Ställ krav! Arbetsvillkor och miljö glöms ofta bort vid upphandling.

SAMHÄLLSNYTTA Det går att ställa långtgående sociala krav i offentliga upphandlingar. Kommuner och landsting kan kräva att långtidsarbetslösa anställs, att anständiga arbetsvillkor garanteras och att miljöhänsyn tas. Ändå prioriteras ofta billigaste anbud. I Region Örebro län prövas nya vägar.

I augusti meddelade Region Örebro att man gjort en speciell sorts upphandling. Det handlade om service av regionens tjänstecyklar. Den här gången skulle det tas sociala hänsyn. Upphandlingen skulle ge människor som står långt ifrån arbetsmarknaden möjligheter till praktik och sysselsättning. Kontraktet vanns av det lilla företaget Cykelreturen. Det finns goda möjligheter att ta olika slags sociala hänsyn i samband med offentliga upphandlingar. Med tanke på att upphandlingarna 2015 uppgick till 642 miljarder kronor, efterlyser många att pengarna borde förenas med samhällsnyttiga krav. Men fortfarande görs det sällan. När fackförbundet Vision nyligen gjorde en enkät bland 200 medlemmar som arbetade med upphandling, visade det sig att ekonomiska kriterier ofta prioriteras högre än sociala. Men det går alltså att tänka annorlunda.

Cykelreturen ligger mitt i bostadsområdet Tybble i Örebro. Skyltfönstret vetter ut mot centrum, och är fyllt med begagnade cyklar som säljs för några hundra kronor styck. Inne i lokalen byter Jinan Al-Zuhairi däck på en cykel medan Zahed Bachei ställer i ordning inför öppningsdags. Cykelreturen startade verksamheten i februari 2016. De tar emot upphittade cyklar från Örebro Bostäder. Efter att ha stämt av med polisen så att inga är anmälda stulna, kontrollerar de vilka som går att fixa till. Dessa repareras och säljs. Resten skrotas. Allt började med att Zahed Bachei gått arbetslös ett längre tag, efter att ha kommit hem från Australien där han ett tag jobbat i en släktings företag, som dock gått i konkurs. Via kommunen fick han ett projektjobb hos Örebro Bostäder. Han skulle samla in just lämnade cyklar som stod och skräpade i bostadsområdena. – Alla blev nöjda, och det ledde till att vi fick starta Cykelreturen, med stöd från kommunen och Örebro Bostäder. Cykelreturen är ett så kallat Arbetsintegrerat socialt företag (ASF). Sådana företag har som syfte att ge praktik och arbete åt personer som annars har svårt att få jobb. Vinsterna ska huvudsakligen investeras i verksamheten, som ska vara samhällsnyttig. Företagen får ofta visst offentligt stöd, men inte i sådan utsträckning att det snedvrider konkurrensen. Målet är att de ska vara självbärande.

Cykelreturen drivs som en ekonomisk förening, med två anställda; Zahed Bachei och Jinan Al-Zuheiri. Dessutom tar de emot praktikanter. – Vi har haft tre hittills, säger Zahed Bachei. En gick vidare till ett vanligt jobb, en har börjat studera och en funkade inte. Nu tar vi snart in nya, inte minst på grund av det nya uppdraget från regionen. Christoffer Smed arbetar främst med itupphandlingar åt Region Örebro, men var även med när Cykelreturen fick kontraktet. Han säger att upphandlingen var ett resultat av att regionen aktivt arbetat med att dels kartlägga regionens arbetsintegrerade sociala företag, dels undersöka inom vilka områden sociala upphandlingar kunde göras. – I våras bjöd vi in de här företagen till en träff där vi berättade om hur Regionen arbetar med upphandlingar och hur leverantörer lämnar anbud. Dessutom ville vi få input och dialog. Vi hade redan identifierat cykelreparationer som en service där vi behövde komplettera de leverantörer vi redan hade. På den här träffen kom vi i kontakt med Cykelreturen, och förstod att de var ett alternativ. Kontraktet kom att ligga under det tröskelvärde där annonsering krävs (se faktaartikel till höger). Därför kunde tjänsten direktupphandlas. I ett första skede handlar det om ett 30-tal cyklar som ska kontrolleras och underhållas. Det handlar om allt från reparationer till att pumpa däck. Kontraktet var det första där regionen anlitade ett arbetsintegrerat socialt företag. Men sociala hänsyn tas allt oftare vid upphandlingar, säger Christoffer Smed. Regionens policy säger att förutsättningarna för att ställa sådana villkor alltid ska undersökas. – Ofta sker det genom att vinnande anbudsgivare i dialog med Regionen och Arbetsförmedlingen tillsammans ska hitta en modell för att anställa lärlingar eller praktikanter under uppdraget.

Det går att ställa sociala krav i alla upphandlingar. Men de får inte vara utformade på ett sätt så att de bryter mot de grundläggande principerna i lagen. Således får inte anbudsgivare diskrimineras på förhand. Region Örebro tänker gå vidare, säger Christoffer Smed. Den relativt nya policyn ska revideras. Även jämställdhet och socioekonomiska effekter ska beaktas. Dessutom görs det nu en kartläggning av regionens ASF, och vilka möjligheter de kan ha att utföra arbete åt regionen. – Det som ska kartläggas är bland annat städtjänster och bilservice. Möjligheten finns i så fall att reservera en upphandling för arbetsintegrerade sociala företag, även om tröskelvärdet överskrids. Lagen ger utrymme för detta. Anders Bro är utvecklingsledare hos Region Örebro län. Han arbetar med social ekonomi, sociala innovationer och sociala företag. – Min uppgift är att vara med och skapa förutsättningar för civilsamhället att bli en del av det regionala utvecklingsarbetet. Och att bli en ekonomisk aktör. Offentliga upphandlingar är ett av flera redskap i det arbetet. Möjligheten att ta sociala hänsyn är stora, och alla upphandlare är inte medvetna om detta, menar han. – Man måste våga. Upphandlarna måste vara pålästa och tolka lagen enligt dess fulla potential. Dessutom är det viktigt att de känner ett politiskt stöd. Det måste vara politiskt uttalat att man ska undersöka möjligheterna att ta sociala hänsyn. Så tycker jag faktiskt att vi har det här i regionen. Men jag är lite förvånad över att så många offentliga aktörer i landet inte ser möjligheterna. Om politisk vilja och kunniga upphandlare är den ena sidan av ekvationen, så utgör de sociala företagen den andra. I Örebro län finns det ett 15-tal arbetsintegrerade sociala företag. Nu pågår en kartläggning av vilka andra företag som kan anses vara ”sociala”. Frågan är viktig, med tanke på att lagstiftningen öppnar upp möjligheter för olika slag av partnerskap mellan det offentliga och de sociala företagen.

Ett problem är dock, menar Anders Bro, att det råder viss oklarhet om vad som är ett socialt företag. Någon tydlig definition finns inte. När s-mp-regeringen i vintras lade fast en strategi för socialt företagande skrev man bl a att socialt företagande generellt kännetecknas av att den affärsmässiga verksamheten syftar till att uppnå samhällsnyttiga mål, och att de ekonomiska överskotten huvudsakligen återinvesteras i den egna verksamheten, alternativt att de satsas i nya samhällsnyttiga projekt. – Om man ska följa det resonemanget kan till exempel många privata vårdcentraler sägas vara sociala företag. Jag hade gärna sett en större tydlighet. Då blir det enklare för oss att göra upphandlingar. Och om t ex församlingar och föreningar inom civilsamhället blev på det klara med att de kan ses som sociala företag, tror jag att fler hade lämnat anbud när vi sätter upp sociala kriterier.

En annan svårighet ligger i att många sociala företag balanserar på en ekonomisk knivsegg. När FAS 3 avvecklades gick många ASF omkull, säger Anders Bro. Och de som vill starta kan få det svårt med finansieringen. – Regionens pott är begränsad. Vi avsätter några hundra tusen till sociala innovationer, och det är småpengar. Almi ska satsa på företag som har kapacitet att gå med vinst och växa. På Vinnova och andra statliga myndigheter är konkurrensen om stöd stenhård. Den offentliga upphandlingen spelar en nyckelroll för att de sociala företagen ska kunna växa, menar han. – Och det är viktigt att detta sker. Det handlar i grunden om att hitta nya vägar att hantera de rätt stora samhällsutmaningar vi står inför

Jonas Fogelqvist