Opinion 1-19, Politiker för okunniga

Många politiker har stora kunskapsbrister om sitt arbetsmiljöansvar och är svåra att komma åt om de själva kränker anställda. Politiker behöver prioritera arbetsmiljön, skriver Richard Mårtensson, Senior advisor, Human&Heart.

Förtroendevalda i ett landsting, en region eller en kommun är ytterst ansvariga för arbetsmiljön och ger förutsättningarna för arbetsmiljöarbetet. Merparten av arbetsmiljöarbetet i vardagen sköts förvisso i praktiken av tjänstemännen. De fattar beslut efter kommunal delegation från nämnden. Samtidigt har det de senare åren blivit påtagligt att många politiker har stora kunskapsbrister. Det finns särskilda händelser där också politiker flagrant har brutit mot arbetsmiljöföreskrifterna, vilket har åsamkat anställda medarbetare allvarliga bekymmer.

Arbetsmiljöföreskriften AFS 2015:4 reglerar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på svenska arbetsplatser. Arbetsmiljöverket motiverade föreskriften, när den infördes, med att många människor blir sjuka av stress, arbetstid och kränkningar. Det har rapporterats om oacceptabla incidenter inom kommuner och landsting där förtroendevalda har kränkt såväl medarbetare som chefer.

När sådana särskilda händelser inträffar i en tjänstemannaorganisation finns oftast en intern kontrollapparat som innebär att det åtminstone är mer sannolikt (även om stora brister finns) att arbetsgivaren vidtar åtgärder. När politiker kränker blir politikerna istället allt som oftast ”untouchables” och kan fortsätta agera kränkande utan att det finns några egentliga möjligheter att påtala bristerna eller få stopp på beteendena. Några försök har dock gjorts av ett par organisationer i Sverige.

I en skånsk kommun stängde man ute en förtroendevald från kommunens lokaler då den aktuella förtroendevalda anklagades för att systematiskt kränka chefer och medarbetare. I en Stockholmskommun gick föredömligt alla partier samman och uttalade sitt avståndstagande rörande en enskild politikers agerande mot tjänstemän i organisationen. Den aktuella politikern avgick från sitt uppdrag. Men allt som oftast kan dessa smutsiga beteenden pågå och partiernas förtroendevalda stoppar sina huvuden i sanden.

Det krävs att samtliga partier tar större ansvar i arbetsmiljöfrågor. Att kränka anställd personal är ett absolut brott mot såväl sedvänjan i det svenska arbetslivet som mot arbetsmiljöföreskrifterna. De enda som kan få stopp på de oetiska övergreppen är dock politikerna själva. Vill vi att offentlig sektor ska vara attraktiv? Vill vi göra det enkelt att rekrytera de bästa medarbetarna och cheferna till den offentliga sektorn? Vill vi ha trygga, friska offentliga arbetsplatser? Om svaret på frågorna är JA måste också de ytterst ansvariga, det vill säga politikerna, prioritera arbetsmiljön i högre utsträckning. Inte minst bör de säkerställa att ingen kan agera kränkande utan att åtgärder vidtas.

Richard Mårtensson, Senior advisor Human&Heart