Du&jobbet har bytt namn!

Allt om arbetsmiljö logga
Nyheter

Oliver skaffade sina kunskaper på egen hand

Publicerad: 2017-01-10

Kan man få ett bra jobb utan högskoleutbildning? Oliver Praesto är webbutvecklare på företaget Innofactor i Stockholm. Kunskaperna för att kunna komma i fråga för jobbet hade han huvudsakligen inhämtat på egen hand.

Oliver Praesto är 27 år och har jobbat de senaste 3, 5 åren som webbutvecklare på företaget Innofactor i Stockholm. Han bygger hemsidor åt företag, gör det du ser när du går in på en hemsida som bilder, knappar att trycka på, nyhetsflöden, etc. Ett företag kanske vill ha en blogg där de kan lägga upp bilder och texter, det kanske ska vara fet stil på vissa ställen. Det ska se snyggt ut och vara enkelt att använda. Innofactor har strax över hundra anställda i Sverige. Nyligen har Oliver Praesto fått en ny roll där han leder en grupp webbutvecklare, ser till att de jobbar bra ihop, kodar enhetligt, osv.
– Ofta jobbar vi två och två. Det är mycket bättre. Då man kan tillsammans bolla fram riktigt bra lösningar.

Oliver Praesto säger att han verkligen gillar jobbet.
–Jag älskar att lösa praktiska problem. Och allt inom kodning är problemlösning. Det finns många olika slags uppgifter, jag har möjligheter att lära mig mycket här. I hans yrke som webbutvecklare är det vanligast att ha en högskoleutbildning (se ruta). Men Oliver Praestos väg till jobbet var en annan.
– När jag gick i åttan lärde jag mig Photoshop (ett bildbehandlingsprogram) och tyckte det var kul att hålla på med det. Jag började ladda ner olika program från nätet, läsa tutorials (instruktioner hur man gör) och pröva själv. Till exempel gjorde jag små rörliga serier som uppgift i bild, eftersom jag är så kass på att rita.

Redan då förstod han att webbutvecklare var yrket för honom.
– Som tur är, en del av mina kompisar vet fortfarande inte vad de ska göra. Han hjälpte också vänner med hemsidor. Det är enkelt att lära sig på egen hand, tycker han.
– Det som behövs är att man kan engelska, gillar problemlösning och har tillgång till en enkel dator. Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara den startar … Sen googlar man det man vill veta och prövar att testa själva. Engelska hade han blivit bra på genom att bl a spela tv-spel över nätet. Förutom engelska gav spelandet en vana att lösa problem snabbt och göra många saker på en gång, man får simultankapacitet, påpekar han.
– Nackdelen är väl att man sitter mycket still. I gymnasiet valde Oliver Praesto digital mediaproduktion på JENSEN Norra. Utbildningen beskriver han som ganska bred, det handlade mycket om ljud och bild. Däremot lärde han sig inte mycket nytt om webbutveckling.
– Jag kunde redan det mesta. Upplägget var väl att alla skulle testa allt så då blev det enkelt. Efter gymnasiet hade han inte lust att plugga vidare på högskola.
– Jag har aldrig gillat böcker, har nog aldrig läst ut någon frivilligt. Men jag läser ju mycket på nätet. Skulle jag läsa en bok vore det en på engelska om koder… Skriva längre saker, typ 50 sidor om något filosofiskt är heller inget för mig. Så jag valde att inte plugga. Istället blev han anställd av en kompis som jobbade på en cykelbutik. Oliver Praesto kom att stanna länge, 4,5 år. Var du intresserad av cyklar?
– Nej. Men det var bekvämt att ha pengar och jag jobbade med kompisar. Efter ett tag blev jag chef i en annan butik och anställde folk jag kände. Vi hade kul ihop. Jag blev bra både på att sälja cyklar och att reparera dem. Men det var ju inte detta jag egentligen ville.

Han testade också telefonförsäljning under en period. Webben blev något han ägnade sig åt på kvällarna.
– Jag kodade, lärde mig saker, spelade spel och hjälpte kompisar om de ville ha en hemsida. Lite oroad var han över hur det skulle gå till att få jobbet han egentligen ville ha. Hur skulle arbetsgivarna se på att han inte hade en högskoleexamen inom IT? Skulle de tro på att han hade lärt sig mycket själv? Han sökte några jobb, som han inte fick.
– Det stod Krav: högskoleutbildning, men jag testade att skicka in ändå, men blev inte kallad. Det som sedan hände var att en kompis rekryterade honom till arbetsplatsen han själv skulle sluta på: jobbet på Innofactor som Oliver Praesto fortfarande har.
– Jag pratade med en chef som sa att han skulle höra av sig, men det skulle bli senare. Det gick ett halvår och inget hände så jag trodde att det hade skitit sig.

Sedan blev han kallad till intervjuer.
– Jag visade lite projekt jag hade gjort och sa att jag också kunde annat och hade lätt för att lära mig. Men jag kände inte till alla de språk och ramverk (kodbibliotek) de använde, hade bara hört talas om dem, och det var jag uppriktig med. De tyckte nog att det var intressant att jag ändå sökte jobbet. Han fick en uppgift att göra hemma som innebar åtskilliga kodspråk att lära sig på egen hand.
– Jag jobbade ju i cykelbutiken då så jag sa till tjejen, att nu kommer jag att grotta ner mig ett par veckor under all ledig tid. Han löste uppgiften på det sätt som var tänkt och erbjöds en provanställning, är fortfarande kvar och fortsätter att lära nytt.
– Just nu är det programmering för affärslogik. Det finns tid på arbetsplatsen för lärande, ifall man talar med chefen. Men han sätter också av fritid, kanske fem timmar i veckan.
– Det gör jag för att det är kul! Jag tror att alla människor vill utvecklas, förutsatt att det är områden som intresserar dem. Däremot var jag ju inte intresserad av att lära mig mer om cyklar… Företaget erbjuder också sk akademier två gånger per år, veckor när kollegor som är extra bra på något föreläser och de som vill får komma och lyssna.
– Det gör att alla blir mer allmänbildade och inser vad man kan göra – även om man inte kommer att jobba praktiskt med saken själv. Branschen ordnar också gratisevent, som han tycker om att gå på. Då får man en uppfattning om det nya som är på gång. Högskolestudier då framöver? Oliver Praesto tror inte att det blir av.
– Jag gillar som sagt inte att skriva. Jag föredrar att lösa konkreta problem och har alltid gillat logiska pussel. Sånt som att lösa buggar, det som gått fel tidigare. Han tycker att arbetsgivare borde vara mer öppna för att det finns så många olika sätt att lära sig saker och inte automatiskt kräva en högskoleexamen.
– Inom IT och en del andra yrken kan man ju lära sig själv och även genom det jobb man gör. Googla är gratis och låna pengar behövs inte heller. Låt folk göra arbetsprover och visa vad de kan! Fast för läkare skulle det ju inte passa… Hans intryck är att det är svårt för ITbranschen att hitta rätt folk.
– Man kanske skulle annonsera i tunnelbanan och vara mer öppen för vem man kan anställa. Han tror att det ibland kan vara så, att har man lärt sig på egen hand, då brinner man mer för ämnet än om man gått på högskolan. Man kanske fortsätter där för att få en examen, när man väl börjat lägga ner tid och ta lån. Även om det kanske inte är helt rätt.

På arbetsplatsen har många en högskoleexamen. Oliver Praesto känner inte att någon ser ner på den som inte har.
– Det är vad man presterar som betyder något. Vi har ett öppet klimat här, med anställda i olika åldrar, nästan lika många kvinnor som män, och olika nationaliteter. Det finns någon att prata med för alla. Det som är kul är också all förändring.
– Den kod jag skriver idag – om tre år så vet jag att jag kan göra den mycket bättre!

Eva Berlin

Enligt SCB fanns år 2014 1610 personer med titeln webbmaster/ webbadministratörer, ungefär lika många män som kvinnor.

  • 41 procent hade .
  • 24 procent hade .
  • 24 procent .
  • 11 procent hade .

KÄLLA: SCB

Publicerad: 2017-01-10

Så här jobbar vi på Allt om arbetsmiljö med journalistik. Redaktionen är oberoende från vår ägare och vi arbetar opartiskt. Vi stödjer inte något politiskt parti eller organisation och vi tar inte ställning. Det vi publicerar ska vara sant och ha hög kvalitet.

Mest lästa

Tipsa redaktionen

Prenumerera ikon

Missa inget

Få de viktigaste nyheterna som rör arbetsmiljön sammanfattat varje vecka. Testa vårt premiumbrev kostnadsfritt!