Friskyrken blev riskyrken

Kvinnor är mer drabbade av arbetsrelaterad psykisk ohälsa än män. De har högre risk att bli sjukskrivna för psykiatriska diagnoser.

– Det här har kommit att ses som ett kvinnoproblem. Men förklaringen är inte bara skillnader mellan kvinnor och män som grupp, utan hur arbetet organiseras i de branscher som är kvinno- eller mansdominerade.  

Det säger Annika Härenstam, forskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Tillsammans med Lisa Björk, doktor i arbetsvetenskap, har hon skrivit en rapport på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten om samband mellan ojämställdhet och kvinnors psykiska ohälsa.

Välfärdsyrken var länge förknippade med god hälsa. Men i slutet av 1990-talet förändrades det. Sjuksköterskor, undersköterskor, förskollärare, grundskollärare och socialassistenter sjönk rejält i rankningen av hälsosamma yrken.

Det som skett var att den ekonomiska krisen lett till nedskärningar inom den offentliga sektorn. En tredjedel av alla vårdbiträden försvann och sekreterare, assistenter och barnskötare blev mycket färre. Lärare, läkare och sjuksköterskor fick fler administrativa uppgifter. Chefer fick ansvar för fler medarbetare samtidigt som resurserna minskade.

– Kvinnodominerade yrkesgrupper inom välfärden har fått en tuffare psykosocial arbetsmiljö och eftersom de utgör en så stor andel av arbetskraften förklarar det varför psykisk ohälsa blivit vanligare bland kvinnor, säger Annika Härenstam.

Män inom de här yrkena påverkas också om kraven är höga och inflytandet litet, men eftersom de är färre blir det inte samma genomslag på gruppnivå när arbetsförhållandena ändras.

Det finns andra förklaringar som brukar lyftas fram till könsskillnaderna i psykisk ohälsa, som att kvinnor skulle vara mer positiva till sjukskrivning och att de har dubbelarbete på grund av större ansvar för hem och familj.

– Det är inte så att vi förnekar sådana orsaker, men man behöver också ha ett annat perspektiv. Organisationen, branschen, politiska strukturer, finansiering spelar roll. Och om det enbart handlade om dubbelarbete, varför skulle då inte kvinnor inom industrin ha samma problem?

Arbetsmiljö uppstår inte i ett vacuum, säger hon.
– Det är inte alltid en äldreomsorgschef eller rektor har mandat att förändra. Det sker saker långt tidigare som påverkar möjligheterna. Att anpassa arbetstider och arbetsuppgifter kan vara mycket svårt inom hemtjänst, barnomsorg, skola eller för timanställda i handel, hotell eller restaurang.

Annika Härenstam tycker att det ska läggas mer kraft på att studera arbetsvillkoren i de utsatta branscherna, snarare än att studera könsskillnaderna i sig. Det behövs både mer forskning och satsningar på att paketera den kunskap som redan finns, menar hon.

– De här yrkesgrupperna inom välfärden var lika kvinnodominerade på den tiden då var att betrakta som friskyrken. Det är arbetsförhållandena som har ändrats.

//ANN PATMALNIEKS

Läs rapporten här