Gör något åt stress!

Den som inte har tid för träning nu får ha tid för sjukdom sen. Så står det uppfordrande utanför ett gym jag dessvärre passerar. Att räkningar måste betalas på ett eller annat sätt är välbekant.

Och att förebygga är centralt. Då blir man häpen över arbetsgivarnas hantering av stress. Det finns ett välkänt samband mellan ett övermått arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa, en stor andel depressionssjukdomar orsakas av detta.

Psykisk ohälsa är det snabbast växande arbetsmiljöproblemet. Årligen drabbas cirka en miljon arbetsföra svenskar, kostnaden för förlorade arbetsinsatser, vård, etc, bedöms av OECD till 70 miljarder årligen, oräknat mänskliga kostnader.

Då kunde man tro att företag och kommuner och andra skulle stå på tå för att fixa bra förebyggande rutiner mot den ökande jobbstressen. Men icke. Arbetsmiljöverkets inspektioner nyligen visar att en majoritet av arbetsgivarna saknar rutiner, trots att det även ingår i lagens krav. Allra sämst var religiösa samfund.

Kanske är förklaringen att notan här inte hamnar i de egna fickorna? Det är idag i hög grad skattebetalarna, inte arbetsgivarna, som betalar för ett ohållbart arbetsliv. Någon form av stressavgift vore på sin plats, om goda argument inte hjälper.