Jag älskar studie- och yrkesvägledare

Många jag möter säger: – För 20 år sedan träffande jag en SYO (de som idag förkortas SYV) som sa åt mig att välja denna inriktning. Det är därför jag hamnade så fel i arbetslivet. Och två meningar senare hoppas de att jag ska tala om för dem vad de ska göra med de kommande 20 åren av sitt arbetsliv! Varför är det så?

Min analys är att vi lever i en situation där vi blivit allt friare att välja vad vi ska bli när vi blir stora. Men vi får inte lära oss hur man gör detta val. Resultatet blir vilsenhet. Och friheten kring utbildning och yrke är, för de flesta, lika svår att närma sig som friheten att välja pensionssparande.

En av de viktigaste pusselbitarna till att förbättra arbetsmarknaden är att ge beslutsfattarna – individerna – verktyg och träning för att fatta kloka beslut om sitt eget arbetsliv. Precis som andra marknader fungerar arbetsmarknaden bara om de som fattar besluten har bra underlag.

Lite förenklat tillbringar de flesta i vårt land mellan 15 och 20 år i studier. Studier har många värden och nyttor men en viktig poäng med studier är att förbereda oss för arbetslivet. Är det då inte underligt att många bara får 15-20 minuter av stöd av en SYV för att fundera på vad vi ska med utbildningen till.

För mig vore det naturligt att 5 procent av vår tid i utbildning användes för att upptäcka värdet av det vi lär oss. Och för att bekanta oss med den verklighet som vi är på väg emot. Det är när människor får möta de miljöer som de kan hamna i tack vare studier som motivationen att studera väcks och förståelse för vad man kan och vill växer fram. Och de flesta kommer att fatta många beslut om sitt arbetsliv genom livet. Då räcker det inte med ett engångsstöd för beslut utan man måste lära sig hur man fattar beslut om sitt arbetsliv även i framtiden.

Jag är en stor fan av Studie- och Yrkesvägledare. De kan göra så oerhört mycket för både unga och vuxna. Men då måste vi ge dem mer än 15 minuter av individens tid. De kan ge individer studiemotivation och ett bättre arbetsliv. De kan rättsöka individer även bortom examina och sådant som mäts i betyg. De kan bidra till att företagen får sökande som faktiskt vet vad de kan och som gjort genomtänkta val av inriktning. Och de kan ge Sverige en mer välfungerande arbetsmarknad, innovation och tillväxt – om vi bara ger dem en rimlig chans.

Med det avslutar jag min vecka om rättsökning. Jag har skrivit om rättsökning hos sig själv, rättsökning i rehabilitering, rättsökning i rekrytering, rättsökning i företag och rättsökning på arbetsmarknaden. Och är du sugen på mer så hittar du mer i min bok.

Äntligen fredag!