VAD GÖR MAN NÄR UTOMSTÅENDE KRÄNKER EN ANSTÄLLD?

Om en anställd blir kränkt av t ex en styrelsemedlem, eller någon i ett samarbetande företag – vad gäller då i lagstiftningen? Bör eller ska arbetsgivaren göra en utredning och involvera den externa personen? Alternativet är ju att hjälpa den anställde, eftersom det är en psykisk påfrestande situation (t ex när kunder ”går över gränsen”).

SVAR: I föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö definieras kränkande särbehandling utan att förövarens ställning preciseras. Men eftersom arbetsgivaren råder över arbetsstället, men inte därutöver, kan kränkande särbehandling förebyggas bara inom organisationen. ”Kränkande särbehandling” är alltså ett snävare begrepp än ”kränkning”, som inte finns med i föreskrifterna. Mot kränkningar med externt upphov kan bara lindrande insatser planeras. Ibland kan de gå att avbryta i ett inledande skede genom högre chefs eller annan persons ingripande, något som kan tas upp i en policy. Det kräver dock att chefen råkar vara på plats. Naturligtvis kan den chef, vars medarbetare kränkts eller skymfats, kontakta förövaren – även styrelseledamot eller anställd i samarbetande företag – på rent allmänmänskliga grunder. Med en policy till stöd kan man föra en saklig diskussion om händelsen. Det finns viss forskning om butiksanställdas strategier gentemot kunder med översittartendens. Att anställda tränar på sådana strategier i rollspel kan vara ett sätt att öka deras motståndskraft.