Efteråt får jag chansen att berätta om hur servicen var

Jag köpte ett schampo. Jag tog det i hyllan, gick till kassan och betalade. Det tog några minuter. Nu vill ni veta hur jag upplevde detta. Ja, ni vill verkligen, verkligen veta hur det kändes för mig. Ni påminner, jag har inte svarat.

Ni påminner en gång till. Ni undrar så. Jag ringer till en myndighet. Telefonkön är lång. Men efteråt ska jag få chansen att berätta hur jag upplevde servicen. Det kommer bara att ta två minuter. Och vad är det jämfört med de 40 som är i telefonkön. Det kommer hem en enkät. Den är från mataffären. Ni vill veta ganska mycket om mina vanor, samt få en recension av utbudet, inte hylla för hylla, men bra nära. Jag får en check värd till exempel en tiopack kattmat om jag svarar.

I kundenkäterna som rasslar in förekommer så gott som alltid frågor om personalen, om bemötande och service. Skötte de sitt jobb på ett sätt som gör att jag väljer att komma tillbaka till just deras arbetsplats? Var det någon som tilltalade mig innan jag nådde kassan? Blev jag upplyst om deras övriga utbud? Hur nöjd var jag med den jag just talade med i telefon, på en skala ett till fem?

Många kunder, gäster och patienter väljer också självmant att recensera. Konsumentupplysning, men ibland feghet, att inte våga säga till på plats. När maten är uppäten kommer mobilen fram, omdömen avges och personer pekas ut. En kritiker bosätter sig i huvudet och kan börja jobba närhelst någon inte möter förväntningarna.

När maten är uppäten kommer mobilen fram. omdömen avges och personer pekas ut. En kritiker bosätter sig i huvudet.

Kanske kan de många enkäterna fånga hobby-recensenterna innan deras omdömen för evigt präntats in på nätet. Kanske är de tecken på uppriktig önskan att förbättra verksamheten. Min schampoköparupplevelse rymmer eventuellt ett mycket viktigt budskap. Jag tänker på hur det kan vara att ständigt bedömas.

Känns det som en härlig och konstruktiv feedback på verksamheten, inget att ta personligt? Eller mer som om ett gäng snorkiga kontrollanter har dig under ständig bevakning?

En annan fråga är om vi kan lita på att man i utvärderingen av enkäterna ställer prestationen i relation till vilka förutsättningar de anställda har att sköta sitt jobb, deras arbetsmiljö och bemanning. Jag önskar att jag kunde svara ja på den frågan.

Jag tänker också på vad det gör med oss som uppmanas att ständigt tycka. Får vi en känsla av att vi alltid har rätt till den perfekta upplevelsen? Hur sura blir vi då inte om något som vi betalat för inte håller måttet.

PS: Om fem minuter kommer du att få ett mejl från min chef. Hur upplevde du den här krönikan?

//ANN PATMALNICKS