Aktuellt reportage

MILJÖ I hundra år har världen levt på billig olja.
Men många menar att vi nått gränsen – Peak Oil – för hur mycket olja som kan produceras. Om de har rätt väntar stora omställningar i arbetslivet. Du&jobbet har intervjuat några av världens ledande experter på Peak Oil.

Vilket yrke skulle du satsa på om du vore 20 år i dag?
Verkstadsmekaniker eller marknadsansvarig på ett stort exportföretag?
Lantbrukare eller säljchef inom turistindustrin?
Cykelreparatör eller pilot?
Gammalt eller nytt? Valet borde inte vara så svårt. Man bör följa med sin tid. Eller?

Om man får tro Jeff Rubin, fram till i februari chefsekonom på den stora kanadensiska banken CIBC, ser framtiden annorlunda ut än vad de flesta tror. Han har följt och analyserat oljemarknaden i flera år. Nu ser han mörka moln vid horisonten. Vi kommer inte att kunna producera mer olja än vi gör nu. Oljepriset kommer att stiga radikalt.

Eftersom oljan bokstavligen är smörjmedlet i världsekonomin får detta konsekvenser. Vilka? Titeln på hans nya bok ger en ledtråd. Den heter Why Your World Is About to Get a Whole Lot Smaller – Oil and the End of Globalization (ung Därför blir världen mycket mindre – oljan och slutet för globaliseringen).

Till Du&jobbet säger han:
– Jag räknar med att vi senast andra halvåret 2010 återigen får se väldigt höga olje-priser. Det kommer att slå hårt mot den globala handeln. Stål, mat, möbler och allt annat där transportkostnaderna är höga kommer att bli olönsamt att importera från andra sidan jorden.
I framtiden kommer fler av oss att arbeta i jordbruket och i tillverkningsindustrin.

Marknaderna kommer att bli mer lokala. Framtiden ser dyster ut för till exempel bilindustrin, för stora köpcentra och för varuhuskedjor som importerar sina billiga varor från Kina, menar Jeff Rubin.

Förra året fick världen en föraning av vad som kan hända. Oljepriset steg snabbt.
I juli kostade råoljan 147 dollar per fat. Bensin och diesel blev mycket dyrare. Fiskare och långtradarchaufförer protesterade vilt och i USA började folk sälja sina stadsjeepar.

När bankkrisen och recessionen slog till på allvar sjönk priset lika snabbt. I vintras kostade oljan knappt 40 dollar. Sedan dess har oljan på nytt blivit dyrare – i skrivande stund kostar den 69 dollar fatet – vilket för bara 10 år sedan hade setts som chockartat dyrt.

Vad ligger bakom svängningarna? Den vanliga förklaringen är spekulation.

Jeff Rubin håller inte med. Visst förekommer det att investerare spekulerar i ett stigande oljepris. Men man måste fråga sig varför de gör det.
Själv förutsåg han förra årets prisstegringar, och menar att de bara kan förklaras med att allt fler investerare förstår att oljeutbudet inte kommer att kunna möta efterfrågan i framtiden. Vi kommer att få se fler svängningar, säger han. Om ekonomin vänder uppåt kommer priset att åter stiga snabbt. Det kommer att leda till nya kriser och minskad efterfrågan som sänker priset. Och så vidare. Det enda som är säkert är att vi inte kommer att ha råd att konsumera lika mycket olja som tidigare.

Jeff Rubin säger:
– Det enda sättet att hejda prisstegringarna är att snabbt minska vårt beroende av olja. Och för att göra det måste vi få en mer lokal ekonomi.

Jeff Rubin är bara en av många oljeexperter som på senare år varnat för det som kommit att kallas för Peak Oil – Oljetoppen. Alltså den dag då det inte längre går att öka oljeproduktionen.
Alla vet att Peak Oil kommer. Oljan är en ändlig resurs som skapats av döda alger under ett par hundra miljoner år och som vi kommer att göra slut på under cirka 200 år. Frågan är bara när produktionstoppen nås.

De senaste decennierna har oljebolagen, OPEC, samt de stora energimyndigheterna i väst sagt att vi kan fortsätta att öka produktionen i 20–40 år till. Peak Oil kommer, men inte förrän framåt 2030, eller 2040 eller rentav 2050.

Men allt fler analytiker hävdar att Peak Oil redan är här, eller åtminstone inträffar någon gång under det närmaste decenniet. De menar också att den ständigt stigande efterfrågan – inte minst från Kina – gör att produktionen inte kommer att kunna möta efterfrågan även om den skulle kunna öka ytterligare något.

Begreppet Peak Oil myntades redan 1967 när den amerikanske oljegeologen Marion King Hubbert, då anställd av Shell, förutsåg att USA:s oljeproduktion skulle nå sin topp kring 1970. Utifrån studier av produktionshistoria från enskilda oljefält samt beräkningar av USA:s sammanlagda oljereserver kom han fram till att oljeproduktionen följer en kurva, med snabb ökning, sedan en platå följd av snabb minskning.

Orsaken har att göra med att den ”lätta” oljan tas upp först, då trycket i oljekällan är högt. När hälften av oljan är upptagen ökar svårigheterna att ta upp den och produktionen minskar. Oljekällan börjar sina, även om produktion i mindre skala kan pågå länge än.

Det krävs alltså att man hela tiden hittar ny olja för att ersätta de sjunkande reserverna. Problemet i USA var bara att upptäckterna av ny olja hade minskat sedan 1930-talet. Hubbert blev övertygad om att Peak Oil närmade sig.

Oljebolagen, myndigheterna och USA:s geologiska institut närmast skrattade ut honom. Oljereserverna var mycket större än vad Hubbert påstod, hette det. Det skulle gå att hitta mer med hjälp av ny teknologi. USA var vid den här tiden världens i särklass största oljeland – den tidens Saudiarabien.

Men Hubbert fick rätt. USA:s Peak Oil inträffade 1971. Trots upptäckten av relativt stora fyndigheter i Alaska har produktionen dalat sedan dess, och är i dag bara drygt hälften av vad den var då.

De som tror att Peak Oil är nära förestående menar att samma historia kommer att utspela sig i världsmåttstock. De pekar bl a på följande fakta:

• Sedan 1965 har allt mindre ny olja upptäckts. Nedgången har varit brant.
• 40 stora oljefält, av totalt 50 000, står för drygt hälften av världens oljeproduktion. Alla dessa fält förutom två upptäcktes innan 1970. Flera av dem har redan nått sin produktionstopp.
• Av världens 50 oljeproducerande länder har 18 nu sjunkande produktion.
• För varje nytt fat olja som upptäcks konsumerar vi fyra.

Jeff Rubin säger:
– Det här kommer att få stora konsekvenser. Vi håller inte på att få slut på olja, det som börjar ta slut är olja som vi har råd att förbränna. I Kanada, till exempel, finns det stora tillgångar av oljesand, men den är mycket dyr att både utvinna och raffinera. Då talar vi om olja för en värld där priset är 200 dollar per fat.

Han tror att konsekvenserna blir omfattande. Det handlar, säger han, om ett epokskifte. Globaliseringen kommer att rullas tillbaka när transporterna blir för dyra. Han efterlyser en politik som bygger för framtiden och kritiserar satsningarna på att hålla liv i bilindustrin.
– Pengarna borde naturligtvis gå till utbyggnader av järnväg och annan kollektivtrafik i stället. Människor kommer inte att ha råd att köra lika mycket bil i framtiden.

Jeff Rubin är som sagt inte ensam om sina prognoser. Chris Skrebowski, redaktör för ansedda Petroleum Review. Matthew Simmons, känd oljekonsult och tidigare energirådgivare åt George  W Bush. Stora investmentbanken Raymond James. Legendariske amerikanske oljeentreprenören T Boone Pickens. Christophe de Margerie, chef för franska oljebolaget Total. Och många fler. Alla säger de samma sak – Peak Oil är här eller inträffar inom några få år.

Frågan handlar inte om höger eller vänster, inte om miljövänner eller tillväxtanhängare, utan om en pågående diskussion bland dem som kan mest om oljeutvinningens villkor. Påfallande många av dem som varnar för produktionsnedgångar är geologer och folk inifrån oljebranschen. De är inte oemotsagda, men de tas alltmera på allvar.

I år har de fått oväntat medhåll från Fatih Birol, chefsanalytiker på OECD-ländernas energibyrå – IEA, som tidigare tillhört det optimistiska lägret. I en intervju i brittiska Independent den 3 augusti varnade han för att oljan håller på att ta slut snabbare än beräknat. Analyser av världens oljefält visar att de töms dubbelt så snabbt – med 6,7 procent om året – jämfört med vad IEA trodde så sent som 2007. Han tror visserligen att Peak Oil kan dröja till år 2020, men att efterfrågan kommer att överstiga tillgången långt tidigare. Det är hög tid att göra oss av med oljeberoendet, säger Birol.

På Uppsala universitet, institutionen för fysik och astronomi, finns sedan en tid tillbaka en forskargrupp som gått på djupet i frågan om hur länge de fossila bränslena kommer att räcka. Fysikprofessorn Kjell Aleklett och hans kollegor har de senare åren publicerat en rad rapporter, avhandlingar och artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter om problematiken.

Och Kjell Aleklett är övertygad. Peak Oil är redan här.
– Våra studier av bland annat världens stora oljefält, som dominerar produktionen, visar att det sker någon gång under tidsspannet 2008–2018. Sedan 2005 har vi haft en platå på cirka 85 miljoner fat om dagen. Vi menar att den absoluta maxproduktionen ligger någonstans mellan 85 och 93 miljoner fat. Men 93 miljoner fat förutsätter till exempel att den irakiska oljeproduktionen kommer igång på allvar och att man investerar massivt i de fält som finns. Recessionen har tvärtom gjort att investeringarna minskar. En massa projekt har lagts i malpåse. Innan de eventuellt blir av har produktionen från dagens oljefält minskat ytterligare. I dag minskar de med 6 procent om året, och det krävs gigantiska ansträngningar för att ersätta den oljan.

Kjell Aleklett påpekar att forskargruppen i Uppsala räknat optimistiskt när det gäller både möjligheterna att finna nya oljefält och på utvinning ur kanadensisk oljesand. Men hur man än räknar går det inte att kompensera för den minskade utvinningen från de fält som redan är i produktion.

Peak Oil kommer att innebära gigantiska problem för samhället, säger han. Vi har bäddat in oljekonsumtionen i vårt sätt att leva. Varför tror han inte att politikerna debatterar frågan, om den nu är så ödesmättad?
Den politiker som säger att hon förstår det här måste ändra politik.

Ja, vad kommer egentligen Peak Oil att innebära för samhället?
Jeff Rubin påpekar att tillgången på billiga fossila bränslen – kol och olja – varit avgörande för industrialismen, för 1900-talets rekordartade tillväxt och för det vi kallar för globalisering. Billig energi har gjort effektiv industriproduktion möjligt. Konstgödsel, besprutning och jordbruksmaskiner – allt beroende av fossila bränslen – har kunnat öka matproduktionen radikalt och försörjt en snabbt växande befolkning. Bensin och diesel som inte kostar mer än mjölk eller läsk har gjort transporterna från och till världens alla hörn snabbare och billigare än någonsin tidigare.

Richard Heinberg, amerikansk författare och debattör, har i flera år följt och skrivit om problematiken. Han har framför allt intresserat sig för hur samhället kommer att påverkas, och tror att vi står inför en omfattande omställning, inte minst för att det är mer än olja det kommer att råda brist på. Han säger till Du&jobbet:
– Situationen hade varit tillräckligt illa om oljan var det enda som vi kommer att lida brist på framöver. Men beräkningarna av koltillgångarna har varit överdrivna. Färskvattentillgångarna håller på att sina i många länder. Haven är på väg att bli utfiskade. En rad viktiga mineraler, som zink och antimon, håller på att bli bristvaror.

Till skillnad från Jeff Rubin tror han att även tillverkningsindustrin går mot en svår framtid. Energikostnaderna kommer att slå tunga slag mot mycket av dagens massproduktion. Människor kommer inte att ha råd att köpa lika mycket varor som förut. Han tror däremot att många fler kommer att arbeta med jordbruk, med hantverk och med reparationer.
– Det senaste seklet har vi ersatt lantbrukare med maskiner. Jordbruket är enormt fossilberoende, när det gäller allt från traktorer till konstgödsel. När kostnaderna ökar för att driva maskinerna kommer vi att behöva fler lantbrukare. Vi ser redan tendenser till det här. Många fler har börjat med trädgårdsodlingar. Men det kommer inte att räcka. Vi behöver en politik för att stimulera lantbruk som inte är så beroende av fossila bränslen. Vi behöver subventionera utbildning och markköp för unga bönder.

Richard Heinberg är pessimist, och optimist. Svårigheterna vi står inför är enorma, säger han.
– Jag tror tyvärr att omställningen till ett hållbart samhälle kommer att bli oplanerad och kaotisk. I över 30 år har vi vetat att tillväxten har gränser, och att vi når de gränserna under det här seklet. Ändå har vi inte gjort någonting för att förbereda oss.

Men samtidigt finns möjligheterna att skapa oss en värld i vilken även våra barn och barnbarn har en bra framtid, menar han. Den världen kommer nog inte att innehålla dagliga McDonald’s-besök, årliga Thailandsresor och en ständigt växande konsumtion. Men den kommer likväl att kännas meningsfull. Det är Richard Heinberg övertygad om.
– Jag tror att inom bara några år kommer människor i Nordamerika och Europa att få lära sig leva på mindre resurser. Det kan komma att bli en smärtsam omställning, men om vi är medvetna om att den är oundviklig och om vi arbetar tillsammans på lösningar, finns det alla skäl i världen att vi kommer att klara det.          

TEXT: JONAS FOGELQVIST
FOTO: STOCK.XCHNG