Så minskar de risken för hot och våld

ARBETSMILJÖ De har ett svårt uppdrag: att på i genomsnitt tre månader motivera tunga tvångsplacerade missbrukare att söka frivillig vård. Fredrik Nilsson, Jenny Slightam Lindberg och Anders Hågeby jobbar på Statens institutionsstyrelses LVM-hem Hornö. Så här förebygger de hot och våld, något som blivit vanligare på hemmen.

Husen ligger vackert och lantligt i klunga nere vid Mälaren, någon mil utanför Enköping. Här tvångsvårdas ett 40-tal män som omhändertagits med stöd av lagen om vård av missbrukare LVM. 40 procent är under 25 år, en del har psykiska störningar och utagerande beteende. Dagtid jobbar personalen tre till fyra på de fem avdelningarna. Stämningen är lättsam och lugn när jag träffar skyddsombudet Fredrik Nilsson, avdelningsföreståndare Jenny Slightam Lindberg och chefen för Hornö LVM-hem Anders Hågeby.
Hur ser en vanlig dag ut? – Vi inleder på morgonen med rapport för alla anställda, om vad som hänt under natten, om någon t ex sovit dåligt. Vi går igenom alla klienter, berättar Fredrik Nilsson. Varje avdelning har sedan separata möten.

Arbetet handlar mycket om samtal med klienterna, plus olika aktiviteter som promenader, gym, matlagning, spela spel. Alla har en handlingsplan, för några klienter innebär det att personalen har ett visst förhållningssätt eller en tydlig arbetsinstruktion som kan förebygga hot och våld. Någon form av hot inträffar i snitt en gång i veckan. – De flesta hoten riktas mot saker, typ: ”Jag ska slå sönder avdelningen”. För det mesta händer inget mer, säger Jenny Slightam Lindberg. Det vanligaste konfliktämnet gäller klienternas medicinering för att klara drogberoendet, de vill ha mer, berättar hon. Det kan också gälla negativa besked från t ex socialtjänsten, som personalen får förmedla. – Klienten kanske vill ha pengar eller någon annan placering och soc säger nej. De är inte arga på oss, utan på beskedet, men vi får ta reaktionen. Andra konflikter kan handla om att vi fått in droger på institutionen och beslagtar dem.

De förebygger hot och våld på flera sätt: Inför en ny placering tar de del av personens historik, tar reda på om det är några särskilda situationer som kan vara riskabla. De bedömer riskerna och ser eventuellt över bemanningen. Men alla är inte våldsbenägna. De arbetar systematiskt. – Vi fyller i checklistor tre gånger per dag om läget. Vi noterar också vilka sätt att exempelvis förmedla negativa besked som fungerar bäst. En del gillar t ex inte att man tittar dem i ögonen, säger Anders Hågeby. Han berättar att de frågar de intagna om hur vill de bli bemötta om de blir arga. – En del kanske säger: ”Ta inte i mig”, eller ”Låt mig vara ifred en stund”, eller ”Skicka inte fram största killen”. Det här försöker vi förmedla till alla som jobbar. Ibland är det inte lätt att nå ut, om det är många som vikarierar.

De utbildar, bl a i ickekonfrontativa sätt att samtala. Modellen kallas No power, no lose. Varje vecka finns utbildningstillfällen. De lär också ut greppteknik. Våldsamma situationer kan handla om att någon går lös på inredningen, slår sönder möbler med andra möbler. Det händer inte ofta och om det sker finns rutiner. – Jag är inte rädd när jag jobbar, säger Fredrik Nilsson. Kollegorna finns alltid nära och vi bär larm. I de flesta fall lugnar personen ner sig. Han har inte varit med om hot mot familjen. Inte heller de övriga. Jenny Slightam Lindberg: – Enda gången ett hot hängde kvar i mina tanker var för länge sen, då jag var gravid och hade gett ett negativt besked. Personen tittade på min mage och sa: Du ska inte ångra dig…? Skulle ett upplopp inträffa, t ex flera personer slår sönder inredning, ska personalen ringa polisen och inte ingripa själva. Man anmäler även till Arbetsmiljöverket, liksom vid allvarliga hot och vid våld mot personal. Anders Hågeby är den som anmäler. – Jag skriver under alla sådana beslut i egenskap av chef, det är ett skydd för personalen. Om någon klient skulle bli arg för anmälan, kan personalen skylla på mig. Men jag har aldrig fått något problem som en följd av detta. De har rutiner om något ändå händer. Vid exempelvis upplopp ska den ansvariga förutom polisen även ringa Anders Hågeby, eller den som fått ansvaret delegerat i hans ställe. – Jag åker ut, även om det är mitt i natten. Vi samlar alla inblandade och går igenom händelserna. Vi försöker undvika att fördjupa oss i varför, eftersom det lätt blir skuldbeläggande. Har något uppenbart misstag skett, får vi konstatera detta och säga att vi alla kan göra fel. Om någon i personalen fått en skada när det flyger saker och behöver vård, följer någon mer med. Fredrik Nilsson har varit med om en sådan händelse. – Jag försökte se vilka av klienterna som inget gjorde för att få undan dem. Om inte fler hakar på brukar initiativtagarna lugna ner sig. Det kan vara en skrämmande upplevelse.

Personal ens yttersta medel är att avskilja någon, dvs låsa in personen i ett rum max 24 timmar tills hen lugnat ner sig. Oftast handlar det om 1-2 timmar. – De flesta bråk upphör snabbt. Det vanliga är att klienterna efteråt är ångerfulla och ber om ursäkt, säger Fredrik Nilsson. De har förbättrat rutinerna för samverkan med skyddsombud. De har ett huvudskyddsombud och ett ombud per avdelning, plus ett för sjuksköterskorna. – Vi har skyddskommittémöte var tredje vecka under terminerna, mer sällan under sommaren. Inför mötet pratar skyddsombud och avdelningschefer om vilka arbetsmiljöproblem som finns. Sedan får jag del av den bilden. Vid problem gör vi planer: vem gör vad, när ska det vara klart, etc. De skrivs in i protokoll och vi följer upp påföljande gång, berättar Anders Hågeby. Arbetsplatsträffar för varje avdelning hålls en gång i månaden. – Arbetsmiljö är en stor fråga för oss. Vi går igenom olika återkommande punkter, t ex påminner om sådant vi sagt, som att ha belysningen på, klienterna släcker gärna ner, säger Jenny Slightam Lindberg. Skyddsombudet Fredrik Nilsson säger att han är nöjd med hur arbetet bedrivs. Anders Hågeby har varit chef i 17 år. Hur har jobbet förändrats under den tiden? – Klienterna har tyngre missbruksproblem och är yngre. Det har kommit nya och värre droger, t ex via nätet. Förr var det mest alkohol, nu är det ofta blandmissbruk. Förr tog det längre tid för människor att fastna i missbruk. Då hade de flesta haft en roll i samhället, som de trillat ur. Idag har de aldrig kommit in.

Det är även fler som har psykiatriska problem. Det som också har ändrats är att klienterna oftare slutar sig samman i grupperingar som är i luven på varandra, dvs mer osämja än förr.
Vad är svårast? – Jag ansvarar för hundra personers väl och ve och ska se till att verksamheten fungerar bra. Det gör den för det mesta. Men männen är här under tvång, det finns en inbyggd konflikt här. Många har ett tungt missbruk, de är omhändertagna för att de kan dö om de fortsätter. Få vill hit, men inser kanske efter ett tag att det är nödvändigt. Genomsnittstiden här är tre månader. Den tiden har vi på oss att motivera dem till frivillig vård. Det är inte alltid det går.
Gör ni framsteg? – Både och. Vi vet inte hur det går för alla. Men ibland får vi kvitto på att det blivit bättre. Det händer också att folk skriver hit och visar uppskattning. En del kommer flera vändor, ibland väljer de att komma just hit. En del förfasar sig över att det inte alltid är drogfritt här – men det finns droger inne på Kumla också, tillägger Anders Hågeby. – Allmänheten förstår inte alltid att klienterna har rättigheter enligt lag, att vara på sociala medier, ta emot post som vi alltid kontrollerar – och att ta emot besök. De ska anpassas till samhället. Det är svårt att ha det helt tätt, säger Jenny Slightam Lindberg. För att få anställning krävs tvåårig eftergymnasial utbildning till behandlingsassistent, eller behandlingspedagog. Anders Hågeby betonar att kraven på personlig mognad är stora för att klara jobbet. – Man måste ha landat i sin vuxenhet, du är ett föredöme och inte en kompis. Man måste förstå vidden av att vi vårdar människor med tvång här och uppträda respektfullt och inte fördömande.

En stor del av dagarna går åt till motiverande samtal. Sk lågaffektivt bemötande, att inte vara konfrontativ är viktigt, säger Jenny Slightam Lindberg. – Vi fördjupar oss inte så mycket i hur det har varit, hur utan mer i hur det skulle kunna bli. Det gäller att ha tålamod och stå ut med vissa beteenden. De talar mycket med varandra om hur de ska bemöta människor i olika situationer och de lyssnar mycket. – Är det något de här personerna har fått så är det goda råd, säger Anders Hågeby. Vi koncentrerar oss på att lyssna och att fånga upp ansatser till att man vill ha förändring.
Hur gör man för att så ett frö till förändring? – Om någon visste det skulle vi så hela gräsmattan full… Hur påverkas ni av arbetet? Fredrik Nilsson: – Jag har blivit mer stresstålig och hakar inte upp mig på småsaker på samma sätt som förr. Jag har blivit mer tolerant, irriterar mig inte på tiggarna utanför affärerna. Och jag hälsar på a-lagarna, istället för att nonchalera dem. Jenny Slightam Lindberg: – Jag blivit mer öppensinnad och jag tror man över tid utvecklar sin benägenhet att skilja på person och en persons handlingar. En del här har gjort grova saker. Men jag kan se andra sidor. När någon är drogpåverkad – om det t ex kommit in narkotika – kan personen vara helt förvandlad. Det är ofta i det tillståndet brott begås. Anders Hågeby: – Det här är ett jobb som kan vara tungt, vissa far mycket illa och de flesta behöver mycket mer eftervård än vad samhället idag erbjuder. Men det är aldrig långtråkigt. Det finns också mycket glädje och stolthet när det går bra. Vi är en parentes i deras liv och vill göra den så bra som möjligt.

Eva Berlin

VÅLDET ÖKAR MEN ANMÄLS INTE

Det finns tecken på att SiS utvecklas mot att bli en slags kriminell frizon för de unga och vuxna som tvångsvårdas på institutionerna, skriver Jimmy Haller i Centrala huvudskyddsombudet rapporterar 2017:1. Antalet polisanmälningar tycks sjunka, samtidigt som incidenterna blir fler. De sker dagligen sådana, t ex slag och sparkar mot person, föremål som kastas, etc. Exempelvis inträffade i september 2017 142 händelser med våld och hot mot personal, därav anmäldes 2 till Arbetsmiljöverket, 4 till polisen och 34 till skyddsombudet. Bland händelserna i sep 2017 som inte anmäldes: ”Slår ungdomen mig med knytnäve som träffar mig i över ögat och på kinden, samtidigt faller jag bakåt och slår huvudet i en vägg.” ”Blir då arg och kastar en stol som träffar x mot kropp och huvud.” ”Ungdom sparkar och försöker strypa personal” ”Kastar het vätska i ansiktet på lärare.”

FLEST OLYCKOR PÅ SIS HEM
Antal anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro orsakade av hot och våld inom statliga myndigheter 2013–2017.