Vi borde bli lite mer latino på jobbet

Jag har jobb- och karriärcoachat ett antal personer som är födda i länder runt Medelhavet och som bott i Sverige endast några få år. Det är så IMPONERANDE att se hur de lyckats ta sig in på den svenska arbetsmarknaden, lärt sig obehindrad svenska på nolltid, anpassat sig till svenska normer och förutsättningar samt kämpar på.
För er som också bott utomlands en längre period: ja, ni vet, det är verkligen inte enkelt att uppfatta alla sociala koder och veta hur man skall bete sig bland ”infödda”, som tycker att allt är självklart, framför allt inte i en jobbsituation.
Under mina egna 6 år utomlands gjorde jag själv dagligen tusentals tabbar, klavertramp och felsägningar – tur är nog att jag inte ens vet om alla misstag.
I samband med att en av personerna, en tjej, fått ett nytt spännande jobb som ekonomiansvarig på ett mindre bolag hade hon ett antal frågor:

Ska hon baka eget fikabröd och bjuda alla nya kollegor första arbetsdagen för att visa sin goda vilja? I hennes hemland är det kutym, varför är det inte det i Sverige?
Varför säger inte svenskar godmorgon till varandra på jobbet, går runt och hälsar på alla och får ett tillfälle att byta ett par meningar och fördjupa sina relationer till arbetskamraterna? Är det pga blyghet eller för att vi inte vill?
Ska hon ta det personligt när kollegor som sitter alldeles intill på jobbet, packar ihop för dagen och går hem utan att säga hejdå och utan att önska en trevlig kväll?
Varför är svenskar så oartiga mot varandra generellt, ”knör” sig förbi varandra, lämnar inte plats, pratar inte med varandra, hjälper inte varandra?
I den här tjejens hemland betraktas vårt beteende mot medmänniskor som oerhört ohyfsat, är absolut inte accepterat och anses verkligen enbart komma från enormt ouppfostrade och lite halvknäppa personer.

Tänkvärda frågor! Och jag har inga bra svar. Förutom att jag nog tycker att vi alla, inklusive jag själv, behöver göra livet roligare och borde bli lite mer latino på jobbet ibland.

Petra Elisson