Opinion 4-19, Personlig assistans – en fråga om liv eller död

Assistansyrket kan inte jämföras med hushållsnära tjänster, skriver Cecilia Blanck, riksföreningen JAG. Arbeten i någons hem är svårkontrollerade, svarar Jonas Fogelqvist.

Att likställa personliga assistenter med hembiträden är att blanda ihop äpplen och päron, och en förminskning av det högt kvalificerade assistansyrket. Du&Jobbets artikel misstänkliggör dessutom assistansanvändare. Jonas Fogelqvist kategoriserar i tidningen Du&Jobbet nr 2/2019 personlig assistans som hushållsnära tjänst. Arbetsvillkoren likställs med de för nannies, au pairer och RUT-arbete.

Vi bagatelliserar på intet vis de brister i anställnings och arbetsförhållanden som dessa grupper kan råka ut för, men att inkludera den strikt reglerade arbetsmarknaden för personliga assistenter är att blanda bort korten. Behövs det månader av utredning hos Försäkringskassan för att beviljas fönsterputsning i hemmet?

Behöver en nannie Bank-Id-signera sin tid för att ha gjort läxor med barn? Hade du en delegation från Försäkringskassan hemma som i detalj granskade dina integritetsnära behov när du tog in en offert på flyttstädning? Nej, givetvis inte. Men detta och mycket mer kontrolleras och regleras för personlig assistans.

Personlig assistans är ett högst kvalificerat yrke. Assistansen är för flertalet användare först och främst en chans att överleva, för att sedan få möjligheten till ett liv jämställt med personer utan funktionsnedsättning. Personlig assistans handlar om att vara någon annans armar och ben, och i vissa fall även kompensera för intellektuell funktionsnedsättning. Och det är knappast vad RUT-tjänster, au-pairs och nannies anställs för.

Assistans anordnas inte för att få ihop livspusslet! I Du&Jobbets artikel påstås det vidare att personliga assistenter har dåliga arbetsrättsliga villkor. Att de inte vågar ifrågasätta sin arbetsgivare och att de är en osynlig arbetskraft. Och att varken arbetsgivare, fack eller myndigheter har insyn i deras arbetsförhållanden. Ingenting kunde vara mer fel.

Anordning av personlig assistans är ett av Sveriges hårdast reglerade yrkesområden, med stor insyn från samhällets olika funktioner. Det krävs bl a tillstånd från IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, och för 99 procent av Sveriges personliga assistenter är verksamheten reglerad i kollektivavtal. För att beviljas assistans krävs myndighetsbeslut efter månader av utredning av Försäkringskassan. Och vad gäller beroendefrågan, vem är egentligen beroende av vem?

Assistansanvändaren är lika beroende av assistenten som tvärt om. Om inte mer. Du&Jobbets artikel skildrar anställningsförhållandena för ca 100 000 personliga assistenter i Sverige på ett inkorrekt sätt, som riskerar att urholka värdet på detta högkvalificerade yrke. Vi måste värna om assistansen, den är ett skyddsnät för alla. Vem som helst kan plötsligt behöva personlig assistans.

Riksföreningen JAG Cecilia Blanck, verksamhetschef

Svar: Det finns skillnader men också likheter

Naturligtvis finns det skillnader mellan personliga assistenter å ena sidan och till exempel nannies och hembiträden å den andra. När Cecilia Blanck redogör för några av dessa är det bara att hålla med. Assistans handlar, som Blanck skriver, inte ”om att få ihop livspusslet”. Mitt reportage handlade dock om många olika typer av arbeten, med det gemensamt att de utförs i andra personers hem.

Det finns olikheter mellan dem, men också likheter. Personliga assistenter är således ofta anställda så länge som uppdraget varar. Den brukare som är missnöjd med sin assistent kan i praktiken avsluta dennas anställning. Ingen invänder nog mot att brukaren har rätt att byta assistent, men det ändrar inget i sak. Därför finns det också krav på att assistentföretagen tar ett ansvar i frågan.

Kontrollen av anställdas arbetsmiljö är också svår. Det finns ingen självklar rätt för Arbetsmiljöverket att göra inspektioner i andras hem. Och återigen: hur villig är assistenten att ta konflikt om arbetsmiljön, när det helt enkelt hotar ens jobb? Med det sagt: de allra flesta assistenter trivs mycket bra. Den personlige assistent vi intervjuade betonade detta.

Det reportaget syftade till att belysa var det faktum att omgivningen sällan har särskilt mycket insyn i arbetsmiljön för dem som arbetar i andras hem. Vanligen leder det inte till några större problem. Men den hemanställde som blir utsatt för allt från trakasserier till orimliga krav hamnar i en svår situation. Vad händer med jobbet? Med tanke på att allt fler arbetar i hemmiljöer är detta en fråga vi kommer att fortsätta bevaka.

Jonas Fogelqvist, reporter