Kan missbrukare köpas ut?

Jag vet ett fall då arbetsgivaren köpte ut en person med alkoholmissbruk och är rädd att detta också ska ske hos oss för vi har personer med problem som de inte erkänner. Tror dessutom de gärna skulle bli utköpta, för de två jag tänker på är inte särskilt engagerade. Men det innebär ju att de får mycket pengar. Det blir en strålande orsak att kröka mer, vilket leder till ökat missbruk och troligen ännu svårare att få nytt jobb. Hur ska arbetsplatsen se på dessa frågor? Man inser ju också att det i längden är svårt att ha missbrukare anställda, om de inte vill göra något åt sina problem.

SVAR: Handlingsutrymmet för arbetsgivaren är inte stort i den situation du beskriver. Om en person ”med problem” inte erkänner dem fordras det att hen också missköter sig på ett allvarligt sätt för att kunna sägas upp. Har arbetsgivaren ett intresse av att personen slutar är emellertid en taktik som bygger på att ”vänta och se” tills personen dabbar sig och kan sägas upp inte acceptabel. Så snart misstanke väckts om att en anställds alkoholvanor är ett problem har arbetsgivaren ett ansvar att axla: att reda ut om det finns ett behov av rehabilitering. Hur detta ska göras säger regelsystemet inte mycket om, eventuellt finns det en policy för detta inom verksamheten. Har ni ingen policy är det hög tid att diskutera och utveckla en sådan, eventuellt med medverkan från Alna, se www.alna.se. Den kan i så fall handla om att chefen i ett informellt möte ska konfrontera den anställde med misstanken, och vad den är grundad på: olika tecken som hopat sig, till exempel tendenser till aggression, trötthet, sen ankomst, slarv med personlig hygien och observationer som gäller arbetets utförande. Vid detta möte ska också den anställde informeras om vad som gäller, formellt och framgent, om han eller hon går med på en rehabilitering. Om det efter ett sådant möte står klart att det rör sig om missbruk och ett beroende gäller klara regler om rehabiliteringen i arbetsmiljölagen, medbestämmandelagen, lagen om allmän försäkring och lagen om anställningsskydd. Om mötet däremot inte ändrar status quo har den anställde ändå fått klart för sig att han eller hon är under uppsikt, och kan bli konfronterad på nytt. Om de även på sikt inte vill medverka och göra något åt de egna problemen riskerar de uppsägning om jobbet missköts. Du befarar att arbetsgivaren har blundat för de två personernas problem och att de senares intresse – att bli utköpta – rimmar med arbetsgivarens och kanske vissa anställdas önskemål – att slippa två ”inte särskilt engagerade” anställda. Jag anser att du har rätt i att det är en lättvindig och oetisk lösning, och den strider också mot samhällets allmänna och lagfästa anspråk på arbetsplatser.