Floskel

Gud nåde den organisation som inte är öppen och genomskinlig.
Transparent är ett favoritord för många vd:ar i årsredovisningar.
Rena självmålet att inte beskriva företaget som transparent,
förmodligen bland det första som prickas av på checklistan när
företag och myndigheter ska presentera sin verksamhet. Gärna
tillsammans med fraser som seriös kundnytta, eller formuleringar som
att ha en tillåtande arbetsmiljö.

I nyhetsflödet på senare tid hittar vi ordet i allt från kommunal
öppenvård, till varumärken som ”aktivt och transparent” deltar i
sociala nätverk, det finns med när det gäller prissättning av olja; i
bonussystem; fackliga organisationer; EU; ledarskap ska förstås vara
transparent liksom banker och regeringar.
Frågan är bara vad som finns bakom den genomskinliga fasaden? Det är
klart det är bra att spela med öppna kort. Men beskrivningen av ett
transparent företag kan klinga falskt. Tänk bara när man sitter i
långa telefonköer och försöker få kontakt med support till olika
leverantörer av tjänster och produkter. Just transparent är nog inte
det första ord man tänker på sådana gånger. Snarare kompakt och
ogenomträngligt.

Även privat bör vi vara genomskinliga. På nätet ska vi vara
transparenta i bloggar, Twitter och på Facebook, där vi lägger ut
bilder på oss själva och alla omkring oss. Till slut vet alla allt om
alla. Passa dig bara – för mycket transparens kan kosta dig jobbet
när arbetsgivaren börjar använda sociala medier vid rekryteringar och
kollar upp om du har ett fläckfritt förflutet på nätet. Lite
hemligheter kan vara bra i sådana lägen.