Samtidigt som bomberna faller

De sista veckorna på Du&jobbet blir märkliga. Jag skriver artiklar om arbetsskadeförsäkringen och om mobbning på jobbet, samtidigt som jag håller koll på de viktigaste nyhetssajterna för att få reda på vad som händer i Ukraina.

Två världar, två verkligheter. Vad är väl en dålig psykosocial arbetsmiljö mot helvetet i Mariupol?

Sådana tankar är omöjliga att slå ifrån sig. Ändå är frågan fel ställd. Krig är tack och lov undantaget. Våra liv är mestadels vardag. Och i vardagen är det arbetet som i stor utsträckning formar oss. Det är arbetet som gör vår tillvaro möjlig.

Jag klev in på Du&jobbets redaktion för min första arbetsdag i mars 1997. Jag hade väl tänkt att det skulle bli några år här. Sedan skulle det bära vidare någon annanstans.

Det blev 25 år. Anledningen var att det ju fanns så mycket att skriva om. Ämnena tog aldrig slut.

Om jag inte minns helt fel handlade min första artikel om olika arbetstidsmodeller inom vården. Redan då diskuterades det hur man skulle kunna komma bort från oflexibla scheman och slitande skift. Den artikeln kunde skrivas i dag också.

Och sedan: det har blivit artiklar om isocyanater och asbest, om ergonomi på lager och om skyddsutrustning på byggen, om las-debatten och om oräkneliga antal fall i Arbetsdomstolen. Det har blivit arbetsplatsreportage från Kiruna i norr till Limhamn i söder. Det har blivit granskningar av Arbetsförmedlingen och New Public Management och den verklighet de papperslösa lever i. Och rätt mycket annat.

Kort sagt: det har funnits en del att skriva om.

Arbetet griper in i det mesta av våra liv. Det ger oss pengar till mat och bostad och i bästa fall en och annan tillvarons guldkant. Det kan ge oss tillfredsställelsen i att åstadkomma något vi blir nöjda med, men också orsaka värk och få oss att må dåligt. Det kan ge oss goda vänner men även leda till pyrande konflikter. Mycket beror på hur arbetet är organiserat. Har vi inflytande över hur vi arbetar? Betyder våra åsikter något, i verkligheten? Om svaret är ja, har vi tagit ett avgörande steg mot en bra arbetsmiljö.

Nu lämnar jag den här redaktionsstolen. Det har till sist blivit dags att göra något annat. Men jag kommer att fortsätta skriva. Och en del av det jag skriver kommer med säkerhet att handla om arbete.

Det går faktiskt inte att undvika.

// JONAS FOGELQVIST, reporter på Du&jobbet.