Finns det sjuka arbetsplatser?

Finns det sjuka arbetsplatser? Finns det arbetsplatser där man egentligen borde bomma igen hela skiten för att de som befinner sig där mår så förskräckligt illa.

Ja, jag tror faktiskt för allt tyder på att den psykosociala arbetsmiljön blir en allt viktigare fråga ju längre stressen och pressen får skena i jakten på den ultimata effektiva anställde på arbetsplatserna.

När en arbetsplats får en kultur där skvaller, rykten och armbågar blir ett acceptabelt sätt att uppträda gentemot sin omgivning har problemet blivit akut.

Det finns större organisationer där detta har blivit acceptabelt och legio. Chefer har under många år inte tagit tag i problemet utan utnyttjat det för att spela ut medarbetarna mot varandra.

Bakdanteri, rykten och ”stöld” av andras idéer har blivit något som hör vardagen till i arbetslivet på vissa arbetsplatser. Beteendet har också på sådana arbetsplatser blivit ett maktverktyg för cheferna för att kunna hålla sina medarbetares missnöje schack. Allt enligt devisen, ”söndra och härska”, men vad blir resultatet. Medarbetarnas hälsa påverkas negativt, en känsla av mindervärdighet och maktlöshet sprider sig, kreativiteten och produktivitet minskar.

Kort sagt, arbetsplatsen blir sjuk. Ofta märker inte medarbetarna i arbetsplatskroppen inte vad som sker och ser inte sjukdomsbilden förrän antingen de lämnar arbetsplatsen eller får sin hälsa fysiskt eller psykiskt påverkad.

Problemet med sjuka arbetsplatser tror jag är väsentligt större än man tror. Min uppfattning är att detta är ett delvis dolt arbetsmiljöproblem. Det är också ett arbetsmiljöproblem som är väsentligt svårare att lösa än den rent fysiska arbetsmiljön. Det går alltid att bygga om, eliminera olycksrisker och förbättra rutiner.

Men arbetsmiljön där vi är våra arbetskamraters och kollegors arbetsmiljö är väsentligt svårare. När jag är ute och föreläser om detta möts jag ofta av vittnesmål om hur människor upplever sin situation. Det är ofta dramatiska och uppslitande berättelser från drabbade individer som ger bilden av svagt och fegt ledarskap, cyniskt kalkylerande i splittring och manipulerande kollegor.  Men till syvende og sisdt handlar det om dåligt ledarskap.

Ingemar E.L. Göransson