När ledarskapet brister

Den senaste tiden har det varit en hel del fokus på ledarskap och vad det är som gör att vissa ledare lyckas och andra inte. Jag är övertygad om att bra ledare, framgångsrika ledare, professionella ledare alla har en sak gemensamt – de kliver fram och stöttar sina medarbetare i motgång. Att leda i medgång kan i princip vem som helst göra men att leda i motgång det kräver mer av dig som ledare.

Så gott som dagligen möts man av exempel där ledarskapet brister. Där vi som ledare inte ser vår personal, hur de mår och hur det går för dem.

När lönsamheten är bra tror många chefer att de bara kan luta sig tillbaka och håva in bonusar, utan att lyfta ett endaste litet ögonlock för att se efter hur det står till med medarbetaren som gör de lysande resultaten. Nu drar jag det hela till sin spets – det tror jag ni förstår – men varför är det så?

Däremot när lönsamheten sjunker då kommer chefen snabbt till tals och börjar misstro sin medarbetares arbetsprestation, börjar tjafsa om kostnader och påpekar mer än gärna att det går dåligt. Hur lyfter det medarbetaren? Hur hjälper det lönsamheten? Hur hjälper det dig? Hur hjälper det din medarbetare? Troligtvis är det så att medarbetaren själv är väl medveten om att det går mindre bra och jobbar på som en gnu för att det skall gå bättre.

Många gånger kan den tidigare så bra lönsamheten bero på att medarbetaren har arbetat halvt ihjäl sig och tagit slut mentalt och fysiskt och nu när han eller hon verkligen behöver sin chefs stöd möts han eller hon av en massa tråkiga och trista gliringar.

Den här medarbetaren har troligtvis skött sig själv och presterat massor under lång tid utan att du har behövt finnas där för honom eller henne. Medarbetaren har förmodligen inte fått något stöd, uppbackning eller hjälp av dig eller andra trots flera önskningar om detta.

Det är nu du som chef behöver inse – om du inte redan gör det – att du har ett enormt stort ansvar. Du behöver fråga din medarbetare – inte hur det går eller inte går utan – hur denne mår och hur du som chef kan hjälpa honom eller henne att må bättre. Att i detta läge visa bristande förtroende eller komma med trista påpekanden om misslyckanden eller pekpinnar är nog det sämsta du kan göra. Hjälp din medarbetare att komma över sin svacka istället.

Om du inte bryr dig om din medarbetare och tar dig tid att förstå varför det som händer händer kanske du bör fundera på om du är rätt person på rätt plats för just den här medarbetaren och kanske också hans eller hennes kollegor. Om du inte förstår att din medarbetare behöver ditt stöd då kanske du själv behöver stöd av din chef. Om du inte bryr dig om din medarbetare kommer du ju aldrig få veta hur han eller hon mår.

Tänk om det är så att din medarbetare håller på att bli utbränd, eller om någon i hans eller hennes närhet är allvarligt sjuk, eller han eller hon är allvarligt sjuk. Tänk om det är så att din medarbetare har beroendeproblem av något slag. Det finns massor av skäl till varför en normalt hög presterande person tappar prestationen men om du inte frågar får du aldrig reda på sanningen. Att har dra egna kanske förhastade slutsatser kommer inte lösa problematiken. Sanningen och lösningen finner man tillsammans. Inte var och en på sin kammare.

Våga fråga hur din medarbetare mår och hitta vägen tillbaka tillsammans. Det tjänar du på, det tjänar din medarbetare på och det ökar lönsamheten i företaget förutom det uppenbara som du får på köpet – en god arbetsmiljö där dina medarbetare känner att de är en i familjen, att du som ledare kliver in och tar ansvar när det behövs och där medarbetarna känner sig trygga oavsett om de har en hög lönsamhet eller ej.

Våga kliva fram och bry dig om. Våga vara en personlig ledare. Våga fråga. Våga lära känna dina medarbetare och du lär dig massor av dig själv på kuppen!

Kliv fram och stötta dina medarbetare i motgång och fira tillsammans med dem i medgång!