Arbetslivsforskningens rön gäller även hockey

Min makes brorson spelar i NHL, världens bästa hockeyliga. Det är så klart ett riktigt drömarbete på många sätt. Fantastiska resurser står till förfogande för att maximera träning och återhämtning. Som hockeyspelare har man stjärnstatus i USA, och förmånerna är riktigt fina. Baksidan är obefintlig trygghet om prestationen uteblir och att varje misstag nagelfars i offentligheten. Brorsonen verkar dock kunna ta det onda med det goda på ett bra sätt.

Ledningen har det värre. Tyvärr ser laget ut att missa slutspel i år, och fansen är rasande. Lagets legendariska och under många år framgångsrika tränare har petats. På twitter pågår en mobbningskampanj för att även få bort managern. Jag är glad att jag inte har hans arbetsvardag!

Arbetslivsforskningen har kommit ganska långt med att etablera vilka faktorer som gör att människor presterar på topp. Det är nästan helt och hållet samma faktorer som gör att människor mår bra. Trygghet kommer högt upp på listan. Uppskattning också, och stöd. Att inte riskera att bli uthängd om man gör misstag och att få chansen att förklara sig är också viktigt. Mobbning däremot är bland det värsta för både prestation och hälsa.

Varför tror vi då att just hockeycoacher gör bäst ifrån sig om de när som helst riskerar att bli petade? Även i andra sammanhang verkar vi anse det rimligt att de som har stort ansvar för viktiga frågor vid misstag tvingas löpa gatlopp i media, som VD:ar och politiker.

Visst finns det maktperspektiv att beakta här. Självklart måste makten granskas och felaktigheter lyftas upp i ljuset. Kanske kan inte alla överallt ha en trygg och stödjande arbetsmiljö. Politiker måste ju kunna röstas bort om vi ska ha demokrati. Men nog finns det områden där ett sjyst arbetsmiljötänk skulle kunna vinna mark och bidra till bättre prestation.

Forskare t ex, behöver de elitistisk press? Nej, under hösten visade en studie från Karolinska Institutet att forskare som har chefer och kollegor som stöttar dem och visar uppskattning publicerar både fler och bättre artiklar.

Kockar då, behöver de tyranniskt ledarskap och rå jargong, som i TV-kocken Gordon Ramsays ”Hell’s kitchen”? Nej, en norsk studie har visat att maten blir godare i kök där ingen mobbning förekommer.

Och utan att välta demokratin över ända kanske det också går att förbättra situationen för politiker. Diskussionen som nu förs om Anna Kinberg-Batras avgång som partiledare för Moderaterna ger hopp.

Det dröjer kanske innan arbetslivsforskningen slår igenom inom hockeyn, men jag vågar ändå tro att diskussioner om positiva arbetsmiljöfaktorer ska leta sig in på nya områden under året!

//JENNY FORSLING