VAD HÄNDER OM NYA FÖRESKRIFTEN INTE FÖLJS?

Jag undrar; vad händer om arbetsgivaren bryter mot AFS:en som gäller för OSA – Organisatorisk och social arbetsmiljö? Vad gör man om arbetsgivare inte tycker att de har gjort något fel? Vad gör man om det är arbetsgivaren som utför kränkande särbehandling? Vad gör man när man som chef blir kränkt, från medarbetare och arbetsgivare? Vad gör man om man är sjukskriven för utmattningssyndrom och inte orkar prata för sig, man är rädd att bryta ihop eller bli förbannad? Finns det någon hjälp att få?

SVAR: Det är den relativt nya föreskriften AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö du syftar på. Vad som gäller formellt är detta: Om arbetsgivaren handlar i strid med föreskrifter (fråga 1) ska skyddsombudet påtala detta, och kräva rättelse, enligt Arbetsmiljölagen 6 kap.6a§. Den paragrafen talar också om vad som ska hända om arbetsgivarens besked tillbaka är att ingen överträdelse har skett (fråga 2), d v s att ingen undersökning behöver göras ”för kontroll av förhållandena inom skyddsområdet”. Vid sådan tvist om tolkningen av föreskriften ska ärendet lämnas över till Arbetsmiljöverket genom skyddsombudet. Saknas skyddsombud kan man kontakta ett regionalt skyddsombud för assistans. När det är arbetsgivaren eller dennes representant som kränker (fråga 3) ska man först och främst dokumentera kränkningarna: vem, när, på vad sätt. Med sådana anteckningar i handen kan man sedan konfrontera den eller de chefer det gäller, gärna också med högläsning ur föreskriften, med budskapet att kränkningarna ska upphöra. Det här är ett förfaringssätt som kräver integritet och kurage, så ta gärna med en betrodd arbetskamrat. Det kan vara skyddsombudet, som under alla omständigheter ska underrättas, eller någon annan. Om ingen förändring sker, eller om skyddsombudet inte agerar, kan du vända dig direkt till Arbetsmiljöverket. Skyddsombud kan hamna i en pressad situation om det också är arbetskamrater som kränker (fråga 4). Formellt gäller samma process som i andra fall: chefer på högre nivå, och ytterst vd eller motsvarande, ska underrättas om kränkningarna och veta (eller påminnas om) sin skyldighet att ingripa. Saknas policy som handlar om kränkande särbehandling bör en sådan tas fram. Det förekommer att också verksamhetens högsta ledning blundar för eller bagatelliserar kränkningar. Att då ensam ta strid, till exempel genom att underrätta styrelse eller huvudman, inleder ofta en svår och nedbrytande process. Vid sjukskrivning för utmattningssyndrom (fråga 5) ska man om möjligt inte fokusera på de problem som orsakade den, utan koncentrera sig på att återhämta krafterna. Den hjälp man kan få är för rehabilitering, och man har rätt att medverka i beslut om när och hur en sådan ska gå till. Vill man prata om sin situation med någon annan drabbad finns bl a några olika föreningar för mobbade personer.