Annicka – hur hanterar jag barriärer mellan personalgrupper?

Chefsdilemmat 18 mars, 2010   |   5 kommentarer  

Det är förbrödrande picknick i parken men personalen sitter mest avdelningsvis och pratar i gröngräset.

- Jag borde ha delat ut placeringskort, suckar chefen Annicka, som vill riva gränserna mellan två olika personalgrupper.

Hur mycket ska hon anstränga sig?

På arbetsplatsen finns de kontorsanställda som håller ställningarna hemma och konsulterna som mest jobbar ute hos kunderna eller ihop med varandra i uppslukande projekt.

De har olika utbildningsbakgrund, men det finns yngre och äldre i båda grupperna. Stämningen är vänlig, men chefen Annickas försök att få alla att prata ungefär lika mycket med alla och ha gemensamma luncher och ölkvällar vill inte riktigt ta sig.

Konsulterna verkar trivas bäst med att diskutera med varandra och likadant är det med kontoristerna.
- Jag tycker alla här är helt OK, men jag är faktiskt mest intresserad av att prata med Peter och Alice i mitt team, förklarar konsulten Tina, när Annicka undrar varför de deltar så sparsamt när det är gemensam ölkväll.

Joanna i administrationen håller med. Hon trivs också bäst med sina rumskamrater. Hon säger att det inte bara handlar om arbetsgemenskapen. De delar också fritidsintressen.
Annicka tycker att det funkar bra på jobbet. Men hon har läst mycket om hur nyttigt det är med olikhet och att människor träffas över alla slags gränser.
- Varför är de inte mer nyfikna på de andra, undrar hon. Brukar olika yrkesgrupper trivas bäst med varandra? Kanske borde vi alla sitta i ett enda kontorslandskap?

Gör något annorlunda tillsammans på jobbet
Egentligen är det ju inget problem. Snarare är det väl Annicka själv som drivs av en, i och för sig riktig ambition, att skapa sammanhållning och förståelse för varandra, kommenterar Christer Knutson, konsult på Outplacement AB med lång erfarenhet av etiska arbetslivsfrågor.

Det här är en ganska vanlig situation på arbetsplatserna, tycker han.
- Ett exempel som jag själv upplevde och kämpade med i flera år som personalchef handlade om lönekontorets personal kontra personalutvecklare och rekryterare.
Det var omöjligt att få till stånd gemensamma diskussioner och engagemang kring arbetsmetoder etc på personalmöten och temadagar. När jag som chef pratade lönetekniska frågor, tröttnade personalutvecklarna och när vi pratade utvecklingsprogram för cheferna suckade lönepersonalen! Jag kom så småningom fram till att så här får det väl fortsätta att vara…

På många arbetsplatser är det trots allt lite av skilda världar som möts, och man har kanske inte så mycket gemensamt med varandra, konstaterar Christer Knutson. Chefen Annicka verkar lite överambitiös, eftersom stämningen ändå är vänlig. Vore den ovänlig krävs naturligtvis åtgärder.
- Om Annicka ändå inte ger upp tanken på en bättre integrering, tror jag att det enda sättet är att pröva att styrt blanda grupperna och låta dem tillsammans göra något helt annat än det vardagliga.
Om man får tillfälle att lära sig något helt nytt tillsammans
och får se andra sidor av varandra kan nyfikenheten öka, är hans erfarenhet.

Spela ihop är en god idé
- Det är inte nödvändigt med fysisk ansträngning ute i skogen.
En idé kan vara att lära sig ett hantverk; varför inte keramikdrejning med tävlingsmoment eller bilda en orkester som övar in en repertoar, eller studiecirkel kring grekiska antiken…
Det finns goda exempel på detta, bl a Företagsrock där arbetsplatser bildar rockband, som repeterar och sedan tävlar live mot andra företagsband.
Att ha någon aktivitet ihop utöver jobbet är allmänt en god idé, tycker han.
- Flytta ihop i kontorslandskap bara för att öka sammanhållningen tror jag inte ändrar mycket. Om alla redan trivs riskerar man istället lokalkonflikter.

Hur skulle du ha gjort? Kommentera dilemmat.