Om att flyttstäda en trea för 480 kronor

Vännen skulle flytta från sin trerummare och hade köpt in flyttstädning. Priset låg någonstans kring 4 000 kronor. Den ensamme städare som dök upp kunde knappt ett ord svenska och visade därför upp ett sms från arbetsgivaren om att han skulle städa just på denna adress.

Längre ner i sms:et (och självklart inte avsett att visas för kunden) stod lönen som städaren skulle få för att städa denna trerummare skinande ren: 480 kronor.

Det är sällan vi talar om löner i Sverige. Men stora yrkesgrupper tjänar faktiskt ganska bra. Några exempel på medellöner från SCB:s officiella lönestatistik: Civilingenjörer tjänade förra året en bra bit över 40 000 kronor, tandläkare 47 000, journalister 37 000. Även gymnasielärare tjänar över 35 000 i snitt i dag.

I de större städerna är lönerna oftast ännu högre än så.

Och så finns det dem som rör sig (som löv för vinden) i andra ändan av arbetsmarknaden, som städaren som får 480 kronor för en flyttstädning.

Jag har också mött liknande exempel bland  hantverkare och flyttkarlar. Det har varit uppenbart att företagens offerter och priser inte rymmer en chans till rimliga löner.

Facken har historiskt kämpat emot lagstadgade minimilöner. Det har antagligen varit en klok strategi eftersom lagstadgade lägstalöner ofta blir en norm som arbetsgivare tacksamt använder sig av.

Samtidigt har vi en ny situation i Sverige i dag med en växande grupp människor som inte tjänar i närheten av vad som kan anses vara en rimlig lön. Ofta hos arbetsgivare som knappt vet vad ett kollektivavtal är.

Jag skulle inte bli förvånad om vi får en debatt om lagstadgade minimilöner i Sverige snart.

För den ordlöse städaren i vännens trea skulle det sannolikt vara ett lyft.