Verksamhetens webbplatser:

För gammal vid 45

En 30-åring har tre gånger större chans än en 45-åring att bli erbjuden ett jobb.

Nyheter-110317

Det visar en ny studie från Linnéuniversitetet i Växjö.

Forskarna har låtit skicka in påhittade ansökningar till riktiga, utannonserade jobb. Personerna som sökte jobben var män, med liknande bakgrund och yrkeserfarenhet. De hade vanliga svenska namn, kallades Anders Johansson och Karl Lindgren. Det enda som skiljde var deras ålder. Den ena var 31 år, den andra 46 år.

Undersökningen har gjorts i serviceyrken, i restauranger och butiker med mycket kundkontakter.

Den yngre mannen fick jobberbjudanden och blev kallad till intervjuer tre gånger så ofta som den äldre till restaurangjobben och fyra gånger så ofta till butiksjobben.

Ålder är därmed den diskrimineringsfaktorn som slår hårdast, enligt professor Mats Hammarstedt, som gjort studien tillsammans med docent Ali Ahmed och lektor Lina Andersson. Den har större betydelse än diskriminering på grund av etnicitet, sexualitet och övervikt.

I tidigare liknande experimentella studier har nämligen forskare vid Linnéuniversitet visat att heterosexuella blir kallade till jobbintervjuer oftare än homosexuella – gäller både män och kvinnor, normalviktiga oftare än överviktiga och svenskar oftare än sökande med arabisk bakgrund. Men åldersdiskrimineringen är alltså ännu tydligare.

– När det gäller diskriminering på arbetsmarknaden har fokus legat kring etniska grupper, säger Mats Hammarstedt, i ett pressmeddelande. Våra resultat visar att åldersfrågan är väl så viktig att diskutera.

Kommentarer (27)

  1. Det förvånar mig inte alls! Jag utbildade mig till ingenjör när jag var 40 och efter examen blev jag bara kallad till en enda intervju. Man får visserligen sällan veta varför man inte är intressant och kan därför bara spekulera i vad det beror på; kön, ålder, erfarenhet, utbildning….men jag fick mina misstankar när jag hörde bland mina studiekamrater vilka som fick jobb och vilka inte!

  2. I en internationell jämförelse är man i Sverige påfallande åldersfixerad i flera aspekter, både vad gäller arbetsliv, social samvaro i allmänhet och relationer i synnerhet. Med fokus på ungdom. Inom många andra kulturella sfärer, ex vis runt medelhavet och i asien, värdesätter man ålder och erfarenhet på ett helt annat sätt. I Japan är man en nolla före 50 som högre chef, ens på avdelningsnivå. Här skall man ha hunnit med allt innan 30…

  3. Ja, detta stämmer tyvärr helt och hållet. Jag är själv 45 år, jobbar i Telecombranschen med attraktiv bakgrund. Jag har sökt många andra jobb i ett halvår utan ett enda svar, medan mina kollegor, killar runt 30 redan har fått flera erbjudanden.

    Vi riskerar att få en stor grupp av 45-65 åringar i ett utanförskap, eftersom ålder väger tyngre än erfarenheterna. Vad ska vi göra under de 20 år som är kvar innan pensionen??? Vi har alla fördelar, såsom ordnad tillvaro, inga små barn, mycket erfarenhet.

    Detta är en hemsk utveckling som skrämmer mig i alla fall. Man kommer aldrig få stöd om man hävdar åldersdiskriminering.
    Inför ålderskvotering innan vi har hamnat utanför systemet!

  4. 45 år ! Tänk på dem som är +60 år. 5 år kvar till pension och ingen vill ha dem! All erfarenhet och utbildning är inget värt. När man söker jobb så måste personnumret anges. Snabbt som ögat sållas man bort då. Det går inte komma på en interjuv ens en gång! /gh

  5. Jag håller med dig Gisela. Om det är svårt redan vid 45, hur är det då inte vid 55+ och över det!?

    Detta eviga krav att uppge sitt personnummer på alla siter är ett utrensningsfilter! Vad ska man göra…. fejka och ändå förlora!?

  6. Och den här undersökningen gjordes ändå med män med ”svenska” namn. Jämför istället en 30 årig man med en 45 årig kvinna, med lite ovanligt namn – då blir skillnaden ändå mer markant. Sverige har definitivt åldersnoja.
    Har precis själv fyllt 45 och insåg redan för några år sedan, att jag ska vara väldigt glad för att jag har ett hyfsat jobb, för något nytt lär vara svårt att få. Tyvärr är även arbetsgivaren medveten om detta och det märks i löneförhandlingarna…

  7. Man skulle naturligtvis kunna få ett helt annat resultat om man låtit personerna söka andra jobb, som kräver utbildning och/eller lång erfarenhet för att göra ett riktigt bra jobb.
    Och då duger inte 30-åriga småbarnsföräldrar som ofta blir hemma!
    Som man ropar får man svar, och Växjö blir nog aldrig något universitet..

  8. Jag blir lika förvånad varje gång jag hör detta. Som chef föredrar jag att anställa personer som är 40+. De ska ju inte vara föräldralediga eller vabba samt har mycket erfarenhet och är inte lika benägna att byta jobb.
    Mia

  9. man funderar hur det kommer att bli, regeringen vill att man jobbar till 70, men vilka kommer att få jobba så länge utav oss som är +45 och uppåt när arbetsgivarna inte vill ha oss. Är tanken att de unga runt +30 inte skall bilda familj utan bara jobba, eller har dom redan så hög lön att dom kan ta in hemmahjälp vid sjuka barn etc? Lägger man sen till kvinna, annorlunda namn, sexuell läggning, ensamstående ja inte vet jag hur ekonomin skall gå ihop för Sverige och oss som inte får jobb.

  10. Håller med Harry att undersökningen är mycket begränsad och därför lite tunn för att dra några högra växlar på. Jag tror också att 30-åriga småbarnsföräldrar kan bli mer diskriminerade inom vissa områden och yrken.
    Men jag kan också märka av egen erfarenhet , både gällande eget jobbsökande och vid medverkan ( som facklig representant) vid anställningstillfällen, att ålder inte rankas högt.
    Sen hoppas jag att Växjö blir ett ”universitet”.
    60-årig 4-barnsförälder.

  11. det är alldeles riktigt att ålder är nackdel faktor för arbetssökande därför skulle jag föreslåg att förbättra kollektivavtalet för att försvara de gamla vid uppsägning vilket kan gynnas speciellt för personer med utlänska bakgrund.
    jag är 46 år arbetar som låkalvårdare sedan jag kom till sverige 1997. vid olika tillfällen var jag uppsagd men undantags efter kontrakten förlängning. jag märker att själva marknaden förendrade mycket och jobbet blir mycket mer osäker och påverkar vårt arbetsmoral negativ som leder att man jobbar med redsla. framför allt skapar ett dålig arbetsmiljö i långsiktig kommer att efektiviteten sänkas inte på grund av konkurrens mellan ålder utom på grund av deskrimeniring på arbetsmarknaden
    jag var säker från början att det finns en ålder deskrimeniering inom service sektor i den svenska marknaden och det är mer systematisk idag.
    tack.
    Silvio

  12. Jättebra att detta område blir belyst och uppmärksammat. Det behövs verkligen. Jag tror att vi allmänt har en bild av att äldre perosner inte är villiga att förädra sitt arbete, att de arbetar långsamt och att risken för att de ska få åldersrelaterad sjukfrånvaro ökar. Min erfarenhet är att det inte alls stämmer och att deras erfarenhet är av stort värde för en organistaion. Som vanligt blir resultatet bättre om man har spridning i ålder, kön, etnicitet och andra faktorer. Det jag möjligen har sett är att äldre i större utsträckning stannar hemma när barnbarnen är sjuka. Det tycker jag är bra utifrån att det gör att man inte kan utgå från att småbarnsföräldrar kommer att vara hemma när barnen är sjuka. Vi behöver alla arbeta med våra egna fördomar.

  13. Men varför klassas som äldre bara för att man passerat 43?
    Tvärtom har man landat i sin yrkesroll, man är hungrig på utveckling och att lära sig nytt. Man har tid och vilja.
    Vi är inte alls trötta, sega o långsamma. Hur skulle man då se på alla VD’ar på 50+.
    Att jobba håller en frisk.

  14. Den biologiska mångfalden är stor liksom klockan varierar i gång.
    Vissa föds oerfaret gamla; andra föryngrar sig i sinnet med åldern.
    En ballfylld organistaion som upfinner hjulet på nytt, räds förståss erfarenhet typ pojken i HC Anderssons Nya Kläder.

  15. Hur kan en arbetsgivare veta min sexuella läggning och vikt innan en intervju? Jag skulle inte söka till en arbetsplats som ställer dessa frågor redan i ett eventuellt ansökningsformulär.
    Vad innebär exprimentella studier i denna fråga?

  16. Jag har sökt jobb nu 2.6 år utan resultat jag är 54 år .
    om bara någon visste vad jag vill ha ett jobb .
    Jag känner mig inte ett dugg gammal men man kan ju undra hur
    andra ser på en .Om dom visste vad dom går miste om jag har hög arbetsmoral måste jag flytta till japan nu .Sverige kommer att få tillbaka för de dom gör mot oss som är i bästa åldern .

  17. Om arbetsgivare följde forskningen om h järnans utveckling skulle man gladeligen anställa 60-åringar och äldre. Hjärnans plasticitet fortsätter hela livet och just vid 60 år (ca) fortsätter hjärnan att öka sina synapser. Mellan 40 och 60 (ca) är hjärnan, hos de flesta av oss, överbelastad, stressad, vilket påverkar att nya synapser bildas.
    Synd att inte arbetsgivare förstår vikten att ta tillvara äldres kompetens och kunskap, många gånger tyst sådan.
    Lisbeth

  18. Ålder är bara en siffra och blir så trött på det. Vi som är äldre har i regel inga småbarn, de är självgående tonåringar. Vi har säkert andra intressen förutom jobbet. Det ger en balans. Samma gäller för arbetsgivaren, att ha en balans bland anställda. Det ger nytänkande och erfarenhet. Samt att personalomsättningen blir låg. Själv 50 i år och det är så tufft att komma tillbaka in i arbetslivet. Har en gedigen säljerfarenhet, men det hjälper inte. Hur orkar man? Tur så har man tränat hela livet och det gör att man har drivet kvar.Så det blir en hel del gymträning:-) Visst så blir man irriterad på vissa rekryteringsföretag och undviker vissa av dem. Slöseri med tid! De ger en så negativ energi och vill man inte ha.

    Olle

  19. Jag sökte ett arbete som drifttekniker på en mindre ort. Jag arbetar som driftingenjör på ett kraftvärmeverk och har gjort det i 29 år, så jag trodde att arbetet var mitt, jag tog nog ut glädjen i förskott. Jag skaffade ett hus i närheten av orten. Arbetet gick till en nyutbildad 23-åring, jag ringde och pratade med driftchefen på platsen, jag tyckte det var lite konstigt att inte jag fick jobbet. Jag tappade hakan när han sa att jag var för gammal 49 år.
    Kjell

  20. Inte alla branscher är ungdomsfixerade. Jag jobbar själv inom kyrkan och där värderas nog erfarenhet och engagemang högre, enligt min erfarenhet. Antagligen finns det undantag även där, men jag har själv varit med vid flera rekryteringar då medelålders + har anställts.

  21. Håller med i resonemanget – Har varit för gammal redan vid 35 – Är idag 52. Det som är horribelt i sammanhanget är att många av de som rekryterar och tycker du är för gammal i regel är i samma ålder som en själv eller till och med äldre. Så det finns något grundläggande fel inbyggt i tänket.

  22. Jag har jobbat som chef i bemanningsbranschen och min inställning är att ”äldre” personer är en tillgång i arbetslivet. Blev själv uppsagd p.g.a. konkurs 2010 och märkte att min ålder var ett hinder (49 år) då jag skulle söka nytt arbete i bemannings-branschen. I nästan alla utannonserade jobb önskar man nyutexaminerade konsult/personalchefer. En sak som ställer till det för ”oss lite äldre” är att kostnader för avtalsförsäkringar blir dyrare ju äldre man blir.

  23. Jag har nog haft tur, men har aldrig känt mig diskriminerad på arbetsmarknaden. Jag är idag 58 år och när jag var 52 sökte jag nytt jobb och blev kallad till intervju på två ställen. Fick dessutom båda jobben. Jag jobbar på nu på ett av dem, och när vi skulle anställa 1 ny person här så letade vi verkligen efter någon som var lite äldre. Men det var svårt att hitta, så vi var tvungna att till sist anställa en på 30+…

  24. Är arbetssökande sen tre mån, är snart 44 år, och har inga småbarn. Märker att de jobb jag sökt nu har jag inte ens blivit kallad till intervju på. Jag har en mycket bra cv som gett mig flera jobb förut. Vet också att inom min bransch kommer det snart bli överskott. Kanske får man öppna eget? Men det kanske inte alla varken kan eller vill…Tycker man borde prioritera erfarenhet och ålder. 44 år är ingen ålder, man har ju många år kvar att jobb. ”Orolig inför framtiden”

  25. Pensionspremieskillnaderna mellan unga och gamla måste minska!
    Försäkringskostnaden stiger kraftigt med åldern. Jag bytte jobb vid 54 år. Trots utmärkt CV och rekommendationer, gjorde arbetsgivaren en kalkyl där de höga försäkringpremierna höll på att resultera i ett nej. Som 60åring, inser jag att det förmodligen är omöjligt att byta jobb. Enda altrenativet är att bli ensamföretagare.

  26. Är 52 o utan jobb sedan 2 år, i mediabranschen som är den mest åldersfientliga här i världens mest åldersfientliga land. Känts mkt tröstlöst att inte ens få svar på alla jobbansökningar, men så har jag stött på jämnåriga kolleger, lika tunga namn som jag själv, som också trott sig vara ”between jobs” tills de insåg att det var kört eftersom de är över 40 eller 50. Hur blev Sverige så här stört, och varför? Vad gör vi med alla 40-50-plussare som har flera decennier av sysslolöshet och utanförskap framför sig? Finns det något nätverk eller organisation? Eller ska vi starta en?

  27. Det tråkiga är att de företag som söker personal sällan får ta del av de så kallade ansökningarna som skickas in.
    Bemanningsföretag och rekryterare sållar bort kompetensen i första ledet och även då givetvis åldersgränsen som sätts för att slippa de äldre enligt nuvarande trend som har kommit de senaste åren.
    Detta beror även mycket på regeringens åtgärdspaket som pekar med hela handen och säger att ”Vi måste skapa arbete åt alla våra unga” vilket givetvis är riktigt, men inte så att befolkningen som är mellan 45 och 65 skall hamna utanför.
    Förslaget att man skall jobba till 69 faller när det inte finns utrymme för äldre att kunna vara kvar på marknaden, med andra ord så blir det som att regeringen talar med kluven tunga.

Lämna en kommentar

Epostadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publiceringsregler