i hemmen. För den assistent, nanny, au pair eller hemhjälp som anställs direkt i hushållet – alltså inte via ett företag – gäller inte den sedvanliga arbetsrätten, utan i stället lagen om arbetstid m m i husligt arbete. Denna lag ersatte 1970 den tidigare hembiträdeslagen. De anställda fick fler rättigheter än tidigare, men inte samma garanterade villkor som de flesta andra arbetstagare. Arbetstiden kan i vissa fall förlängas, övertidsreglerna är svagare än arbetstidslagens och det finns inga bestämmelser om saklig grund för uppsägning.

Arbetsmiljölagen (aml) gäller för alla som är anställda för arbete i andras hem. T o m egenföretagarna omfattas av vissa regler. De måste t ex följa föreskrifterna om maskiner, kemikalier och personlig skyddsutrustning. Det finns dock svårigheter med att kontrollera att lagen följs.

Arbetsmiljöverket har ingen självklar rätt att göra inspektioner i privata hem. Sådana får bara ske om arbetsgivaren eller arbetstagaren begär det eller om det finns särskilda skäl. Om den som bor i lägenheten eller huset motsätter sig ett besök blir det svårt. Personal på Arbetsmiljöverket vi talat med kan inte påminna sig att man någonsin tvingat fram ett besök, även om den formella möjligheten finns. Istället sker inspektionerna vanligen genom ett besök på arbetsgivarens kontor (inom hemtjänsten är bilden en annan, eftersom verksamheten styrs av regelverket för vård och omsorg).

Osynlighetens problem

Om vi inte själva är kunder är det ytterst sällan vi ser det arbete som utförs i andras hem. Det är arbeten som ofta faller under samhällets radar, och däri ligger kanske en del av problemen. Det är dessutom ofta relativt nya (eller nygamla) arbeten, som vi inte riktigt fått grepp om.

Vad är det egentligen som drivit fram alla de här nya jobben? Naturligtvis har Rut-avdragen spelat en stor roll. Men trenden syntes redan dessförinnan, och är dessutom internationell. När Catharina Calleman gick igenom europeisk forskning fanns det en koppling som var särskilt tydligt.

– Det viktigaste sambandet är att frekvensen av de här tjänsterna tycks öka med ökade inkomstskillnader. I grunden tycks det handla om att en stor grupp människor med goda inkomster köper tjänster från människor med låga inkomster – och att ökade klyftor spär på såväl efterfrågan som utbud.

– Statistiken över vilka som utnyttjar Rut-avdrag talar sitt tydliga språk. Bland t ex gruppen barnfamiljer är det tio gånger vanligare bland höginkomsttagare än bland låginkomsttagare att köpa hushållstjänster. Det finns ett globalt mönster, fortsätter hon.

I praktiskt taget alla länder utförs betalt hemarbete framförallt av utlandsfödda kvinnor. Betalningen är låg och villkoren osäkra. Detta gäller även i Sverige, trots att Rut-avdragen subventionerar tjänsterna. Priset spelar roll.

– Om man hade samma villkor som i övriga arbetslivet tror jag ganska säkert att branschen skulle krympa. Terese Anving betonar även attitydförändringarnas roll. För bara ett par decennier sedan ansågs det även inom den breda medelklassen lite suspekt att köpa till exempel hemstädning. Sådant skulle man sköta själv. Inställningen var egentligen ny, ett arv från efterkrigstidens jämlikhetstänkande. Men den har minst sagt luckrats upp.

– Acceptansen för att köpa den här sortens tjänster ökar. Det blir ett gängse sätt att lösa det så kallade livspusslet. Många föräldrar vi talat med om nannys och au pairer säger dessutom att det blir ett sätt att köpa jämställdhet. Man köper helt enkelt mannens del av hemarbetet.

Så här är vi nu – kanske inte tillbaka i det tidiga 1900-talet, men väl mitt i en trend där de med bra lön köper sig fritid genom att låta andra sköta delar av hemarbetet.

Catharina Calleman vill inte spå om huruvida vi bara sett början. Det finns motsatta tendenser som skulle kunna dämpa utvecklingen – färdigmat, städrobotar osv. Terese Anving är däremot övertygad om att expansionen fortsätter.

Hur det än blir kvarstår faktum. Mängder av städare, assistenter, nannies och au pairer har idag sina arbetsplatser i andra människors hem. Varken arbetsgivare, fack eller myndigheter har riktig koll på deras arbetsförhållanden. Och själva vågar de ofta inte säga ifrån om missförhållanden. De är vår osynliga arbetskraft.

//JONAS FOGELQVIST

Hemtjänsten störst

Den största gruppen som arbetar i andras hem utgörs förstås av en grupp vi inte granskar i det här reportaget – hemtjänstpersonalen. SCB gör ingen skillnad på dem som arbetar i äldreboenden och dem som arbetar med ren hemtjänst, men på Kommunal räknar man med att den senare gruppen uppgår till över 100 000 undersköterskor och vårdbiträden.

Hemtjänsten skiljer sig dock delvis från de andra yrken vi talar om här. I regel gäller de vanliga kollektivavtalen och det krävs myndighetsbeslut för att få tjänsten utförd. Utbyggnaden av denna verksamhet var, kan man säga, en del i det projekt som innebar att det offentliga garanterade medborgarna nödvändig vård och omsorg. Med allt fler privata bolag råder viss konkurrens, men det handlar ändå i grunden om en skattefinansierad tjänst där det är kommunerna som fattar de avgörande besluten. Den har större likheter med hemsjukvård och annan äldreomsorg, än med de branscher vi granskar, även om arbetsvillkoren kan vara nog så hårda.