Koll på sjukdomen

För fem år sedan fick Susanne Schipper diagnosen bipolär sjukdom. Idag har hon lärt sig hantera den och jobbar som vanligt. – Jag har ett sätt att fungera som inte bara är av ondo. Jag vet både hur det är att ha hög energinivå och att vara mer reflekterande.

Susanne Schipper arbetar på läkemedelsföretaget AstraZeneca i Södertälje. Hon är apotekare i grunden och sköter bl a kontakten med myndigheterna angående godkännande av nya läkemedel. Hon trivs väldigt bra med uppgifterna och med arbetsgivaren. Men jobbet kan vara både en riskfaktor och en friskfaktor. För fem år sedan fick hon diagnosen bipolär sjukdom. Det betyder förenklat att perioder av upprymdhet och överdriven arbetslust kan följas av passivitet och djup nedstämdhet. Då hade hon i flera år haft problem som vården feltolkat som rena utmattningsdepressioner. Konstigt, tycker hon i efterhand. Hon berättade för vården om att fadern varit manodepressiv, det finns en stark ärftlig faktor bakom bipolär sjukdom, men ingen gjorde kopplingen.

– Besvären började när jag pluggade på högskolan. Jag hade tänkt doktorera, men mådde inte bra. Jag kände mig deprimerad, det gick inte över och jag trodde att jag kanske var inne på fel spår yrkesmässigt.

Det som kanske gjorde diagnosen lite svår att ställa kan vara att hon inte upplevde perioderna med för hög energinivå som ett problem, något som är vanligt. Susanne Schipper var sjukskriven i perioder. Hon slutade forska och började först som processingenjör på Astra.

– Ingen frågade mig om eventuella sjukskrivningar, det skulle man kanske gjort idag. Men jag fungerade bra i jobbet, fast upplevde att jag blivit mer stresskänslig. I samband med en tjänsteresa, där arbetssituationen blev tuff, rämnade allt.

– Det var som en hårddiskkrasch i hjärnan. Man kan inte tänka klart, tappar framtidstron, ser ingen lösning på bekymren. Jag hamnade i en djup depression.

Det är farligt för hjärnan att för ofta hamna i ett skov, som det kallas. Under den maniska perioden blir energinivån för hög. Man bränner ut sig, sover mindre och mindre, även om det kan finnas fördelar i början när man känner sig full av idéer och kraft, berättar Susanne Schipper.

– Det kan vara användbart för arbetsplatsen, men priset blir högt. När rekylen kommer med depressiva tankar och ångest går det runt i huvudet, man fastnar i det negativa och får svårt att fokusera. Det är alltså viktigt att förebygga, då kan man ofta hålla sjukdomen i schack.

– Jag har börjat förstå mer hur jag fungerar och kan numera hejda mig när jag känner att jag börjar bli för energisk. Ett tecken är att jag behöver mindre sömn. Idag är det fem år sedan Susanne Schipper senast insjuknade. Hon har mao inte varit dålig sedan hon fick rätt diagnos och fick veta mer om hur hon skulle göra.

– Känner jag att jag börjar gå upp för mycket i varv så talar jag med mina chefer och blir avlastad. När jag kände tecken förra sommaren avsa jag mig till exempel ett uppdrag. Arbetsplatser hon varit på har tagit hennes sjukdom mycket bra, tycker hon.

– Alla chefer har haft goda intentioner och förståelse. Sen har det någon gång inte blivit så bra i alla fall. De har känt förtroende för mig och vetat att jag har något att bidra med. En chef sa: ”Jag tror på dig, ta din tid och kom tillbaka”. Det är en jättefin, medmänsklig hållning. En chef som hade rekryterat henne blev först orolig, berättar hon.

– Hon undrade väl om hon gjort en felrekrytering. Sen återfick hon förtroendet, började lita på mig och tycka att jag är en tillgång.

Idag ser hon mer på sina besvär som att hon har ett annorlunda psykiskt funktionssätt som inte bara är av ondo, när hon kan hantera svängningarna och ”hålla sig på banan”. Hennes far talade inte så mycket om sina problem.

– Det var mamma som berättade varför han ibland uppträdde som han gjorde. Till exempel självmedicinerade med alkohol, något jag tyckte var mycket jobbigare än det faktum att han hade en psykisk sjukdom. Jag var frustrerad över hans livsstil. När jag själv fick rätt diagnos förstod jag honom mycket bättre och vi fick bra kontakt igen hans sista år.

Susanne Schipper tycker att hon har haft nytta av de olika typer av hjälp hon fått, från samtalsterapi och medicinering till yoga, stressträning och råd om att sköta mat, sömn och motion bra.

– Min arbetsplats har varit generös. Här finns bland annat goda möjligheter till friskvård. Dessutom fick jag komma tillbaka i min egen takt när jag var sjukskriven och det fanns möjlighet att jobba deltid. Det är viktigt att kunna trappa upp arbetstiden allteftersom.

– Då känner man sig trygg. En fördel med att vara på ett stort företag är att de har lättare att anpassa arbetsbördan. Idag arbetar Susanne Schipper 80 procent, hon har barn och tar ut föräldradagar.

– Jag jobbar i en väldigt bra arbetsgrupp och tror inte de känner att min sjukdom har påverkat dem. Faktum är att jag tror att de i dagsläget inte märker så mycket av den. När jag förr om åren blev sjukskriven var jag alltid rädd för att drabba andra. Hon har valt att vara öppen med sin sjukdom och som ambassadör för Hjärnkoll är hon ibland ute och föreläser.

– Hittills har öppenheten inte inneburit några nackdelar för mig. Men jag inser att det kanske gör att jag i framtiden inte får de jobb jag eventuellt söker. Hon vill ändå inte ge andra en allmän rekommendation att prata fritt.

– Det är lätt för mig som har en bra arbetsgivare och en idag välkontrollerad sjukdom. Vore jag ung och ny på arbetsmarknaden skulle jag nog fundera över i vilka sammanhang jag skulle berätta. Dock hoppas jag att vi går dithän att folk förstår potentialen hos människor som fungerar lite annorlunda. Att de får hjälp att hålla balansen och att vi får ett mindre snävt synsätt på vad som är normalt.

Många med psykisk ohälsa hamnar utanför arbetskraften idag och det är inte samhällsekonomiskt lönsamt. – Det finns risk för att psykiska besvär blandas ihop med personligheten, att de står i vägen för förmågan man har. Jag tror att även företagen skulle tjäna på att våga satsa på människor som kanske upplevs som lite udda. Annorlunda människor skapar annorlunda resultat!

10 tips till kollegor och chefer

Det här är Susanne Schippers råd om en arbetskamrat drabbas av psykisk ohälsa:

Kollegor

1. Var inte rädd för att fråga den som varit sjukskriven hur läget är. Säg att du finns där, bjud på en kram och visa empati.
2. Skicka kort och blommor även till den som är sjukskriven för psykiska
   problem, inte bara till den som brutit benet.
3. Tänk på att alla skapar en bra arbetsmiljö. Det är lätt att tycka att det är
   chefens sak. När stämningen är trevlig är det lättare att vara öppen och ta
   upp eventuella problem.

Chefer

1. Visa att psykiska olikheter är OK. Var ibland öppen själv med det som är tungt.
2. Förebygg stress. – På AstraZeneca har vi bl a arbetsplatsmöten där vi pratar om hur vi upplever det psykosociala klimatet, hur arbetsbördan är. Om någon grupp har det stressigt så försöker vi lösa det. Vi har bl a tagit hjälp av stresscoacher och lärt oss metoder för att skapa lugn, säger Susanne Schipper.
3. Följ upp hur alla mår.
4. Individuell anpassning är viktigt. Dra nytta av olikheter.
5. Är stämningen dålig, ta tag i saken. Mobbning kan trigga psykisk ohälsa.
6. Skaffa en policy om vad man gör när någon blir sjuk. T ex vem som tar kontakt, hur rehabprocessen ska gå till, rutiner för återgång i arbete.
7. Flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemifrån kan underlätta.

Text: Eva Berlin