Vem vill bli tolererad?

Men vad betyder ordet egentligen? Den grundläggande betydelsen är ungefär ”att stå ut med sådant som man egentligen ogillar”. Och vem vill då bli tolererad?

Även om ordet används i största välmening blir det mycket problematiskt när samhällsdebattörer, politiker och andra makthavare uttrycker att ett tolerant samhälle är eftersträvansvärt. Visst: Första steget i utvecklingen mot respekt och mänskliga rättigheter är givetvis att komma bort från intoleransen. Där kan tolerans vara ett steg på vägen (om man tidigare riskerat att utsättas för våld och trakasserier, är det bättre att bli tolererad). Men i toleransen finns en tydlig maktobalans, och därmed många begränsningar.

För det första: Det är inte vem som helst som kan välja att tolerera. Generellt tillfaller förmånen den som tillhör normen (den grupp eller person som oreflekterat betraktas som ”vanlig” och ”normal”). Mycket sällan hörs kommentarer i stil med: ”Jag tolererar svenskar, men varför måste de alla välja att bo så segregerat, till exempel i Danderyd?”.

För det andra: Den som tolereras förväntas vara tacksam över det. Den tolererade tillhör generellt en grupp som står utanför normen (och därmed betraktas som ”avvikare” eller ”onormal”). Som tolererad får man inte ta ut svängarna för mycket. Man får inte ställa krav och man får inte vara kritisk mot orättvis maktbalans i samhället eller i arbetslivet. Om den tolererade inte är tillräckligt tacksam och ödmjuk, finns en stor risk att den politiskt korrekta fasaden hos tolereraren faller och att intoleransen tar över i form av förbittrade reaktioner.

Tolerans kan alltså vara ett första steg på vägen bort från intolerans, men vi kan nå längre än så! Tema Likabehandling vill bidra till ett samhälle och ett arbetsliv där alla har lika rättigheter och möjligheter. Dit når vi bara om vi en gång för alla skrotar toleransen. Vi måste istället ifrågasätta och förändra begränsande normer, så att makt och resurser omfördelas till alla. På riktigt.