Därför misslyckas många projekt

Nyhet 12 juli, 2012   |   0 kommentarer  

Projektskolan, avsnitt 5:

Projekt blir allt vanligare i arbetslivet. Man kan undra varför. Professor Lennart Svensson bedömer att bara 10 procent får varaktiga effekter.

Så här kan det gå till: initiativet kommer från en myndighet som har fått pengar över. De tilltänkta deltagarna, t ex arbetslösa som ska utbildas i nyföretagande, involveras inte. Realism saknas, till exempel chansen att de arbetslösa kan hitta finansiering. Intresse saknas och projektet ebbar ut utan eftertankar.

Det är med andra ord svårt att lyckas med projekt, särskilt om man menar att nå effekter som betyder något på sikt, konstaterar professor Lennart Svensson, som har forskat länge om saken. Ofta mäts resultat bara som antal nöjda deltagare eller genomförda aktiviteter.
– Men att x personer utbildas är ju ingen garanti för att de får använda kunskaperna på jobbet.

Han exemplifierar med den omdiskuterade FAS 3-satsningen, tre av fyra deltagare uppgavs vara nöjda med sin placering, vilket räknats som en framgång.
– Men nyttan är en annan sak, bara 15 procent hade gått vidare till arbete eller utbildning.

Ingen vet om de stora EU-projekten för att förbättra tillväxt, innovation och arbetsmiljö leder någonvart, eftersom resultaten nästan aldrig analyseras, konstaterar han.

Ett program i Sverige för bättre hälsa och lägre sjukfrånvaro för 80 miljoner kronor fick få bestående resultat, trots att utbildningar och friskvårdsaktiviteter genomfördes.
– Det saknades aktivt ägarskap hos de styrande i kommuner och landsting. Idén hade sålts in av forskare och blev av för att det råkade finnas pengar över i budgeten.

Av satsningar på jämställdhet fanns mycket lite kvar tio år senare. Tanken var att kvinnor skulle ta sig in på manliga områden. Men de flesta slutade, könsmärkningen av jobb och könshierarkier förblev oförändrade. För kvinnorna personligen betydde det dock ökat självförtroende.

Trenden är dock allt fler projekt och de startas inom nya områden som sociala frågor, miljö, arbetsmiljö, kompetens, jämställdhet.
– Det beror bland annat på alla EU-medel som finns att söka. För 30 år sedan användes projekt mest av tekniker för att ta fram handfasta saker. Atombomben var den första ”succén”, man förde samman de intelligenta kring ett konkret mål. Därefter ansågs projektformen överlägsen.

Men det finns en projekttrötthet att räkna med.
– Många frågar sig vad det hela leder till. Det är en berättigad undran … Mer pengar till konsulter och informatörer?

Mycket av det som numera lämpas över i projekt borde skötas inom den vanliga verksamheten, tycker han.
– Starta bara ett projekt om ni vill göra något nydanande, som kräver en kraftsamling inom en bestämd tid. Satsa då rejäla medel, gott om tid och se till att styrgruppen är engagerad. Det är viktigt att ägarna är aktiva och tar hand om resultatet.

De som delar ut offentliga medel borde i sin tur bli mer restriktiva med sina prioriteringar och även kräva hållbart företagande, anser han. Ett lyckat projekt klarar mer än vad som ursprungligen planerades för. Att misslyckas behöver dock inte vara fel, bara man lär sig något på kuppen.

Hur ser då den vanligaste malören ut? Ja, inte handlar det om att projektet lagts ner i förtid.
– Det vanliga är att det bara finns där utan genomslag.  Att makthavare brukar vara så ointresserade av utvärderingar kan hänga ihop med att projekt har dolda funktioner, det går att hänvisa till dem när folk klagar.

10 sätt att göra fiasko:

1. Strunta i omgivningen.

2. Introducera tekniska lösningar innan de fungerar.

3. Reagera först när problemen kommer.

4. Vräk på med nya pengar utan analyser när det går trögt.

5. Bejaka byråkratisk tröghet, trötta ut de utvecklingsansvariga.

6. Erkänn inga misslyckanden, håll ut till det bittra slutet.

7. Överorganisera med många hierarkiska nivåer.

8. Strunta i om projektet kan tänkas ge några intäkter.

9. Låt politiska intriger styra satsningarna.

10. Rekrytera en svag ledare som ogillar samverkan och tydliga mål.

källa: Projektarbete, teori och praktik
av Lennart Svensson och Casten von Otter (förlag: Santérus)

Eva Berlin
Chefredaktör
08-442 46 24, eva.berlin@duochjobbet.se