Ingen tackar dig för slitet när du gått in i väggen

Vad gör oss till människor? Ja, mycket. Men vår berättarkonst är definitivt ett av mänsklighetens särdrag. Att vi berättar och återberättar historier som sedan skapar en slags ram kring våra liv. Så här kommer fyra korta anekdoter. De kan tyckas spretiga men har en gemensam tråd.

Anekdot 1. Min farfar arbetade som skogsinspektör åt det stora bolaget. Han tillhörde dem som aldrig var sjuk och som ofta fortsatte arbeta hemifrån på kvällen. När han gick i pension ersattes han, enligt honom själv, av tre personer.

Ett bevis på att farfar jobbat mycket var detta definitivt, men till vilken nytta? Och vem tackade honom för att han försakat barnen? Min slutsats av detta:  Att känslan av viktighet försvann snabbt när farfar hade lämnat in nycklarna för gott.

Anekdot 2. En granne berättar om sin tid på Utrikesdepartementet, en arbetsplats där man förväntas ägna sitt liv åt jobbet. En man med hög position arbetade sig bokstavligen in i döden, berättar grannen. Mannen föll ihop och dog under en tjänsteresa.

När min granne ett halvår senare frågade efter material som den avlidne kollegan skrivit var det anställda på UD som först inte ens kände igen namnet på den döde. Vad är slutsatsen av det? Jo, att vi är lätt utbytbara och i värsta fall också snart bortglömda på jobbet.

Anekdot 3. Sociologen Roland Paulsen beskriver en tjänsteman som under lång tid bara kunnat fylla halva sin arbetstid med arbete. Till slut går han upp till chefen för att be om mer arbetsuppgifter. Som tack för ärligheten får mannen sparken. Och slutsatsen? Jo, att du inte ska vara säker på att få tacksamhet från en arbetsplats.

Anekdot 4. En fredagseftermiddag nyligen när jag skulle hämta min åttaåring på fritids satt dotterns klasslärare och sjöng med till en svängig låt på hög volym. Hon var fokuserad på låten samtidigt som det närmast var diskokänsla i klassrummet. ”Jag tränar inför min körkonsert i helgen”, förklarade läraren glatt.

Slutsatsen av detta: Denna kloka lärare var medveten om något ytterst viktigt – balans. Med det tempo som råder på många arbetsplatser i dag finns alltid risken att gå in i väggen (eller bli bitter). Men om du lyckas hålla sådana risker stången med lite körsångsträning på arbetstid, ja, då har både du och arbetsplatsen vunnit på det hela.

Dessutom spred sången glädje i höstrusket, både bland barnen och mig som förälder.

//OSCAR MAGNUSSON