Karriärvägar viktigare än yrkesskicklighet

En gång i tiden lydde ordspråket: ”Skomakare – bliv vid din läst”. Det avspeglade förstås en inte så angenäm moral. Man skulle inte försöka höja sig över sitt ödes lott. Var och en hade sin bestämda plats i den pyramid som var samhället.

Den tiden är sedan länge flydd – i teorin. När du är på jobbet står det alltid en personalkonsult bakom nästa hörn, viskandes ord som förändringsbenägenhet och utvecklingspotential. Om det gamla ordspråket formulerats idag, hade det sagt: ”Skomakare – tänk på din karriär”.

Är det så mycket bättre? Jag vet inte, jag.

Det finns i samtiden en ibland uttalad, ibland underförstådd åsikt som gör arbetslivet till en enda lång kapplöpning. Är du fortfarande sjuksköterska, svetsare, snickare, ämneslärare eller rentav distriktsläkare när du går i pension har du nog misslyckats. Det gäller att bli chef, förstelärare, lagbas eller specialistsköterska medan tid är.

Nyckelordet är karriärvägar. De bör utgöra yrkeslivets själva essens. Det gäller att komma vidare.

Det är förstås inget fel i att gå in i en ny roll, eller söka sig nya utmaningar. Den erfarna sjuksköterskan kan passa som enhetschef och den skicklige snickaren som lagbas. Sådana avancemang är bara naturliga.

Det är emellertid enkel matematik att bara ett fåtal kan göra den sortens karriärer. Frågan är varför alla de andra antingen ska kämpa mot omöjliga odds, eller också finna sig i rollen som den ambitionslösa. Den 65-åriga allmänsjuksköterskan passar inte riktigt in i konsulternas bild av det lyckade arbetslivet.

Samtidigt vet vi ju följande: Den erfarna sjuksköterskan brukar kunna lära den unge läkaren ett och annat om symptom och patienter. Den äldre snickaren kan ofta berätta för den nya byggnadsingenjören vad som blivit feltänkt i konstruktionen

Yrkesskicklighet är inte gratis. Den kräver erfarenhet. Den utgör också utveckling, om än inte av samma slag som så kallade karriärer.

Den brukar också kräva att du inte har så förbannat bråttom. Det finns en poäng med att stanna kvar i det jobb du har valt.

Frågan är helt enkelt hur arbetslivet skulle se ut om det inte fanns några verkstadsmekaniker, undersköterskor, förskollärare, murare, lokförare, brandmän, kuratorer eller socialsekreterare som aldrig gjort karriär, men som samlat på sig en hel massa år i sina respektive yrken. Jag tror att rätt många arbetsplatser hade brakat samman.

Nästa fråga är hur vi, och arbetsgivarna, egentligen värderar deras erfarenhet. Låt oss ta den frågan en annan gång.