Jag ska bara…

När jag för några år sedan slutade ett vikariat fick jag boken Raska på av Gunilla Bergström av kollegorna.

I boken är det morgon och pappa Åberg tjatar på Alfons att han ska bli klar med frukost, påklädning och tandborstning så att de kan ge sig av till jobb och dagis. Varje gång svara Alfons ”Jag ska bara…” för att han bara måste göra något annat innan han kan göra det där som pappa ber om. Till slut står dock ändå Alfons påklädd och klar vid ytterdörren och väntar på pappa. Men då är det så klart pappa som ropar från köket ”Jag ska bara läsa klart tidningen först” Till slut kommer de i alla fall iväg.

Det var gänget som jag ofta lunchade tillsammans med som gav mig den träffande avskedsgåvan och jag förstod direkt piken. De hade alltför många gånger fått höra mitt ”jag ska bara…” när de stod redo och väntade vid dörren för att gå ut och äta.

Jag hade också tidigare fått hör något i stil med, ”kom nu Alfons” så jag var förberedd. Kanske hade de en förhoppning att jag skulle bryta min ovana på min nästa arbetsplats. Inte för någon annans skull utan för mig egen, för att minska på mitt jäktande. Om jag ska rannsaka mig själv så har det väl inte riktigt blivit så.

Jag har ingen illusion om att jag är ensam ”jag ska bara” -re. Vi finns troligen på de flesta arbetsplatser. Vi som måste göra lite till och lite till, som inte tycker att fem minuter egentligen är fem minuter utan ett ögonblick. Vi som låter våra kollegor stå en stund och vänta som om inte de hade något bättre för sig. Som om de där extra sekunderna skulle vara så avgörande för ens arbetsuppgifter att de inte går att undvara, sekunder som för övrigt väldigt lätt blir till minuter.

Jag är inget stort fan av nyårslöften och alla möjligheter till förändring som tydligen ett nytt år ska ge upphov till, men kanske vore det ändå en bra idé för mig och alla andra ”jag ska bara” -re att minska på våra Alfons Åberg-syndrom. Så nu under 2013 ska vi gå hem i tid, ta vår lunch tillsammans med alla andra, inte jäkta iväg på möten och komma inspringande med andan i halsen med ett ursäktande…”Jag skulle bara…”

Alfons Åberg har under hösten firat 40 år som barnboksfigur och har hunnit med att roa generationer av barn. Troligen kommer böckerna finnas i många julklappssäckar även i år, men förhoppningsvis utan att sätta allt för djupa sår. Men nu har jag bestämt mig att bryta mönstret.

Fast det får vänta lite till, först ska jag bara fira jul och ett nytt år!