Krönika 2-19, Jan-Ewert Strömbäck

Oväntat i konstsammanhang redovisar museet kalkyl för en stol

Är demokratisk design något annat än en klyscha? Absolut. Jag tänker på detta när jag besöker Röhsska museet i Göteborg som åter har öppnats efter ett långt uppehåll. En utställning, som pågår till den 19 maj, ger begreppet demokratisk design substans på ett oväntat sätt. Ryggmärgsmässigt undrar jag först: Vad är detta mer än en fras som hör hemma i middagstal?

Men mina förutfattade meningar kommer snart på skam. Konstnären Fredrik Paulsen (född 1980) tolkar begreppet och idén, genom att utgå från stolen som möbel, stolar i trä i all tänkbar form, alltid med den demokratiska dimensionen närvarande, inte minst tillgängligheten. Paulsen vidgar perspektivet till att handla om något mycket mer än utformningen av det offentliga rummet eller det som är förknippat med Ikeas koncept.

Konstnären har studerat snickeri på Grebbestads folkhögskola, därpå kandidatexamen på Beckmans designhögskola och master på Royal College of Art i London. Hans estetik skulle kunna kallas fulländad och genomtänkt. Men åtminstone för mig som åskådare är detta inte det första som är uppenbart, utan snarare att allt är så naturligt och självklart. Inget publikfrieri.

Material och tillverkningsmetoder sätts i centrum. En skrift till utställningen påminner om att under modernismen lyftes material fram som lämpliga för demokratisk estetik och rationell industriproduktion. Det kunde vara plywood under mellankrigstiden och formpressad plast under efterkrigstiden. I salen är ett litet snickeri uppbyggt med möjligheter till work shops.

Där kommer Paulsen i maj att skapa en särskild Röhsska-stol utifrån besökares designidéer i snickeriet. Stolen visas sista utställningsveckan. Oväntat i konstsammanhang redovisar museet till och med en kalkyl för en stol, detta utifrån processen vid Wigells stolfabrik i Malmbäck. Inte bara kostnader utan också tidsåtgång finns med på ett sätt som skulle fått en tidsstudiernas gestaltare som Folke Fridell att få vatten på sin kvarn.

I flödet i fabriken bestäms hyvlingen till fem minuter, putsningen till 8.5 minuter och monteringen till 15 minuter, lackning av monterad stol 7 minuter. I utställningen visas en dokumentär med träarbetares miljöer. Det blir än en gång uppenbart att att vissa arbetsmiljöer inte har förändrats särskilt mycket. Ett övergripande syfte är, för att citera den nämnda skriften, ”att öka användarens förståelse för produkten och uppmana till eget skapande”.

Fredrik Paulsen sätter en ära i att inspirera till skapande. När jag lämnar museet funderar jag över sambandet mellan form och demokrati. Åbäkig design är sällan demokratisk. Och därför inte heller vacker! Allt hänger ihop; det ena förutsätter det andra.

Jan-Ewert Strömbäck, journalist

Diskutera på www.duochjobbet.se/kronika