Verksamhetens webbplatser:

Johanna – chefens medhjälpare

Finns det räddande änglar, eller är det något annat som krävs när avdelningen inte fungerar? Kan en medhjälpare göra den olämplige chefens jobb?

Chefdilemmat -Johanna


Johanna har anställts som medhjälpare åt avdelningschefen Per på informationssektionen. Hennes uppdrag är att hjälpa till att modernisera arbetet och ordna upp i det kaos som den gladlynte men slarvige Per sprider omkring sig. Uppdraget har hon fått av företagsledningen som verkar tveksam till Per.

– Han behöver en överrock, förklarade direktören som anställde Johanna. Johanna tycker det hela låter lite konstigt, men det är ju ont om jobb och ledningen är mycket ivrig att hon ska börja.

Avdelningen består i övrigt av två trotjänare varav en ofta är sjukskriven på grund av ohälsa, och en energisk ungtjej.
– Du har fria händer att komma med förslag till förbättringar, säger Per, som säger sig vara enig med ledningen om att Johanna behövs. Efter några veckor börjar Johanna undra i vilken ände hon ska börja.

Per syns sällan till på jobbet, när han är där fördjupar han sig i enskilda ärenden som intresserar honom och tar lätt på chefsplikterna.
– Jag är säker på att alla gör sitt bästa och har satsat på delegering, förklarar han för Johanna. Trotjänarna jobbar på som de alltid har gjort och i frånvaro av intresserad ledning ser resultatet – som är informationsbladet – ut som det gjorde för 20 år sedan. De är mycket ovilliga att diskutera förändringar. – Per är nöjd, förklarar de. Själva är de också nöjda med att få lägga upp jobbet och arbetstiderna själva.

Den unga tjejen däremot är frustrerad och baktalar kollegerna inför Johanna så fort hon får en chans. – Per borde ha en annan uppgift, två trotjänare är en för mycket, den unga tjejen verkar duktig men har kommit på kant med alla och jag vet inte vad företagsledningen vill, stönar hon i telefon till en kompis. Vad ska hon göra?

Johanna riskerar att gå in i väggen Tyvärr. Johanna borde inte ha tagit jobbet, kommenterar Christer Knutson. Han är konsult på Outplacement AB med lång erfarenhet av etiska arbetslivsfrågor. Den beskrivna situationen är alltför vanlig i våra företag och organisationer och leder så gott som alltid till fortsatt trassel, bedömer han.
– Per som chef verkar egentligen inte bry sig om vad som sker, men ingen vill ta i dilemmat.

Iscensättningar av det här slaget bygger oftast på feghet och bristande förmåga till kommunikation med den som har problemet. Upplägget är dömt att misslyckas, säger Christer Knutsson. Om Johanna är mycket stark kan hon kanske få igenom en del modernisering, men det troliga är att hon arbetar utan mandat från medarbetarna på avdelningen och får samarbetssvårigheter som orättvist skylls på henne.

Risken att Johanna går in i väggen är mycket stor, alternativt förvandlas hon till ännu en passiv medarbetare. Vad borde då ha skett i stället? – Det som först skulle ha gjorts av ledningen är att tala med Per och klargöra att han inte längre kan ha ansvaret för avdelningen.

Det rejälaste därefter borde vara att göra en slutuppgörelse med Per, gärna inklusive stöd att hitta ett annat jobb som passar honom bättre. Ett sämre alternativ hade varit att sätta honom på någon annan befattning, en stabsroll av något slag med krystat innehåll. Därefter skulle ledningen ha gett Johanna fullt mandat att gå in i rollen som chef för avdelningen, och låtit henne vidta de åtgärder som behövs av typen vidareutbildning, eventuell personalreduktion, respektive modernisering, bedömer Christer Knutsson.

– Johanna borde inte åtagit sig uppdraget under de givna förutsättningarna, hon borde ha insett att även om hon får så kallat fria händer kommer inte det här dubbelkommandot att fungera. Man talar förbi varandra och Johannas position är för svag.

För att någon ska klara att manövrera en sådan här situation krävs både taktisk skicklighet, tålamod och förmåga att få med sig alla runt omkring sig. Normalt sett är den kombinationen mycket ovanlig, konstaterar Christer Knutsson.

Hur skulle du ha gjort? Kommentera dilemmat.

Kommentarer (6)

  1. Johanna ska lägga korten på borden för direktören. Begära tydligt mandat och uppdrag.
    Därefter ska hon ta beslut om det är värt priset.

    Allför vanligt att ambitiösa, engagerade kompetenta kvinnor hamnar i rollen att skydda cheferna.

  2. Det var lustigt att läsa den här artikeln då den beskriver en situation som på många sätt liknar min: chef som inte klarar av att leda eller planera verksamheten och som lägger över väldigt mycket av sina arbetsuppgifter på mig. Jag måste ta ansvar för att planera verksamheten för att jag själv ska få en dräglig arbetssituation och kunna planera mitt arbete.

    Att en kvinna används som assistent för att dölja en inkompeten manlig chef är så otroligt …. så otroligt … *genderistiskt! Speciellt då hon varken får rätt lön, befogenheter eller status i förhållande till det arbete hon utför. Medan den som borde utföra arbetet och som har rätt lön, befogenheter och status bara sitter och slöar. Mer ojämställt än så kan det knappast bli. Det är ett riktigt skolexempel på traditionella könsroller.

    Gör man ett chefsjobb ska man vara chef. Gör man inte ett chefsjobb men är chef så bör man flyttas eller få en annan tjänst. Inkompetenta män ska inte skyddas, de får lära sig ta ansvar och hantera konsekvenserna av sitt inkompetenta beteende.

    *Genderist: Motsvarar ordet rasist fast när det gäller könsroller och jämställdhet istället för ”raser”.

  3. Det är inte ett chefsdilemma. Det är ett dilemma att män håller varandra om ryggen och sätter andra värdelösa män på ledande positioner och sedan anställer kvinnor för att göra deras jobb så att de kan få all kräm utan att jobba och kvinnorna får alla smulor trots att de sliter som djur och rent ut sagt utnyttjas. Det är ett patriarkalt dilemma. Det är ett dilemma att arbetslivet är fullt av rasister (oj, förlåt, menade genderister) med makt.

  4. Johanna skulle fått en tydlig arbetsbeskrivning på vilka arbetsuppgifter som hon skulle avlasta chefen med ex. schemaplanerng och att hon inte har huvudansvaret för arbetsmiljön.

  5. Oj, vad det här känns bekant. Har varit med om det ett par gånger att jag fått gå in och backa upp mina manliga chefer som inte varit tillräckligt kompetenta och klarat av sitt jobb. Jag har t.o.m. fått formulera ena chefens mail. Innan han gick in i möten skulle jag alltid coacha honom och tala om vad han skulle tycka och säga om olika saker, så han verkade insatt. Han sprang ofta runt och var ”social” med kollegorna men gjorde inte det han var anställd för. Till slut ledsnade jag och slutade coacha honom, då fick han ett utbrott och sedan åkte jag ut med 6 månaders avgångsvederlag. Chefen? Han är fortfarande kvar, fast ledningen vet att han är ett problem. Jag tror att man måste bli bättre på att rekrytera chefer och anlita proffs för detta. Och gör ordentlig research och kolla referenser!

  6. Det här skulle kunna vara skrivet av mig. (Undrar om Johanna kanske jobbar inom kommun eller landsting…) Jag råkade nämligen ut för exakt samma sak. Hade en virrig och stressad chef som jag hela tiden stöttade och gav bra idéer, som han tog åt sig äran för. Han satt och tjuvlyssnade genom väggen när jag och kollegan pratade och kom in och kommenterade. Och han kunde komma in och ställa sig bakom min rygg och kolla vad jag jobbade med tio gånger om dagen. När jag ledsnade på att coacha honom åkte jag, precis som Johanna, ut med sex månadslöner. Chefen – ja, han är så klart kvar.

Lämna en kommentar

Epostadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Publiceringsregler