Jobbfrågan viktigast

Hur ska fler nyanlända flyktingar komma snabbare i jobb? Den frågan lär stå högt på den politiska dagordningen de kommande åren. Hälften av flyktingarna har högst grundskola. Vilken chans har de på arbetsmarknaden?

• Fler enkla jobb.
• Lägre ingångslöner.
• Validering av utbildningar och yrkeserfarenheter.
• Utbildningsinsatser.
• Sämre anställningsskydd.

Förslagen om hur de senaste årens många nyanlända flyktingar snabbare ska få jobb haglar nu tätt. Det är inte så konstigt. Förra året sökte 81 000 människor asyl i Sverige. I år lär antalet landa på 150 000 – 180 000. Alla kommer visserligen inte att få asyl. En grov uppskattning, baserad på tidigare utfall och vilka länder som nu dominerar flyktingströmmarna, är att 60-70 procent till sist får uppehållstillstånd. Det handlar ändå om många människor, väldigt många fler än Sverige är vant vid. De senaste politiska besluten kanske minskar flyktingvågen, men minskar inte behovet av bostäder och jobb till de många som redan kommit.

Det som gör utmaningen så stor är att de inte kommer till ett Sverige som direkt skriker efter arbetskraft. Arbetslösheten tycks vara svår att pressa ner under 7-procentsstrecket. Den är dessutom med Arbetsförmedlingens eget språk tudelad. Medan 4,6 procent av de inrikes födda är utan jobb, ligger andelen bland de utrikesfödda på 21,6 procent. I gruppen utlandsfödda inräknas arbetskraftsinvandrare och EU-medborgare. Arbetslösheten bland dem som kommit till Sverige med flyktingskäl torde vara betydligt högre.

Erfarenheterna från de senaste tio åren är inte heller särskilt uppmuntrande. Det dröjer i snitt sju år innan mer än 50 procent av de nyanlända flyktingarna fått arbete. För kvinnor tar det i snitt 12 år. Och då inräknas även visstidsanställningar och andra inte fasta jobb, samt arbeten på bara några timmar i veckan.

För samhällsekonomin är detta viktiga siffror. Den tillgängliga forskningen tyder på att om sysselsättningen bland flyktingarna närmar sig den bland de inrikes födda skulle asylmottagningen innebära en ekonomisk vinst för landet. Med dagens sysselsättningsnivåer leder den tvärtom till kostnader. Hittills har de inte varit dramatiska – många talar om en nettoförlust på cirka 1 procent av BNP. Men om sysselsättningen skulle sjunka ytterligare torde alarmklockorna börja ringa bland dem som räknar på statens finanser.

I gengäld hägrar en win-win-situation vid horisonten. Människor från krigshärjade områden skulle få trygghet i Sverige, samtidigt som landet stärks. Men det förutsätter alltså att fler kommer i arbete.

Hur går det då, med de insatser som hittills sjösatts?

Inte så bra, är det lätt att konstatera.

Den svenska kungsvägen till arbete och/ eller studier för flyktingar är etableringsuppdraget, som lanserades 2010. Här ingår samhällsorientering, svenskstudier och olika arbetsförberedande åtgärder. Insatserna ska påbörjas när flyktingen fått uppehållstillstånd och en kommunplacering, varefter de pågår i som längst 2 år.

Arbetsförmedlingen publicerar regelbundet statistik över hur det går. I den senaste rapporten, från i juni i år, går det att se vad som hänt 180 dagar efter avslutade etableringsinsatser. Bara 6 procent har fått osubventionerade arbeten. 19 procent har fått nystartsjobb och andra subventionerade arbeten. 9 procent har börjat studera. Den största andelen, 42 procent, har hamnat i jobb- och utvecklingsgarantin (Fas 3).

Att Arbetsförmedlingen har en svår uppgift är lätt att se för den som tar del av vilken utbildningsbakgrund de som sökt asyl i Sverige på senare år har.

I media rapporteras det ibland om stora mängder akademiskt utbildade som nu anländer till Sverige. Det stora problemet framställs ibland som om vi är dåliga på att validera utländska utbildningar, varför läkare, civilingenjörer, sjuksköterskor och andra med höga kvalifikationer går onödigt arbetslösa.

Det problemet finns. Men de högsta trösklarna finns på andra håll och för andra grupper.

I Arbetsförmedlingens rapport från i juni listas utbildningsnivån bland de 47 000 personer som då var inskrivna i etableringsuppdraget. Det visar sig att 33 procent har kortare utbildning än 9-årig grundskola, och ytterligare 16 procent har 9- eller 10-årig grundskola.

Hälften av de nyanlända har alltså högst grundskola i bagaget.

Och hur står det egentligen till med de eftergymnasiala utbildningarna? Det har påtalats att eftergymnasiala utbildningar inte alltid handlar om akademiska studier. I en temarapport från 2014 granskade SCB utbildningsbakgrunden bland de utrikes födda. Man tittade bl a på hur det såg ut bland dem som anlänt till Sverige från de vanligaste invandringsländerna sedan år 2009.

Till skillnad från Arbetsförmedlingen undersökte man hur många som hade genomgått eftergymnasiala studier i tre år eller mer – alltså den definition av högutbildade som brukar användas i Sverige. Kortare yrkesinriktade utbildningar räknas alltså inte med. I statistiken inkluderas även, ska påpekas, den utbildning man tillgodogjort sig i Sverige.

Det visade sig då att 20 procent av irakierna, 10 procent av syrierna, 8 procent av afghanerna, 5 procent av eritreanerna och 3 procent av somalierna kunde räknas som högutbildade.

Bilden är följaktligen relativt tydlig. En överväldigande majoritet av de nyanlända har inte eftergymnasial utbildning. Uppemot hälften har högst grundskola. Många har inte gått ens nio år i skola.

Det är här den stora utmaningen finns. För hur står det egentligen till med de lediga jobben? Vilka krav ställs?

Enligt statistik från Arbetsförmedlingen fanns det i oktober 92 043 nyanmälda lediga jobb. Av dessa var det bara 6 902 jobb – 7,5 procent – som inte krävde gymnasiekompetens eller mer.

Det är med det låga talet i bakgrunden som både Arbetsförmedlingen, och i princip alla som yttrar sig om arbetsmarknadspolitik, slår fast följande: utan genomgången gymnasieutbildning ligger man illa till som arbetssökande.

Torbjörn Israelsson, utredare på Arbetsförmedlingen, säger:

– Det finns en hög tröskel just vid gymnasiekompetensen. Har man gymnasiet blir det mycket enklare att få jobb. Det talar för att vi borde satsa hårt på utbildningsinsatser för de nyanlända som bara har grundskola.

Det finns förstås en del jobb för dem som inte har utbildning, fortsätter han. Det går att få arbeten inom t ex handeln, hotell- och restaurang, lokalvård och olika typer av personliga tjänster. Men konkurrensen är hård, och många arbetsgivare kräver gymnasiekompetens hos de sökande, trots att jobben i sig inte kräver utbildning. Den fortsatt höga arbetslösheten gör att även om de personliga tjänstejobben blir fler, kommer sökande utan utbildning att få fortsatt svårt att hitta arbeten.

– Det finns många som är överkvalificerade för sina jobb idag. Det som skulle kunna ändra situationen är om det blir brist på personal i fler yrken som kräver utbildning. Då skulle konkurrenstrycket lätta när det gäller arbetena man kan ta som lågutbildad.

Ari Kouvonen, näringspolitisk expert på Almega Serviceentreprenörer, tror dock att sysselsättningen ganska snabbt kan ökas inom yrken som inte kräver hög utbildning.

– Man skulle kunna utföra betydligt fler tjänster med RUT-avdrag än man får göra idag. Det kan handla om till exempel läxläsning, matlagning och bortforsling av avfall. Om staten släpper RUT-marknaden friare, och dessutom drar tillbaka den sänkning av avdragen som beslutats, skulle det kunna leda till tusentals nya jobb.

Det finns fler åtgärder att ta till, säger han och nämner dagens bristfälliga städning av sjukhus och skolor som ett exempel på områden där mer arbete krävs.

– Där skulle också många nya arbeten kunna skapas. Det kommer att kräva någon form av finansieringslösning. Den finns inte idag, men låt oss fundera över saken. Behoven finns.

Ari Kouvonen tycker även att vi måste hitta snabba lösningar när det gäller en bättre svenskundervisning för flyktingar – en möjlig väg vore grundläggande språkkurser hos de företag som anställer nyanlända. Slutligen anser han att frågan om minimi- och ingångslöner borde upp på bordet.

– Givetvis skulle lägre ingångslöner för dem som inte tidigare har haft ett arbete sänka trösklarna till det första jobbet. Vi skulle behöva hitta en modell. Men här gäller det att parterna kan komma fram till en lösning gemensamt. Och just nu verkar man ju inte så intresserade från fackligt håll.

LO-ekonomen Thomas Carlén tror dock inte att lägre löner är lösningen.

– Kraven på lägre minimilöner har framförts av arbetsgivarna i många år. Förut hänvisade man till ungdomsarbetslösheten, nu är det flyktingsituationen. Men Konjunkturinstitutet poängterar i sin senaste lönebildningsrapport, att de sänkningar som skulle krävas för att få en reell effekt inte är socialt acceptabla. Det skulle krävas någon form av subventioner eller skattesänkningar. Och då tycker vi att det finns bättre sätt att använda pengarna.

Thomas Carlén tror inte att Sverige egentligen behöver fler ”enkla jobb”. De finns redan, hävdar han och hänvisar bl a till socialförsäkringsutredningens rapport Vid arbetslivets gränser från 2010, där det uppskattades att drygt 25 procent av jobben i Sverige krävde som högst ett års utbildning utöver grundskola.

– Det handlar inte bara om tjänstejobb, utan även om till exempel byggnadsställningsarbete, rivningsarbete och en del arbeten inom industrin. Men många av de här jobben tas av personer med längre utbildning. Därmed trängs de med bara grundskola undan.

För att fler nyanlända ska komma i arbete krävs åtgärder på flera plan, menar han. Det behövs stora och tidigarelagda utbildningsinsatser. Alla ska erbjudas möjligheter att få gymnasiekompetens. Bättre matchning borde ske mot sektorer där behovet av personal kommer att öka – inte minst omsorgen. Valideringar och kompletterande yrkesutbildningar är ytterligare en väg som måste gås.

– Men framförallt behöver vi en politik för fler jobb. Vi har under lång tid haft för låg efterfrågan på arbetskraft. Om konkurrensen om jobben lättar ökar möjligheten även för dem med låg utbildning att få arbete.

När det här året är slut kommer över 300 000 människor att ha sökt asyl i Sverige under de senaste fyra åren. Troligen kommer uppemot 200 000 att få uppehållstillstånd. Vad väntar dem? Arbetslöshet, studier eller jobb? Segregering eller inkludering? Betydelsen av bra svar lär vara enorm. Vi kan få ett land som slits alltmer itu, eller ett Sverige som börjar byggas ihop. Alternativen är tydliga.

JONAS FOGELQVIST

Jobbfrågan viktigast

Untitled-1