Höjd status – yrkesbevis ska visa allt de kan

Per Björk har arbetat på Malmbacka sedan 1990

Idrottsplatsarbetaren Per Björk ska kunna lägga kolstybb, ordna konstis, dimensionera gödsel till fotbollsplanen – och mycket, mycket annat. Foto: Patrick Degerman

Det finns inga formella utbildningar för att bli idrottsplatsarbetare. Men nu startar arbetet för att de ska få yrkesbevis – Per Björk är med i det arbetet. Idrottsplatsarbetarnas yrkeskommitté och OCN Sweden har utarbetat en profil över kunskapskraven.

Per Björk måste kunna mycket.
Han ska kunna lägga konstis och naturgräs. Han ska göra löparbanor av kolstybb och krita banor. Han ska sköta ogräsbekämpningen och se till att kylaggregatet fungerar och dimensionera konstgödslet till fotbollsplanen rätt. Han ska köra traktor och kunna sköta röjsåg och motorsåg. Till att börja med.

Per Björk är idrottsplatsarbetare på Malmbacka IP i Boliden norr om Skellefteå. Tillsammans med en kollega ser han till att idrottsplatsen fungerar sommar som vinter. Här spelas det seriehockey och seriefotboll och tävlas det i friidrott. Här tränar ungdomar och veteraner. Här går motionärer längs promenadslingan, som är upplogad vintertid och hit kommer småungar för att spela boll på konstgräset.

Per Björk har arbetat på Malmbacka sedan 1990. Tidigare jobbade han på Boliden Mineral. Han har idrottsbakgrund, spelade hockey och fotboll, och visste en del om hur en idrottsplats fungerade.
– Men mycket fick jag lära mig på plats. När jag började fanns det en här som hade jobbat i tio år och han lärde upp mig. Sedan fick jag gå kurser. Gräskurser, kylkurser, iskurser.

Idrottsplatsarbetare tillhör de yrkesgrupper där det inte finns någon formell yrkesutbildning. Det har tidigare inte ens funnits någon klar bild av vad man ska kunna i yrket.
Det har liksom givit sig, från idrottsplats till idrottsplats.
Men den situationen är på väg att bli historia. I ett samarbete mellan Idrottsplatsarbetarnas yrkeskommitté (IPYK) och kompetensföretaget OCN Sweden togs det i somras fram en yrkesprofil. I Stockholm, Göteborg, Arvidsjaur, Skellefteå och Kalix ska nu yrkesbedömare arbeta med att säkerställa idrottsplatsarbetarnas kompetens, och avgöra vilket utbildningsbehov som föreligger.

I slutändan lockar målet; idrottsplatsarbetarna ska få yrkesbevis. Därmed blir det lättare att söka andra jobb, och lättare för arbetsgivaren kartlägga kompetensbehov.

Saken har varit på tal i några år. Leif Gustafsson, fritidschef i Skellefteå, var med från början. Han säger:
– Idrottsplatsarbetarna är en yrkesgrupp som saknar organisation och där det inte finns några kollegiala sammanhang. De har alla möjliga bakgrunder. Fritidsledare och badmästare har utbildningar och föreningar, men idrottsplatsarbetarna har ingenting. Det är inte bra. Som arbetsgivare vill jag se vad mina anställda kan och inte kan.

2007 bildades Idrottsplatsarbetarnas yrkeskommitté av bl a Sveriges kultur- och fritidschefer (SFK), där Leif Gustafsson sitter i styrelsen, Stockholms stad, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samt Kommunal. Man tog fram en yrkesprofil på vad idrottsplatsarbetarna borde kunna. Men processen kom aldrig igång på allvar. 2009 beslöt IPYK att göra ett nytt försök och tog då kontakt med OCN Sweden, som hade huvudkontor i Skellefteå och vars grundare han hade träffat.

OCN står för Open College Network och är en modell för att kvalitetssäkra utbildningar och lärande som inte har någon formell status (se faktarutan). Mängder av människor lär sig saker på jobbet utan att få några som helst intyg på saken.
Modellen utvecklades i massarbetslöshetens Storbritannien på 1980-talet. OCN Sweden grundades 2005 av den ideella föreningar Urkraft i Skellefteå, som sedan 1988 arbetat med olika sorters projekt för främst arbetslösa ungdomar.

De som drev Urkraft hade gång på gång irriterat sig på att deras ungdomar kunde lära sig massor av att t ex starta caféer eller arrangera musikfestivaler – men att de trots det inte fick några formella betyg på vad de lärt sig.

Per Björk har arbetat på Malmbacka sedan 1990

Per Björk har arbetat på Malmbacka sedan 1990. Foto: Patrick Degerman

När det nu fanns 12 000 idrottsplatsarbetare runt om i landet, och ingen hade grepp på vad de egentligen kunde, tyckte OCN att deras modell passade helt perfekt för att ta tag i frågan. Jörgen Bergwall, metod- och utvecklingsansvarig på OCN, säger:
– Det finns massor av kunskap och kompetens bland idrottsplatsarbetarna. Dessutom mycket yrkesstolthet. Det är jätteviktigt att man lyfter fram vad de kan.

OCN såg över den yrkesprofil som redan var framtagen. Tillsammans med IPYK uppdaterade de profilen och anpassade den till OCN-modellen. Profilen kom att bestå av 16 olika kunskapsmoduler – alltså 16 områden i vilka det krävs specifika kunskaper. Det finns till exempel en modul för organisation och administration, en för handhållna maskiner, en för lokalvård och en för fotboll på gräs.

Alla måste inte kunna allting. Varenda idrottsplatsarbetare ska visserligen klara t ex fastighetsskötsel och administration, men om det inte finns konstisbana behöver man förstås inte lära sig att sköta ett kylaggregat. Kunskapskraven anpassas till lokala förutsättningar.
Yrkesprofiler måste ha bred förankring. Innan de fastställs sammankallas därför så kallade paneler med representanter för branschen, vilka går igenom vilka kompetenskrav som ska gälla.

Den 2 juni förra året hölls en panel för idrottsplatsarbetarna. Där fanns företrädare för bl a IPYK, Svenska Fotbollsförbundet, Svenska Ishockeyförbundet, Stockholms stad och Kommunal. Efter några smärre justeringar fastställdes dels yrkesprofilen, dels hur bedömningen och kvalitetssäkringen ska gå till.

Under hösten har 12 idrottsplatsarbetare utbildats till att bli yrkesbedömare – de som ska kontrollera vad arbetarna kan och inte kan. De har haft ett genrep i vilket de har bedömt varandra. Och nu har alltså verksamheten inletts.

Hur går det då till i praktiken? Jo, så här:
1.  En kommun beställer bedömning enligt OCN-modellen och avgör vilka moduler som idrottsplatsarbetarna ska bedömas utifrån.
2.  Idrottsplatsarbetarna fyller i ett formulär med uppgifter om tidigare utbildningar, år i yrket osv. Sedan gör de en självskattning av sina kunskaper och sin kompetens ut-ifrån de olika modulerna. Allt detta görs via dator. Både berörd idrottsplatspersonal, arbetsledare och yrkesbedömare har tillgång till uppgifterna.
3.  Därefter samtalar yrkesbedömaren med både idrottsplatsarbetare och arbetsledare för att räta ut frågetecken och stämma av självskattningen.
4.  Yrkesbedömaren fastställer vilka kunskaper och praktiska moment som ska prövas praktiskt. Detta görs på idrottsplatsen där den berörda arbetar. Det kan handla om att krita löparbanor, ställa in kylaggregat eller om att hantera administrationen.
5.  Utifrån materialet i databasen, samtalen och den praktiska bedömningen gör yrkesbedömaren en sammanställning av vilka kunskaper idrottsplatsarbetaren har. Kunskapsluckor identifieras. Vidareutbildningar beställs av arbetsledningen.
6.  När idrottsplatsarbetaren har de nödvändiga kunskaper som ingår i yrkesprofilen utfärdar OCN ett kompetensbevis. Nu har de alltså fått en slags examen och dokument på vilka kunskaper de har i jobbet.

Jörgen Bergwall från OCN säger att fler kommuner ligger i startgroparna, och att verksamheten kommer att breddas. Fler yrkesbedömare kommer att rekryteras. Nätverksträffar ska anordnas. Ytterligare moduler i yrkesprofilen kan tillkomma, till exempel för dem som arbetar på stora arenor.

Per Björk är en av yrkesbedömarna och ska snart få sina första uppdrag, i Arvidsjaur och Kalix. Han säger:
– Det här leder till att vi får en större jämnhet i kompetensen hos idrottsplatsarbetare. Det blir lättare när man söker jobb på andra ställen. Det finns garantier för vad man kan. Och yrket kommer att få en bättre status, tror jag.