Släng ut coacherna

I en tid där yttre strukturer alltmer krackelerar kan vi inte längre förlita oss på en yttre stabilitet. Liksom nutidsorganisationen behöver en inre stadga, i form av vision och värdestyrning för att hantera den yttre snabba och komplexa rörelsen. På samma sätt har människor behov av en inre stadga för att bättre kunna navigera i kaos. Inte minst viktigt är detta för nutidsledaren i syfte att kunna skapa stadga i sitt egna liv och yrkesliv men också för att kunna inspirera sina medarbetare till att bli mer ansvarsfulla och självständiga ledare i sina liv och yrkesliv. För att vi skall kunna ta det ansvar som följer med den frihet och alla de val nutiden erbjuder, behövs navigationsredskap, annars finns risken att vi bli dömda till frihet, ett begrepp som Jean-Paul Sartre en gång myntade.

Förr omgav vi oss av en större yttre ”trygghetsram” som stod för större stabilitet, förutsägbarhet och kontinuitet. Det var lättare att se sammanhang och helheter. Vi hade jobbet för livet och vi levde i mer homogena kulturer och sociala sammanhang. Nu är vi friare än någonsin att skapa de liv vi vill ha. Fria att välja utbildning och jobb på en mångfaldig och global marknad. Fria att välja pensionssystem och ta ställning och välja bland ett enormt utbud av valmöjligheter. Vi överöses av information, reklambudskap och lyckoschabloner. Vi förväntas, mer självständigt än tidigare, ta ställning till en massa avgörande beslut utifrån oändliga valmöjligheter (i varje fall invaggas vi i illusionen om oändliga möjligheter!) Val som i förnyelsens, snabbhetens och komplexitetens tidevarv kan vara svåra att förstå och se konsekvenserna av eftersom de grunder på vilka vi fattade beslut igår inte gäller idag. För att kunna tillvarata känslan av frihet behöver den yttre krackelerande trygghetsramen bytas ut mot en inre stadga. Vi behöver veta våra värdegrunder, det vill säga vad som är viktigast för oss i livet. Vi behöver ha insikter i våra drivkrafter, det vill säga varför vi gör det vi gör. Ytterligare insikter behövs kring mönster, egenskaper och förmågor. Med dessa insikter blir det betydligt lättare att veta vad man vill och därmed lättare att formulera mål och drömmar. Man skulle kunna säga att det handlar om att gå från passagerarsätet till förarsätet. Risken finns annars att vi på frihetens möjlighetsarena springer om kring som viljelösa marionetter på första bästa stimuli utan att veta vart eller varför.

Behovet för dessa frågor och för existentiella frågor är stort men efterfrågan liten. Eller är det egentligen så att efterfrågan är liten? Jag tror att vi är så otränade på detta område så vi inte ens har ord eller en kultur för att formulera behoven. ”Det går inte att efterfråga Berlinerkorv om man inte vet att det finns Berlinerkorv”. Det är inte ovanligt att människor kan uttrycka vad som är kvalitet i jobbet men inte i livet! Att ha en insikt om sina personliga värdegrunder, sina kulturella raster, sina egenskaper och förmågor, drivkrafter och drömmar underlättar för att vi ska kunna bidra med vår fulla potential i skapandet av våra egna liv, de verksamheter vi verkar i och den omvärld vi lever i.

Kan det vara så, att alla de coacher som dykt upp som svampar ur marken de senaste åren, är ett svar på den förvirring människor upplever idag och därmed de behov som finns av att hitta styrning och stadga. Kan det vara så att mycket av den oro och psykiska ohälsa som förekommer, grundar sig i den existentiella oro vi kan uppleva när yttre strukturer krackelerat och av känslan att det är vi själva som är skapare av våra liv. Detta samtidigt som vi lever i en tid där det är svårt att se och tolka sammanhang och helheter och där dom grunder på vilka vi fattat beslut på idag är förändrade imorgon. Förvirring är ett normalt svar på en osäker och svårtolkad omvärld och på upplevelsen av gränslös frihet och gränslösa möjligheter. En normalitet skulle egentligen inte behöva hanteras av debiterande experter och som dessutom då bara blir några få förunnat. För hantering av en normalitet borde navigationsredskapen vara tillgängliga för alla och skulle tränas och vara normala inslag inom såväl skolans värld som i yrkesvärlden. På så sätt kan vi hjälpa och stötta varandra och göra dessa samtal som normala inslag i vardagen. Att kunna prata om dessa existentiella samtal i grupp gör att vi tränar öppenheten, inspirerar varandra och tränar redskapen för att vara varandras stöd i vardagen. Detta är inget som motsäger behovet av att ibland har ett enskilt samtal med en coach då och då.

Det förvånar mig ibland att inte Livs- och karriärplanering och samtal i existentiella frågor oftare finns med i företagens hälsoprogram. Det skulle bidra till att få redskapen för att uppleva en högre grad av KASAM, det vill säga känsla av mening hanterbarhet och begriplighet, en viktig förutsättning för upplevelse av välhälsa, enligt Aaron Antonowsky.

I flera års tid har jag haft förmånen att jobba med studenter på Riskhanteringsprogrammet på Lunds Tekniska Högskola. I tre dagar har 30 – 40 studenter, i storgrupp, fått möjlighet att jobba med frågor som rör samspel, självinsikt och Livs- och karriärplanering. När det gäller Livs och karriärplaneringsmodulen har vi en hel dags övningar och samtal kring frågor som handlar om livskvalitet, drömmar, längtor, drivkrafter och värden. Öppenheten, förtroligheten och inspirationen är enorm och suget efter frågeställningarna stort. Storgruppsdialogen är ett kraftfullt och effektivt (även kostnadseffektivt) redskap för dessa frågeställningar. Det är näst intill magi när deltagarna öppnar sig, stöttar och inspirerar varandra. Dessa frågor i storgrupp blir också ett bra verktyg för att förhindra att hamna i stereotypa schablonbilder kring viktiga livsfrågor. Många gånger får jag frågan var man kan ta vägen för att prata mer om detta. Tyvärr har jag inget svar.

Liv Cardell är aktuell med boken ”Red matters”. En bok om företagskultur och värdestyrning.