’’Invandringen kan lösa personalbrist i välfärden’’

Hur rustat är Sverige för den snabba folkökningen, plus en miljon på elva år? – Det finns mer att göra, säger Leif Klingensjö, sektionschef, utbildning och arbetsmarknad på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Han har ett hoppfullt scenario: Med rätt mottagande kan invandringen bidra till att lösa problemen med personalbrist i offentliga sektorn. Ca 500 000 behöver rekryteras till 2026, inte minst personal till vården. – Det är en jätteutmaning att få tag på tillräckligt med folk till välfärden. De nyanlända kan bli ett värdefullt tillskott till arbetsmarknaden, säger Leif Klingensjö.

Ett dilemma är dock att många har mycket låg utbildning, över hälften av dem i etableringsuppdraget har bara förgymnasial utbildning. Ett sätt då är att jobba med sk differentiering av arbetsuppgifter, påpekar han; dvs att bryta ut enkla uppgifter som t ex sjuksköterskor eller lärare gör till assistenttjänster.

Det betyder att vända på en utveckling som länge gått ut på allt högre krav vid anställning, t ex att alla ska vara minst undersköterskor i vården eller förskollärare i barnomsorgen. Nu gör sjukvårdsbiträden, barnskötare, och andra assistenter en viss come-back i offentliga sektorn, bedömer han.

Andra sätt att avhjälpa personalbrist är digitalisering, arbetskraftsinvandring av utbildade och erbjudanden till dem över 65 att fortsätta. – Plus förstås att utveckla arbetsmiljön så att anställda vill jobba kvar i yrket.

ETT EFFEKTIVARE SFI, svenska för invandrare, är viktigt för lyckad integration. – Vi behöver bli bättre på att kombinera språkutbildning med arbetsplatspraktik och hitta nya former för detta. Komvux kommer att spela en viktig roll, men står inför en ny utmaning. Man har inte tidigare undervisat så många lågutbildade vuxna. Det är framför allt Grundvux som behöver växa.

– Vi behöver kombinera utbildningen med socialt stöd och praktik, annars är risken stor för avhopp. Det krävs en rejäl satsning på detta och en mer långsiktig plan för utbildning, praktik och arbete. Den nuvarande etableringstiden på två år, som syftar till att nyanlända ska bli anställningsbara eller börja studera, är kort.

– Extratjänsterna som nu stoppats för att de bl a ansågs dyra, var ett sätt att förlänga etableringen. Det är synd, uppföljningar tyder på att uppåt 20 procent fick jobb utan stöd efteråt.

UTBILDNINGSPLIKTEN FÖR lågutbildade går än så länge trögt, sju procent hade kommit igång vid årsskiftet. – Men man ska inte se det som ett nederlag, det tar alltid lite tid att få nya reformer på plats. Leif Klingensjö bedömer att studiestartsstödet kommer att få betydelse för dem som behöver läsa in grundskola och gymnasium. Det är ett ekonomiskt stöd för just dem som har stora utbildningsbehov, men inte haft en rimlig finansiering.

Att få en grundskolekompetens med lån har inte varit ett alternativ. – Vi har även stort fokus på att förhindra avhopp i gymnasieskolan. Ca en av tre klarar inte gymnasium, pojkar i högre grad än flickor och främst utlandsfödda pojkar. 75 procent av de arbetslösa bedömdes 2017 vara svårplacerade (låg utbildning, född utanför Europa, 55 plus, funktionshinder som påverkar arbetsförmågan), mot 18 procent 1996.

Det motsvarar i dagsläget drygt 250 000 personer. Årligen är nästan 100 000 personer aktuella för kommunala arbetsmarknadsinsatser, många av dessa är också i behov av ekonomiskt bistånd. På de kommunala arbetsmarknadsenheterna arbetar cirka 5000 anställda. – De kommunerna stödjer är en delvis annan grupp än den som är aktuell hos Arbetsförmedlingen. Man kan fundera över om det är bra med två spår.

Det skiljer stort mellan kommuner när det gäller hur man lyckas få ut personer i jobb eller studier efter etableringen, konstaterar han: från 90 till under 20 procent. Det beror både på en bra arbetsmarknad med jobb som passar lågutbildade, inom t ex turistnäring och jord- och skogsbruk. Men också på hur man arbetar med gruppen inom etableringen. – Åre kommun är till exempel mycket framgångsrika.

De ser nyanlända som en tillgång och inte en belastning för samhället, det finns samarbete mellan näringsliv, myndigheter och frivilligorganisationer, man tar ett helhetsgrepp över hur lågutbildade ska kunna få jobb. En allmän ljuspunkt är att det går allt snabbare för personerna i etableringsuppdraget att komma i arbete. 90 dagar efteråt är nu andelen med någon form av anställning eller i studier 43,7 procent, skillnaderna mellan män och kvinnor växer dock.

BOSTADSFRÅGAN DÄREMOT är problematisk. – Vi behöver ta reda på mer om vart de nyanlända flyttar efter sin kommunplacering. Intrycket är att många som placerats i t ex Norrland, flyttar till storstäderna för att vara nära släktingar och landsmän. Men Norrland har behov av arbetskraft och där är det lättare att få bostad. Vi behöver se över incitamenten att bo kvar ute i landet och minska trycket mot t ex kommuner som har en stor andel utlandsfödda.

Vad bedömer du som utmaningar framöver?
– Frånvaron av långsiktiga planer för vuxenutbildning, praktik och socialt stöd. Om nyanlända inte kommer i jobb är framtidsscenariet mindre positivt. Då väntar stora problem, både ekonomiska, sociala och politiska. Mest uppmuntrande? – De många goda exemplen på lyckad integration som finns ute i kommunerna. SKL sprider dem för att inspirera.

Eva Berlin