Öppet ledarskap på ledningsnivå

Det här är självklart för oss vad gäller nationer, men fortfarande inte alls självklart för företag: ”The best weapon of a dictatorship is secrecy, but the best weapon of a democracy should be the weapon of openness.” (Niels Bohr)

Öppet ledarskap handlar om att minimera avståndet mellan ledning och anställd, mellan idé och beslut och mellan beslut och genomförande. För att få effekt av öppenhet måste hela ledningens arbete gå i riktning mot öppenhet. Från högsta ledning och hela vägen ut i organisationen.

Jag har fört flera diskussioner om öppenhet med min ledningsgrupp, med frågeställningen: Hur kan vi ha större transparens i arbetet så att alla kan vara mer delaktiga i det arbete som ledningen gör? Jag tror att det är väldigt ovanligt i den bransch jag jobbar i. Vi har kommit fram till följande grundläggande principer:

•I så stor utsträckning som möjligt ska dörren stå öppen under ledningsgruppens möten (undantag är det fåtal gånger vi pratar om frågor som kan hänföras till specifika personer)

•Agenda för ledningsmöten ska bli tillgänglig för alla jurister och övrig personal innan mötet

•Mötesanteckningar från ledningsmöten ska finnas tillgängliga för alla

Lätt att införa – svårt att få genomslag

Det kan tyckas vara enkla punkter och det stämmer nog också på ett sätt; det är rätt enkelt att börja följa. Men öppet ledarskap kräver också en öppen kultur och en kultur skapas inte över en natt. Trots att vi när vi började redan hade rätt högt i tak, så är det märkbart hur lång tid denna förändring tagit.

När vi öppnade dörren och använde köket som mötesrum så var det som att en osynlig dörr ändå fanns kvar. Trots att man måste in i köket för att hämta kaffe och te så tvekade alla både länge och väl innan de gick över tröskeln. Och på vägen ut tog man med sig dörren och stängde efter sig. De agendor och mötesanteckningar som vi började skicka ut fick varken kommentarer eller frågor.

Vi har nu under sex månader konsekvent öppnat igen varje gång dörren stängs och vi har sagt att det är okej att komma in när någon dyker upp i dörröppningen. Det har skett en stor förändring, både vad gäller våra möten och i att det faktiskt kommer frågor och tankar ibland i agendor och anteckningar.

Jag upplever att vi har lyckats minska på avståndet mellan ”vi och dom”, men att det finns mycket arbete kvar att göra.