Inte lätt att informera rätt

Idag ska vi tala om information. Bra och dålig information.

Så här är det: nästan alla på alla arbetsplatser tycker att de får dålig information. De är närmast att jämföra med tåg- och bussresenärer, som sitter fast mellan två stationer/hållplatser och suckar att ”de kunde väl åtminstone säga vad det är”.

Osäkerheten och väntan som inte har en känd sluttid irriterar. Resenärerna undrar högt om det är ”fel på högtalaren, eller?” Känslan är att de där framme ger fullkomligt fan i om de sitter där i ovisshet och missar sina anslutningar och möten. Men frågar man dem som arbetar på tåget/bussen blir svaret kanske att de inget säger för att de inget vet.

Ett tips från resenären blir då att säga att man inget vet. Samma sak på arbetsplatsen. Detta kan verka meningslöst för dem som vet att de inget vet, men vettigt om man är den som inte vet om de inte vet…

Samtidigt tycker sig ledningen på många arbetsplatser informera in absurdum. Chefer undrar om de anställda verkligen har alla getter hemma, eller om de med flit stänger öronen.

Men saken är den att ett stycke information kan behöva förmedlas tre gånger för att nå fram. Och då helst inte upprepat på exakt samma sätt, tre gånger i rad på samma möte. Det blir ungefär som att upprepa det man säger med extra hög och lite arg röst. I stället bör man komma med informationen t ex både muntligen och via mejl, på stormöte och i smågrupper, sägs det.

Ett annat problem är överloppsinformation. Vissa har svårt att hålla kvar intresset och uppmärksamheten när det känns som att saken inte direkt berör dem. En del av oss tappar till och med lyssningen när det ligger i vårt eget intresse att lyssna. Tankarna rör sig för snabbt, och åt fel håll, typ ut genom fönstret.

Att lita på att information ska sprida sig från kollega till kollega på ett bra sätt, som vattenringar, är förstås också lurigt, det vet alla som lekt viskleken. Ibland händer det dessutom att det inte kommer några viskningar. De som inte varit med på mötet frågar vad som sas, får svaret ”inget särskilt”. Några dagar senare slutar en kollega/flyttas arbetsplatsen/ändras faktureringssystemet.

”Annars är det väl inget särskilt, förutom att pappa dött”, som en god vän sa under ett telefonsamtal här om året.