Verksamhetens webbplatser:

För gammal vid 45

En 30-åring har tre gånger större chans än en 45-åring att bli erbjuden ett jobb.

Nyheter-110317

Det visar en ny studie från Linnéuniversitetet i Växjö.

Forskarna har låtit skicka in påhittade ansökningar till riktiga, utannonserade jobb. Personerna som sökte jobben var män, med liknande bakgrund och yrkeserfarenhet. De hade vanliga svenska namn, kallades Anders Johansson och Karl Lindgren. Det enda som skiljde var deras ålder. Den ena var 31 år, den andra 46 år.

Undersökningen har gjorts i serviceyrken, i restauranger och butiker med mycket kundkontakter.

Den yngre mannen fick jobberbjudanden och blev kallad till intervjuer tre gånger så ofta som den äldre till restaurangjobben och fyra gånger så ofta till butiksjobben.

Ålder är därmed den diskrimineringsfaktorn som slår hårdast, enligt professor Mats Hammarstedt, som gjort studien tillsammans med docent Ali Ahmed och lektor Lina Andersson. Den har större betydelse än diskriminering på grund av etnicitet, sexualitet och övervikt.

I tidigare liknande experimentella studier har nämligen forskare vid Linnéuniversitet visat att heterosexuella blir kallade till jobbintervjuer oftare än homosexuella – gäller både män och kvinnor, normalviktiga oftare än överviktiga och svenskar oftare än sökande med arabisk bakgrund. Men åldersdiskrimineringen är alltså ännu tydligare.

– När det gäller diskriminering på arbetsmarknaden har fokus legat kring etniska grupper, säger Mats Hammarstedt, i ett pressmeddelande. Våra resultat visar att åldersfrågan är väl så viktig att diskutera.

Kommentarer (9)

  1. Håller med i resonemanget – Har varit för gammal redan vid 35 – Är idag 52. Det som är horribelt i sammanhanget är att många av de som rekryterar och tycker du är för gammal i regel är i samma ålder som en själv eller till och med äldre. Så det finns något grundläggande fel inbyggt i tänket.

  2. Jag har jobbat som chef i bemanningsbranschen och min inställning är att ”äldre” personer är en tillgång i arbetslivet. Blev själv uppsagd p.g.a. konkurs 2010 och märkte att min ålder var ett hinder (49 år) då jag skulle söka nytt arbete i bemannings-branschen. I nästan alla utannonserade jobb önskar man nyutexaminerade konsult/personalchefer. En sak som ställer till det för ”oss lite äldre” är att kostnader för avtalsförsäkringar blir dyrare ju äldre man blir.

  3. Jag har nog haft tur, men har aldrig känt mig diskriminerad på arbetsmarknaden. Jag är idag 58 år och när jag var 52 sökte jag nytt jobb och blev kallad till intervju på två ställen. Fick dessutom båda jobben. Jag jobbar på nu på ett av dem, och när vi skulle anställa 1 ny person här så letade vi verkligen efter någon som var lite äldre. Men det var svårt att hitta, så vi var tvungna att till sist anställa en på 30+…

  4. Är arbetssökande sen tre mån, är snart 44 år, och har inga småbarn. Märker att de jobb jag sökt nu har jag inte ens blivit kallad till intervju på. Jag har en mycket bra cv som gett mig flera jobb förut. Vet också att inom min bransch kommer det snart bli överskott. Kanske får man öppna eget? Men det kanske inte alla varken kan eller vill…Tycker man borde prioritera erfarenhet och ålder. 44 år är ingen ålder, man har ju många år kvar att jobb. ”Orolig inför framtiden”

  5. Pensionspremieskillnaderna mellan unga och gamla måste minska!
    Försäkringskostnaden stiger kraftigt med åldern. Jag bytte jobb vid 54 år. Trots utmärkt CV och rekommendationer, gjorde arbetsgivaren en kalkyl där de höga försäkringpremierna höll på att resultera i ett nej. Som 60åring, inser jag att det förmodligen är omöjligt att byta jobb. Enda altrenativet är att bli ensamföretagare.

  6. Är 52 o utan jobb sedan 2 år, i mediabranschen som är den mest åldersfientliga här i världens mest åldersfientliga land. Känts mkt tröstlöst att inte ens få svar på alla jobbansökningar, men så har jag stött på jämnåriga kolleger, lika tunga namn som jag själv, som också trott sig vara ”between jobs” tills de insåg att det var kört eftersom de är över 40 eller 50. Hur blev Sverige så här stört, och varför? Vad gör vi med alla 40-50-plussare som har flera decennier av sysslolöshet och utanförskap framför sig? Finns det något nätverk eller organisation? Eller ska vi starta en?

  7. Det tråkiga är att de företag som söker personal sällan får ta del av de så kallade ansökningarna som skickas in.
    Bemanningsföretag och rekryterare sållar bort kompetensen i första ledet och även då givetvis åldersgränsen som sätts för att slippa de äldre enligt nuvarande trend som har kommit de senaste åren.
    Detta beror även mycket på regeringens åtgärdspaket som pekar med hela handen och säger att ”Vi måste skapa arbete åt alla våra unga” vilket givetvis är riktigt, men inte så att befolkningen som är mellan 45 och 65 skall hamna utanför.
    Förslaget att man skall jobba till 69 faller när det inte finns utrymme för äldre att kunna vara kvar på marknaden, med andra ord så blir det som att regeringen talar med kluven tunga.

  8. FLyttade til sverige från norge 8 år sen, är nu 45 men har inte jobbat EN ENDA DAG i detta landet. Inte fått svar på en enda jobbsöknad. Arbetsförmedlingen gav meg en ”jobb coach” – jag var tvungen åka dit i 10 veckor, jag var tvungen själv betala för resan (utan panger, lite svårt….) Etter 10 veckor ock inte ett enda svar från nån söknad, så var tiden över. Coachen tjenade visserligen sin lön…för inget. Får ingen stöd heller, derför jag är frisk, ock har inte jobat i sverge en, därför får jag ingen dagpengar som jobb-sökare. Man måste ha redan haft ett jobb innan….catch 22.
    Har två barn….Har levt under fattigdomsgränsen i långa perdioer I SVERIGE, var tvungen bo i ett hus uten isolering, mitt barn ble sjukt på vintern därför det var 10 grader kalt på morgonen innonhus ock det fantes bara en vedugn ock röken var inte hälsosom. Tack sverige.

  9. Fyllda 45 har jag slagit i glastaket. Jag är höstadielärare med 5,5 års högskolestudier, förstelärartjänst med vissa uppdrag. Har tröttnat på jobbet som lärare och vlll omskola mig. Men det känns ganska kört. Har man en gång valt lärarbanan så är man instoppad i det facket. Arbetsgivare ser inte att lärare är enormt duktiga projektledare, innovatörer och doers. Jag behöver få utvecklas. Som lärare är det en dead end. skolar jag om mig så är jag klar före 50, men som kvinna känns det inte som en möjlighet tyvärr.

Lämna en kommentar

Epostadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publiceringsregler

 
Bildelar-ONLINE.Se