Tänka stort och göra smått

Idag är det 25 mars – våffeldagen! Och Jungfru Marie bebådelsedag, alltså vårfrudagen. Jag har hört (jag lovar inte att det är sant) att vårfrudagen blev våffeldagen på grund av en felsägning. Säg ”vårfrudagen” snabbt tre gånger så hör du hur det gick till.

Det leder oss osökt in på att små förändringar kan ha stor effekt. Någon slirade lite med tungan, och vips så blev dagen för den unga Marias graviditetsbesked ett tillfälle att käka grillad pannkakssmet.
 
I arbetslivet finns det en seglivad myt om att stora förändringar kräver Stora Projekt. Projekt som får ledare, budgetar, logotyper och fasta mötestider – och detta innan vi har gjort någon förändring överhuvudtaget. Vi i projektteamet skriver protokoll och diskuterar förändringsmodeller, och så suckar vi över alla oförstående medarbetare som ”gnäller” och muttrar att ”det blir väl ungefär som det alltid har blivit”.
 
Är det inte dags att erkänna att det är gnällspikarna som har rätt?
 
Stora förändringsprojekt ger oftast väldigt liten effekt. En ny modell eller affärsplan eller organisationskarta, ja… men i verkligheten: samma grej i ny förpackning.
 
Själva arbetslivet fortsätter i det lilla: en lektion i taget, ett blodprov i taget, en ritning i taget. Däremellan fika, toalettbesök och planeringstid.

Det är de små förändringarna i våra vardagliga rutiner som gör den stora förändringen: att börja varje lektion med tre minuters avslappning. Att dela ut broschyren med egenvårdstips vid varje blodprov. Att granska varje ritning mot checklistan innan den skickas till kund.

Sådana förändringar behöver inga projektplaner. De behöver ett tyst beslut hos var och en av oss att genomföra dem.

Och ska ni prompt ha en projekt-kick-off – bjud på våfflor som plockmat, så får ni i alla fall ut något gott av mötestiden!

TILL BLOGGARKIVET »

Blogga hos oss?

Åsa Plesner