Numera pratar jag bara om pensioner

Jag arbetar som sekreterare i statens översyn av alla pensionsrelaterade åldersgränser, Pensionsåldersutredningen. Vi publicerade ett analysbetänkande för ungefär en månad sedan som heter Längre liv, längre arbetsliv. Förutsättningar och hinder för fler att arbeta längre (SOU 2012:28). Det går också att följa vårt arbete på vår blogg.

Jag är 39 år och numera pratar jag bara om pensioner.

Sedan jag började med det här jobbet ser jag pensioner överallt och lägger ett pensionsperspektiv på det mesta. Vännerna får höra mig tjata ”nej, byt det där jobbet om du inte tror att de kommer att betala dig mer i lön i framtiden, tänk på din pension”, ”ta inte hela deltiden under småbarnsåren, tänk på din pension”, ”det är väl en bra idé att gå en utbildning till, det du utbildar dig till kommer du att kunna jobba med högt upp i åldern, så din pension blir inte lidande”.

Jag tittar på min dotter och hennes kamrater och tänker att många av dem kommer att bli hundra år. Vilket pensionssystem kommer de att utforma som är anpassat till den fantastiska ökningen av medellivslängden?

Mina föräldrar är i ”pensionsåldern” och vi pratar pensioner hela tiden. Jag frågar dem ingående om deras ersättningar. ”Hur mycket får du från det allmänna systemet, hur mycket får du i tjänstepension? ”hur mycket mer i pension blev det för att du arbetade halvtid i två år efter 65. Så pass, ja, det är bra”, ”får du behålla s å mycket efter skatt när du arbetar lite grann vid sidan av pensionen?”. Och så paradoxen jag upplever: jag arbetar hela dagarna med frågan om hur fler äldre ska kunna arbeta längre, och dessutom pendlar jag från Uppsala. Och anledningen till att det går bra är att mina föräldrar kan lämna och hämta dottern i skolan ganska ofta, de har ju gått i pension.

Dessutom visar det sig att jag blir provocerad för att människor i min omgivning inte vet att vi inte längre har någon pensionsålder utan envisas med att säga att pensionsålder, det har vi visst, och den är 65 år.

Men pensioner handlar inte bara om ersättningsnivåer och åldersgränser. Pensionen är en spegel av arbetslivet, i det nya pensionssystemet i högre utsträckning än i det gamla ATP-systemet. Pensionsprat handlar i dag mer om arbetslivets villkor än för några år sedan, tror jag.

Sådana här saker och kanske lite annat också ska jag fördjupa mig i under veckans kommande blogginlägg. Dessutom ska jag berätta lite om en resa norrut och varför de där ligger före när det gäller att få fler äldre att stanna kvar lite längre i arbetslivet.